Miljoner av vapen, humor och galna karaktärer, är det allt Borderlands 3 erbjuder eller kan det överraska?

Borderlands är en spelserie jag älskat sedan dag ett, med sin samhällssatiriska humor och dess popkulturella referenser som haglar med jämna mellanrum. Så hur står sig denna serie nu 5 år efter sin föregångare? Jag har försökt komma underfund med vad jag tycker om Borderlands 3 nu i ett par dagar för att reflektera över min upplevelse med spelet. Förväntar du dig att Gearbox uppfunnit hjulet på nytt så kommer du säkerligen bli besviken över hur lite serien utvecklats i det stora hela. Men det finns en annan sida av myntet som man får ha i åtanke, varför ändra något som fungerar? Trots att Borderlands 3 inte erbjuder något drastiskt nytt innebär det inte att det inte finns nyheter.

Men innan jag går in på det som är nytt och bra med Borderlands 3 måste jag ta upp det som jag anser vara de största aspekterna som tynger ned upplevelsen, nämligen prestandan och berättandet. Prestandan i spelet är det som jag anser vara Akilleshälen för Borderlands 3. Trots att jag suttit och spelat på en Intel i9-9900k och med ett RTX 2080ti så är det ett mirakel om man får en stabil bilduppdatering. Detta har varit extremt ojämnt genom hela spelets gång baserad på vilken planet man befunnit sig på. Värst var det vid Circle of Slaughter där man ska hålla sig vid liv så länge som möjligt mot horder av fiender. Vid något tillfälle var jag nere i 38 FPS när det var som värst. Vad jag hört så är inte konsolversionerna så mycket bättre när det kommer till hur det presterar (framför allt i splitscreen), så var beredd på att du inte får ut allt av din dator. Jag kan tycka detta är ganska märkligt då spelet inte är någon grafisk milstople, det ser fortfarande ut som Borderlands med sina handgjorde texturer och cell-shading teknik, men presterar otroligt mycket sämre än sina föregångare. Kan även vara värt att nämnas att Gearbox har gått ut med ett uttalande om att de arbetar på att fixa detta, men i nuläget återstår det att se hur mycket de kan förbättra prestandan.

Sedan har vi då min andra del av det negativa och det är tyvärr manuset och karaktärerna som varit en av de delar jag älskat med denna serie. Borderlands 3 börjar stabilt med Claptrap som leder in dig i berättandet och du känner dig snabbt hemma återigen med den karismatiska roboten. Sakta men säkert börjar man se skavankerna i skrivandet och saknaden av Anthony Burch är stor. Han tog skrivandet i Borderlands 2 till nästa nivå med välskrivna karaktärer som Handsome Jack och min favorit i serien Tiny Tina. I Borderlands 2 fick vi bekanta oss med en av de mest minnesvärda personligheterna i något spel så att säga att the Calypso Twins hade stora skor att fylla är en underdrift. The Calypso Twins är en tvilling-duo som är lite av en satirisk version av en Twitch streamer. Till största delen så faller de båda två ganska platt. De är inte överdrivet intressanta, roliga eller några som väcker något direkt hat för de båda två, utan de finns där och de är tyvärr inte närheten av Handsome Jacks karisma. Tiny Tina är nu något äldre och enligt spelet fortfarande lika galen men vet inte om jag riktigt håller med om det, då hon känns nu extremt nedtonad och känns som ett tomt skal av sitt forna jag. Av alla de nya karaktärerna som gav mig det största avtrycket är Balex, en stark kandidat som spelas av den kända rapparen Ice-T som gör ett fenomenalt jobb som Balex och har ett av de mer minnesvärda uppdragen som jag gärna inte vill avslöja för mycket av.

Självfallet finns det ljuspunkter i berättandet och dialogerna, men de är inte i närheten av lika frekventa som förr och därmed brister jag inte ut i skratt lika ofta som jag hade önskat. Trots detta så är det kul att få se så många välbekanta ansikten och få mer bakgrundshistoria till många av dem.

Precis som innan spelar du som en vault hunter och denna gång får vi bekanta oss med 4 nya klasser. Amara som fungerar som spelets siren, Zane som är en gadget baserad karaktär. Med Fl4k har du tillgång till massa djur och Moze har en stor mechsuit hon kan hoppa in i. Här uppskattar jag de nya förändringarna de gjort för klasserna. Du har nu tillgång till vad känns som mer unika spelstilar än i tidigare spel då du har tillgång till 3 olika talangträd med varje karaktär. Dessa tre talangträd erbjuder helt unika spelstilar. Vill du anpassa dig för att vara support varsågod och bygg dig som det, eller vill du vara en offensiv siren kör på och hoppa rakt in i smeten med en Phaseslam. Detta gör att man nu inte känns lika tvingad till att alla ska köra olika karaktärer för att få variation. Du kan nu utan problem ha flertal av samma karaktär med helt egna inriktningar över hur de spelar. Sedan kombinera detta ihop med de miljoner vapen du kommer plocka upp under spelets gång så kan jag garantera att du får en unik karaktär som är anpassad bara för din stil.

