Blades of Time

Av i i Recensioner, 2 Mer

Blades of Time

Lara Croft är inte den enda kvinnliga skattjägaren längre. Hon får till och med se sig besegrad i att klä sig lösaktigt för där vinner Ayumi. Om detta skall räknas som något positivt så är det nog det enda spelet vinner i.

Blades of Time hade all potential att bli ett bra spel. Det känns som om någon knäckt en god idé för ett spel men sedan inte tagit sig tid att se över vad programmerarna gjort när de skapat spelet. Vår huvudperson Ayumi är en skattjägare, precis som alla andra lättklädda kvinnor med någon form av kampsportskunskap. Storyn är en enorm röra men man får veta att Ayumi genom att använda sig av en portal hamnat i Dragonland. Här är det fyllt av monster men det gör inget eftersom Ayumi lyckligtvis får hjälp av en staty som ger henne enorma krafter.

Spelet är ett klassiskt hack’n’slash spel där man som Ayumi slaktar sig igenom horder av fiender med olika svärd och magiska attacker. Kontrollerna är väldigt simpla och man har egentligen bara två knappar till att attackera. Attackerna känns enformiga, stela och framförallt saknar de tyngd. Spelet liknar God of War-serien en del i upplägget fast det är mycket, mycket sämre.

Det finns mycket att störa sig på i det här spelet. Det första jag ledsnade på, och detta var efter fem minuters spelande, var Ayumis röst. Av någon anledning har utvecklaren ansett det smart att låta huvudpersonen konstant berätta vad hon ser. Det är oftast inte heller något som hjälper en på något vis utan bara slumpmässiga iakttagelser som man redan gjort själv.

Kontrollen i Blades of Time är ett stort problem för spelet. Den är ojämn och opålitligt. Ibland när man trycker på ”liv”-knappen, försöker ducka undan en attack eller utföra en avslutningsattack händer helt enkelt ingenting. Det sker inte jämnt med ofta nog för att göra en ursinnig. ”Men jag tryckte ju!!!” var något som både hördes i lägenheten och i mitt huvud när jag spelade. När kontrollen fungerar som den ska glänser spelet. Ayumi flyger fram över bilden och attackerar fienderna helt ohämmat med sina svärd.

Grafiskt sett är Blades of Time helt okej. Problemet är nog mest att även grafiken är ostabil. Ibland hänger den inte med och laddar inte all grafik på banorna. En liten sådan detalj var t.ex. golvet på banan. Spelet lider även av bildfrekvensen inte hänger med när det händer mycket på bilden. Spelet har dock god variation på miljöer och likaså olika typer av monster.

Det kanske mest positiva som går att hitta i spelet är ett väldigt intressant sätt att manipulera tiden på. Det finns många spel som låter en manipulera tid genom att spola tillbaka tiden men här är det med en liten twist som faktiskt, till skillnad från allt annat i spelet verkar logisk. När man spolar tillbaka tiden skapas en klon av en själv i dåtid vilket medför att man helt plötsligt har en partner vid sin sida när nutiden tar vid. Detta kan man till och med göra flera gånger vilket medför ännu fler kloner. Det är ett intressant sätt att använda tidsmanipulering på men tyvärr som allt annat känns det lite underutvecklat och fungerar inte så bra som utvecklarna hade tänkt.

Visst, det bidrar till att striderna blir betydligt mer intressanta och det finns fler sätt att klara dem på. Även pusslen som spelet innehåller känns lite nyskapande tack vare detta. Problemet ligger som vanligt i att det inte fungerar alla gånger. Man får inte någon bra introduktion till hur tekniken skall användas till att börja med och aldrig under spelets gång kände jag att det hjälpte mer än det stjälpte.

Jag har svårt att se varför någon egentligen skulle vilja köpa Blades of Time. Det innehåller en häftig effekt i form av hur man kan manipulera tiden men i övrigt finns det inget som inte andra spel i denna genre erbjuder. Det skall i så fall vara för att få glo på den enormt lösaktigt klädda huvudpersonen som känns enormt malplacerad i sammanhanget.

Det Bra

  • Rätt coolt att manipulera tiden.

Det Dåliga

  • Störande huvudperson.
  • Enformigt knappmatande.
  • Lättglömd story.
4

Skriven av: Håkan Hägglund