Techland tycks inte ha lärt sig från misstagen från föregångaren. Många missar finns kvar och Sannie är lite kluven inför spelet som han trots allt tycker är beroendeframkallande.

Dead Island: Riptide är en direkt uppföljare till originalspelet Dead Island som släpptes år 2011. Det brutala dissekerandet av zombies och det behändiga levelsystemet som gjorde originalet så populärt är det som gör Dead Island: Riptide minst lika inbjudande. Men vad har egentligen förändrats sedan sist.

Inledningsvis bemöts man i Riptide av en något krystad handling, de fyra tidigare protagonisterna råkar ännu en gång ut för problem och hamnar i slutändan i ett nytt semesterparadis som påminner väldigt mycket om den förra ön, Banoi. Det fyra man stora gänget fylls under inledningen av spelet på med ännu en spelbar karaktär, vid namn John Morgan. Skillnaden mellan de nu fem valbara karaktärerna känns inte så stor när man som singleplayerspelare får uppleva dem var och en för sig. Men man märker att dom rent skillmässigt sticker ut från varandra när man spelar sida vid sida med de övriga karaktärerna tillsammans med sina vänner.

Något annat som skiljer sig lite från föregångaren är de konstanta störtskurarna som spelar en lite större roll när det kommer till miljöombyte. Föregångarens miljöer kändes inte så levande och i längden lite oengagerande. Det direkta omslaget från de klarblå skyarna till den mulna och lite dystra brungråa tonen som de plötsliga störtskurarna ger får i alla fall mig att känna mig ännu lite mer uppslukad av Dead Islands värld. Det låter kanske konstigt att en sådan sak som lite regn kan göra så mycket, men regnet i kombination med en mycket smartare och trevligare bandesign, ger spelet en substantiell push när det kommer till det visuella.

Temat känns dessutom rätt så enhetligt när det kommer till gameplay och det visuella. Det är nämligen inte bara från himlen det med jämna mellanrum faller vatten, utan det finns faktiskt gott om det inne djungeln också, fast på marken i form av stora sjöar och åar. I vattnet stöter man på en av de nya fienderna, drowners, som mer eller mindre bara är flytande zombies som attackerar när du närmar dig. Dessvärre är dessa nya zombies väldigt glada för att attackera i grupp och i vattnet är man rätt chanslös, vilket i sin tur gör drowners till en av de jobbigaste fienderna i hela spelet. Ett sätt att undvika dom är antingen att helt enkelt inte gå ner i vattnet, eller om man absolut måste gå i vattnet, använda sig utav de nya båtarna.

Allt det jag hitintills skrivit om sammanfattar i princip alla nya aspekter av Dead Island: Riptide, med undantag för grafiken, som faktiskt även den är upphottad och som tillsammans med de nya miljöerna på vissa platser i spelet får mig att bli någorlunda imponerad. I övrigt har dock Riptide inte något nytt att erbjuda, både på gott och ont. Zombierna är fortfarande lika roliga att dissekera, men alla buggar från förra spelet (plus en handfull nya) är även dom lika o-roliga. Spelet lider av många eftersläpningar och enorma framedrops när det kommer till konsolerna. Det har emellertid fortfarande kvar sitt tilltalande vapensystem. Det är fortfarande ett riktigt roligt spel att spela med sina vänner, eller i vissa fall även själv, men precis lika tråkigt att med jämna mellanrum bli bortkopplad från sina vänner eller behöva starta om ett uppdrag för att någon råkar bugga fast i ett träd någonstans.

Hade det inte varit för att utvecklarna Techland lämnat kvar allt skräp från förra spelet och helt slentrianmässigt släppt spelet som det är, så hade det inte blivit den närapå mediokra spelupplevelse som det faktiskt är att spela Riptide. Många ser det nog som ett stand-alone-expansion, större delen av alla spelbutiker säljer nämligen spelet för närmare halvpris redan på releasedagen. Det finns mycket som talar för att Riptide är värt att spela, men också en del som talar för att man kanske borde undvika. Men i slutändan är det dock en positiv känsla som infinner sig när jag spelar eller har spelat Dead Island: Riptide, det är lätt att koppla upp sig och spela med sina vänner förutsatt att det inte krånglar. Och det är riktigt beroendeframkallande att hacka zombies och leta nya vapen, precis som det är lika tillfredsställande att gå upp i level för att välja nya skills.

Written by: Sannie Jönsson