Bortsett från The pre-sequel har du alltid befunnit dig på planeten Pandora. Jag är glad att man nu får utforska detta stjärnsystem lite mer då man nu hoppar mellan flertalet planeter och detta gör att variationen på miljöerna är större än någonsin. Utforskandet sköts via ditt skepp (Sanctuary) som fungerar som ditt hubbområde där du kan ta det lite lugnt och sköta ditt vapen utrymme och göra diverse uppgraderingar till dina karaktärer.

Hur känns skjutandet? Det är det du kommer pyssla med majoriteten av din tid i Borderlands. Jo, det är utan tvekan en förbättring från de tidigare spelen med lite mer tryck i vapnen och en förbättrad ljudbild som tar det till en högre nivå. Apropå ljuden så är soundtracket fenomenalt bra med perfekta tonsättningar för de olika scenerna och platserna i spelet, tyckte detta ökade min inlevelse från början till slut med både originalmusik som licenserad musik. Kan ta ett exempel under en av de många bossfighterna där man fick en sexig saxofon spelandes i bakgrunden, för får inte en sexig saxofon dig att vilja rädda världen vad får då?

Men trots allt detta så kretsar spelet ändå kring all ”loot” man hittar genom spelets gång och är det som ska driva en vidare även efter spelets huvudhandling är avslutad. Borderlands 3 har definitivt utökat utbudet av galna vapen och kombinationer man kommer hitta, den största nyheten kan jag dock tycka är att de implementerat in att en del vapen kan ha förmågan att byta mellan olika modes. Detta gör att du nu har tillgång till en extremt stor bredd i hur du bygger din karaktär så länge du får rätt vapen och med detta har de även ett system där en del vapen kan klassificeras som ”annointed”. Det innebär att du kan få vapen som är mer anpassade för en viss karaktär som gynnar den mer än de andra klasserna då den kan t.ex. förbättra en del förmågor. Som i de flesta spel av denna typen där sökandet efter den perfekta uppsättningen av vapen och prylar så är ”end game” något som det konstant pratas om av både utvecklarna och spelarbasen. Detta är något jag hade stora förväntningar på då Gearbox pratat om att ”end-game” varit väldigt viktigt i 3:an.

Till en viss del kan jag hålla med dem att det finns ett utbud där för sökandet av mängder av bra loot. Så fort du klarar spelets huvudberättelse så låser du upp valmöjligheten, som i Diablo 3, att kunna ändra på världen i hur svår den ska vara, vilket självklart påverkar procent graden av hur bra saker du får. Detta system kallas för Mayhem levels och du kan skifta mellan dessa tre svårighetsgrader när du själv vill, vilket jag verkligen kan uppskatta. Men jag kan verkligen varna om att det kan bli vansinnigt svårt när du börjar gå upp i mayhem-nivå. Vill du spela om hela spelet igen finns även True vault hunter mode som gör spelet ännu svårare. Men jag tror de flesta kommer hoppa in i Circle of slaughter som är spelets version av ”horde mode” där du ska stå emot vågor av fiender, ju längre du håller dig i liv desto bättre prylar kommer du få. Ganska kul mode då det blir fullkomligt kaos för det mesta, däremot har jag haft en hel del problem med matchmaking i detta och har haft lagg till den grad att det är fullkomligt ospelbart. Men det har löst sig genom att söka ny match, men lite tråkigt när man väl kommit en bit in och helt plötsligt så dör det för alla och man får snällt börja om. Men det finns ett sista end gamemode som heter ”proving grounds” detta hade jag väldigt höga förväntningar på, men det blev en besvikelse då banorna är otroligt korta och bossarna gav inte mycket till motstånd. Så i nuläget är jag väl inte jätte övertygad av att proving grounds kan bli något som kommer hålla mig kvar en längre stund.

För att summera så är Borderlands 3 ingen revolution utan mer av en evolution av serien. Borderlands 3 gör vad det ska tillräckligt bra och med ett par vänner blir det nästan lysande emellanåt. Så tyckte du inte om de tidigare titlarna så kommer du förmodligen inte bli frälst denna gången heller. Men för de som uppskattat Borderlands som serie så kan jag varmt rekommendera det. Tråkigt bara att prestandan är som den är i nuläget, detta sänker betyget rätt rejält för mig. Men jag är glad för de små moderniseringarna som gjorts för att göra denna co-op upplevelse med bättre bossfighter som bara blir bättre och bättre ju längre in man kommer. Så i slutändan trots sina bekymmer har jag haft en bra tid med Borderlands 3 och fixar Gearbox dessa problem i framtiden så kan jag med säkerhet säga att jag hade höjt betyget.

Written by: Toni Thörnqvist