Call of Duty: Black Ops 4

Av i i Recensioner, 6 Mer

Call of Duty: Black Ops 4

I Black Ops 4 skippar Activision enspelarläget och koncentrerar sig på multiplayer. Battle Royale-läget Blackout är en nyhet.

Länge har Call of Duty varit den mest ikoniska spelserien för bombastiska single player-kampanjer och pålitlig, kompetitiv multiplayer. Med Black Ops 4 gör man avsteg från detta för att enbart fokusera på spelets multiplayer-sida.

Call of Duty som franchise är en av de mest förutsägbara och pålitliga både i vad gäller frekvens och spelkvalité. Jag har aldrig varit med om ett Call of Duty som har varit riktigt dåligt, även om det är märkbar skillnad mellan de spel som utvecklas av Infinity Ward och Treyarch både i ambitionsnivå och polish. Serien har utvecklats över tid och svängt med trenderna inom spelbranschen. Jag trodde dock aldrig att jag skulle se ett Call of Duty som ser bortom single player för en mer renodlad multiplayerupplevelse. För mig personligen är detta ett stort minus. Jag har länge huvudsakligen spelat Call of Duty för single player-kampanjerna med multiplayer som ett trevligt extraläge. Call of Duty har genom åren höjt förväntningarna på historieberättande och cinematik i actionspelsgenren. Bäst kan de liknas vid Tom Clancy-noveller där världspolitisk intrig och en nära syn på den enskilde soldatens perspektiv har fått spela roll. Det är med ett tungt hjärta som jag lägger denna del av spelet åt sidan. Förhoppningsvis inte för alltid, men för stunden.

Black Ops 4 är därför förstås en av de mest ambitiösa och renodlade multiplayerupplevelserna som träffat spelmarknaden under de senaste åren. Mängden spellägen och spelmöjligheter är nästan överväldigande. Call of Dutys många klassiska spellägen finns alla representerade med nya banor och mycket väl fungerande matchmaking. Idén med klasser i form av specialists finns fortfarande kvar från tidigare spel och känns mycket naturlig. Varje specialist har ett par förmågor, men dessa kommer bara till användning stundtals. Det är på inget sätt lika påtagligt som i spel som Overwatch eller Paladins. Detta är bra då den större delen av tiden känns som att man spelar klassisk Call of Duty, men med inslag av spännande förmågor som trip mines och attackhundar. En förändring jag tycker om är att helande nu är en manuell handling. I en hektisk strid kan du finna dig i valet att behöva välja mellan att hela dig själv eller ladda om ditt magasin. Det är ett litet, men uppskattat, strategiskt element.

Spelets stora tillägg är Battle Royale läget ”Blackout” som tungt lånar från föregångare som Fortnite och PUBG i vad nu har blivit en egen multiplayergenre. Striden går tungt på en enormt stor karta indelad i zoner och städer vars invånare flytt och enbart lämnat sina automatkarbiner och skottsäkra västar bakom sig. Precis som i andra Battle Royale-spel gäller det för spelaren att säkra utrustning och överleva länge nog bland de andra spelarna på den alltjämt krympande kartan för att bli sist kvar. Spelläget känns verkligen som Call of Duty och matcherna är ofta rätt snabba. I jämförelse med andra spel i samma genre kan Blackout kännas en aning ospännande både i sin bandesign och spelarmöjligheter. Dess fördelar är att läget är mycket mer rakt på sak och fokuserar på okonstlad, snabb action. Call of Duty är rätt sent till festen vad gäller Battle Royale. Även om Blackout har en äkta Call of Duty känsla så är det inte nog för att ta en tydlig plats i vad jag upplever som en väletablerad genre med tydliga ledande aktörer.

En stor fördel som Call of Duty håller fast vid genom alla dessa år är möjligheten till lokal multiplayer. Både klassisk offline multiplayer, Blackout och det mycket populära zombies-läget kan alla till fördel spelas med en eller flera vänner. Detta om något är för mig en anledning att spela Call of Duty över andra multiplayerspel. Att kunna sitta med en kompis och meja ner en zombie-hord eller försöka hålla fortet i en Blackout-match är mycket mer tillfredställande än att enbart spela mot folk över nätet. Här finns det riktiga återspelsvärdet för en mer vardaglig FPS-spelare som mig själv.

Sammanfattningsvis är Black Ops 4 en mycket renodlad multiplayerupplevelse som för den dedikerade spelaren ger väldigt många spelmöjligheter för den ganska höga prislapp som spelet kommer med. Förlusten av single player är för mig personligen mycket tråkigt, men det var länge sedan jag såg ett så finpolerat och välfyllt FPS-spel.

Det Bra

  • Välintegrerad lokal multiplayer
  • Hög kvalité på multiplayer
  • Blackout ger snabb action

Det Dåliga

  • Ingen single-player kampanj
  • Sent tillskott till Battle Royale-genren
8

Skriven av: Viktor Larsson