Det är inte lätt att som små kycklingar rymma från en nuggetsfabrik. På deras väg till frihet ställs de inför mängder av dödliga hinder och de flesta lyckas aldrig nå friheten.

Det lilla indieföretaget Gatling Goat Studios från Karlshamn har nu släppt sitt andra spel. Gatling Goats senaste spel, Chicku, skiljer sig dock från deras föregående titel, Traverser. Detta på så vis att Chicku betonar ett ganska lättsamt och komiskt upplägg, medan Traverser lade viss vikt på storyn. Utöver det ingår Traverser i genren pusselspel, medan Chicku tillhör den välbekanta plattformsgenren. Det som dock får Chicku att skilja sig från de plattformsspel spelvärlden redan känner till är dess betoning på en grotesk typ av humor i kombination med en ganska precis och intuitiv kontroll. Den närmaste liknelsen i spelväg är förmodligen Super Meat Boy, med den enda avvikelsen att Chicku tyvärr inte besitter en riktigt lika tajt kontroll, eller en lika varierande spelvärld som Super Meat Boy.

Det som däremot går att jämföra med Super Meat Boy är Chicku’s upplägg, med korta intensiva och svåra banor, som inte bara kräver mängder av koncentration, utan som dessutom slutar med ett splatt och en blodfläck om man inte passar sig. Kycklingen (eller hönan) vilken man som spelare styr, har nämligen en ganska känslig kropp. Så pass känslig att ett litet snedsteg oftast resulterar i att benen trillar av eller att andra kroppsdelar ”förbrukas”. Varje hopp blir på grund av detta en spänning i sig, samtidigt som det kan se minst sagt komiskt ut när andra kroppsdelar flyger iväg, för att inte tala om hur frustrerande det kan vara när man själv kanske tycker att hönan i fråga borde tåla lite mer än vad den gör.

För att upplägget med den känsliga hönan ska fungera märks det att utvecklarna har lagt mycket tid på att ge den ett rörelseschema som både är djupt och enkelt att förstå. För att få hönan att hoppa trycker man såklart på hoppknappen och man styr hönan med joysticken. Men för att få den att flyga trycker man upprepade gånger på hoppknappen och för att göra flygandet så precist som möjligt kan man styra hönan i luften genom att rikta joysticken – och därmed hönan – i 360 olika vinklar. Det håll man vinklar joysticken åt är det håll som hönans huvud riktas åt och därmed det håll man flyger åt. Knepet, som samtidigt är kärnan av spelmekaniken, är dock att hönans momentum ökar ju snabbare du trycker på hoppknappen, och om man är för hagalen kommer hönan lätt upp i alldeles för höga hastigheter, vilket oftast resulterar i en säker död. Att balansera hastighet och precisionen i de 360 graderna som man kan styra hönan i är helt enkelt det som är utmaningen, men samtidigt också det som gör spelet njutbart. Mycket tackvare den responsivitet kontrollen levererar.

Till denna något flummiga spelmekanik kommer en lika flummig – och lite väl tunn – story, som egentligen bara talar om för spelaren att hönan man spelar som försöker fly från ett slags slakthus, för att inte sluta som en chicken nugget. Utöver det besitter spelet en rätt så välarbetad design som i helhet går bra ihop med det spelet vill förmedla. Chicku har en tydligt komisk design, med musik som passar väl till det rent grafiska, även om musiken gärna hade fått vara mer omväxlande än vad den är. Värt att notera är dock att de ljudeffekter som hönan ger ifrån sig onekligen har en viss komisk effekt de också. Det tog trots allt ett ganska stort antal banor innan jag kunde sluta fnissa åt hönans kluckande vid varje tryck på hoppknappen.

Chicku tappar dock en del när det kommer till dess eget momentum, den lilla story som befinner sig under de inledande tio sekunderna av spelet är långt ifrån tillräckligt för att driva spelaren framåt genom de totalt 120 olika banorna som fanns tillgängliga i spelets early access. Avsaknaden av en tydligare story är dock inte det enda som jag känner får spelet att tappa drivkraft. Många gånger saknar även spelets olika banor någon form av utveckling, nästan alla banor är lika korta och svårighetsgraden varierar oerhört mycket från bana till bana. Detta resulterar i att man som spelare inte får någon känsla av att ta sig framåt, vilket många gånger resulterade i att jag lade spelet åt sidan.

Som en följd av detta känns spelet bitvis enformigt, något som utvecklarna dock har försökt lösa med ett flerspelarläge, där man med en vän kan mötas i en death match, två hönor emellan. Utöver detta finns det också en hel del upplåsbart material att plocka på sig under enspelarlägets gång. Allt ifrån nya banor i flerspelarläget till nya kläder för hönan att ha på sig. Kläderna får man dessutom tillgång till genom att samla – vad jag tror är – chicken nuggets under enspelarläget. Mängden nuggets man blir tilldelad på varje bana beror på hur bra man presterar. Allt som allt ger dessa små tillägg mera kött på benen och det ger dessutom oss som spelare en chans att glömma lite av enformigheten.

Slutligen kan man säga att Chicku är ett trevligt litet plattformsspel med en ganska sjuk typ av humor. Spelet erbjuder både spänning, utmaning och en hel del skratt. För den som verkligen fastnar för det Chicku har att erbjuda finns det i dagsläget totalt 120 olika banor att klara av och dessutom tre nuggets att vinna på varje bana. De gör det möjligt att låsa upp diverse utstyrslar och hemligheter. Vill man så finns det alltså en del att hämta, men det ska kanske till en varning för de som inte gillar blodig humor och som kanske inte uppskattar frustrationen bakom den svårare och enformigare typen av plattformsspel.

Skriven av: Sannie Jönsson