Efter att ha spelat igenom både PC-versionen och 360-versionen av ett av förra årets bästa spel, Bioshock, åtskilliga gånger så kan man minst sagt säga att jag är bekant med den spelet. Efter att spelet funnits ute i lite mer än ett år på marknaden kommer nu äntligen en version till PS3, varför det tagit så lång tid är dock för mig en gåta. För att inte få uppleva denna gudomliga skapelse på sin favoritkonsol borde vara olagligt.

Bioshock handlar i korthet om en undervattensstad vid namn Rapture. Stad har skapats av en man vid namn Andrew Ryan, vars ambitioner var att skapa ett samhälle där alla kunde leva ut sina drömmar. Detta skulle man kunna säga att Andrew Ryan lyckades med om det inte vore för de genmanipuleringar, vid namn plasmider, som folk i staden i ökande takt började bli beroende av.

Genmanipulationerna var från början meningen att hjälpa folk att bli den de ville vara. Att ändra den genetiska uppsättningen för att exempelvis kunna lyfta saker med telekenisi eller tända eld på saker genom ett enkelt fingerknäpp var ett par av de saker som genmodifikationerna hjälpte en med. Detta var säkerligen något som gjorde staden till något speciellt och definitivt till en stad där man kunde göra vad man ville, då dessa plasmiderna möjliggjorde ännu ett sätt att kriga på.

Andrew Ryan försöker väga upp de brottsligheter som blir genom att begränsa invånarna i staden med bevakningskameror och så kallade big daddys som ska skydda källan till de som skördar det värdefulla Adam som är så sällsynt. Adam är alltså källan till allt ont och det som möjliggör genmanipuleringar från allra första början. Adamet blir nu åtråvärdare än någonsin och jakten på Adam är på uppgång i undervattensutopin Rapture.

Spelet inleds med att man är på väg någonstans i ett stort flygplan, och mitt över havet händer det en olycka. Efter att ha krashat mitt ute på det öppna havet och överlevt flygplanskrashen hittar man av ren slump ingången till staden Rapture. Och det är här saker och ting börjar gå riktigt snett.

Bioshock är ett spel där ens egen fantasi är det enda som sätter stop för vad man kan göra, man får tackla alla situationer på sitt eget vis och finna sin egen väg, det är en av de huvudsakliga aspekterna som gör Bioshock så speciellt. Det som gör spelet så pass flexibelt och lättmanipulerat är alla objekts bestämda mönster i kombination med de förmågor/plasmider man får tag i under spelets gång. Big Daddys sköter sitt så länge du inte stör dem, videokameror håller en borta från vissa områden genom att slå på larmet om de ser en och stationära maskingevär skjuter så fort de ser dig.

Alla dessa objekt går att påverka på ett eller annat vis, både med och utan plasmider. Big Daddyn kan du reta upp med en plasmid för att börja tackla omkull närliggande fiender, kameran kan du hacka så att den bara märker fiender och likaså de stationära maskingevären. Allt går att manipulera på ett eller ett annat vis och det är du som väljer vilket sätt du vill lösa dina problem på. Du behöver dessutom inte ens välja en lösning, du kan om du vill gå in och skjuta på allt du ser om du nu tycker det verkar som en roligare idé.

Allt i Bioshock är sig likt, både grafik, ljud och inlevelse är lika perfekt som jag minns det, inget speciellt har ändrats sedan sist. Det enda som jag vet har ändrats är de achievements som fanns i 360-versionen. De har ändrats till trophies istället, vilket i och för sig inte gör någon skillnad. Nästa ändring är det nedladdningsbara materialet som är exklusivt för PS3 och som inom kort kommer att finnas tillgängligt på PS3:ns nedladdningstjänst. Det är ungefär det som är annorlunda jämt emot 360-versionen, med andra ord inga nya plasmider och inga nya vapen. Lite av en besvikelse för mig som redan har spelat igenom det ett antal gånger innan, men inget som drar ner på betyget.

I det stora hela är Bioshock fortfarande ett helt fantastiskt spel som alla bör ha spelat igenom åtminstone en gång. Spelet är fullt av överraskningar och oförglömliga ögonblick. Sist gav jag spelet full pott och det är något jag står fast vid. Detta spel är med korta enkla ord fullkomligt perfekt.

Skriven av: Sannie Jönsson