Efter många timmars ”trailer-tittande”, samt lite funderande och reflekterande över hur bra de Blob faktiskt skulle kunna vara med Wii:ets kontroll, har jag äntligen kommit fram till ett svar. De Blob är allt jag trodde att det skulle vara och lite till.

De Blob går ut på att måla, måla hela stadsdelar, men även på att få tillbaks hoppet i den gråmålade staden Chroma City och krossa de mäktiga INKT från att fullkomligt förgöra all glädje med sin tristess och sina gråtoner.

Att glida omkring i en stad som skriker grått och stelt och få chansen att förgylla staden med lite färg låter kanske inte allt för inspirerande, men tack vare spelets säregna stil blir det hela ett sant nöje. Mycket av det som inspirerar en till att börja måla är dock spelets för-renderade filmsekvenser, som med sin lättsamma stil både berättar storyn i spelet och även förklarar vad det är som ska hända härnäst. Allt berättas på ett vad jag skulle vilja kalla det för, Rayman Ravin Rabbids-liknande vis. Stimmigt och hysteriskt roligt.

Utvecklarna Bluetongue har sannerligen lagt ned mycket tänkande bakom nyskapandet till detta stilistiska mästerverk. Att få ett helt spel att kretsa kring “endast” målande är sannerligen ingen lätt uppgift, men något som Bluetongue klarat av att hantera alldeles utmärkt.

Det som dock gör spelet lite extra finessrikt är musiken som uppstår vid varje nymålat hus. För varje gång det kommer ett stänk färg på en husvägg kommer det även några noter ur ett musikstycke. Musikstycket är sedan specifikt för just den färgen man målar med, vilket gör det lite extra kul att blanda färger och upptäcka nya musikstycken.

Spelet har även en hel del att erbjuda när det kommer till speltid. Om man inte nöjer sig med att måla hela staden så finns det även lite “in-game-achievements” och en hel del bonus-material att gotta sig med. Detta är dock frivilligt och inget som är tvunget att göra för att få tillgång till allt i spelet.

Det enda som jag skulle vilja säga är ett problem i spelet är dess repetitiva sätt att tackla den öppna världen på. Att endast måla för att ta sig fram kan bli ganska seglivat efter ett tag, och även om det finns andra uppgifter att ta sig an så räcker det inte riktigt till för att få det hela att kännas mindre repetitivt.

Allt som allt är ändock spelet riktigt roligt och nyskapande, vilket i slutändan faktiskt gör den stora skillnaden. Detta är helt klart ett av de få spel på Wii som drar nytta av både Wii:ets hårdvara och dess kontroll utan att på något vis betona någon av delarna för mycket.

Skriven av: Sannie Jönsson