I ett spel utvecklat i en atmosfärisk och mörk film noir-stil är den hårdkokte polisen Jack Slate, tillsammans med sin aggressiva hund Shadow, i ständigt krig med kriminella gäng.

Dead to Rights blev ett spel som fick ett ganska bra mottagande när det 2002 kom till Playstation 2, Gamecube och Xbox. Även om det inte var särskilt nyskapande så var det underhållande och kammade hem en del fina recensioner. Hela åtta år senare är uppföljaren här och utvecklarna har lagt ned hårt arbete på att få spelet att kännas fräscht, spännande och innovativt.

Handlingen kretsar kring den, på gränsen till parodiskt, hårdkokte polisen Jack Slate och hans hund (läs varg på steroider) Shadow och hur dessa tar sig an brott i den fiktiva staden Grant City. Spelutvecklarna har jobbat hårt på att göra spelet atmosfärisk och mörk i film noir-stil med mycket inspiration tagen från Batmans Gotham City och Max Paynes version av New York. I Grant City utkämpas ett ständigt krig mot de kriminella gängen och det är dessa som är Jack Slates fiende i spelet. Handlingen är ganska lös och dramaturgin haltar på grund av märkliga svängningar i tempot, men de mellansekvenser där den levereras är snyggt gjorda med livliga ansiktsuttryck och atmosfärisk belysning.

Dead to Rights: Retribution pendlar mellan två genres. Under största delen av spelet kontrollerar man Jack Slate. Under dessa partier är spelet en tredjepersonsskjutare kombinerat med ett beat-em-up. Man tar betäckning bakom gathörn och sprängda polisbilar för att då och då titta fram och avfyra en salva bly mot fienden. Jack kan ge Shadow kommandon att anfalla fiender, hämta vapen eller skydda Jack mot fiender som försöker anfalla honom i närstrid. Om någon gängmedlem kommer för nära kan Jack ta till knytnävarna och sina hårda knän. Man slår, sparkar, blockar och utför kraftfulla kombinationer. Skjutvapen är nämligen svåra att kontrollera i närstrid och därför stoppar man gärna undan dem till fördel för knogmackor och armbågar.

I vissa partier av spelet kontrollerar man Shadow och då gäller det istället att gömma sig i skuggor och smyga sig på intet ont anande fiender. Shadow kan känna av gängmedlemmarnas hjärtslag genom väggar och följa deras lukt och sedan döda dem ljudlöst. Shadow är dessutom oerhört snabb och kan ta sig in genom trånga passager där Jack inte får plats.

De båda spelstilarna är välgjorda, om än inte särskilt nyskapande. Det är utmanande och roligt att försöka pricka fiendernas huvuden på långt håll, tiden saktar då tillfälligt ner och ens fokus-mätare fylls upp. Man kan sedan använda sin fokus för att få tiden att gå i ultrarapid. Närstridselementen är också underhållande och baserar sig mycket på hur snabbt man kan utföra diverse kombinationer. Om man lyckas träffa med tillräckligt många slag i rad får man tillgång till spektakulära avrättningar som kan vara riktigt brutala, särskilt om Jack har ett vapen på sig.

Något som många tredjepersons-shooters står eller faller på är hur systemet för att ta skydd fungerar. Dead to Rights: Retributions system är lite slarvigt genomfört. Man kan bara ta skydd på särskilda ställen och många platser där det vore logiskt att duka och gömma sig går helt enkelt inte att använda. Man kan heller inte huka sig och springa samtidigt, något som vore mycket användbart när kulor viner över ens huvud. Som tur är så baseras Dead to Rights: Retribution inte enbart på avståndsstrider utan det är alltid en bra idé att avancera mot fienden och anfalla dem i närstrid.

Genom spelets gång får man använda en mängd olika skjutvapen och fler och fler blir tillgängliga ju längre fram i handlingen man kommer. Man får avfyra pistoler, automatgevär, raketkastare, hagelgevär, uzis och mer. Alla har riktigt maffiga ljud och när man använder sig av sin fokuskraft känner man sig verkligen som en mästerskytt. Eftersom spelet även fokuserar så mycket på närstrid hade det dock varit välkommet med några närstridsvapen. Tyvärr saknas detta och man får hålla till godo med knytnävar och fötter.

Shadows roll, när man inte kontrollerar honom direkt, är ganska tillbakadragen. Han kan vara användbar ibland när en fiende gömmer sig långt bort med ett automatvapen men ofta glömmer man helt bort att han finns där och låter honom sköta sig själv. De sekvenser när man kontrollerar Shadow är inte så särskilt välgjorda. Det är väldigt lätt att smyga sig förbi fiender och det finns liten variation i de utmaningar man ställs inför.

Även om atmosfären i Grant City är påtaglig och inspirerande så blir omgivningarna snabbt ganska repetitiva. Man blir sällan imponerad av grafiken och det saknas detaljer. Grant City är med andra ord en ganska livlös plats med få intressanta platser att bli hänförd av.

Dead to Rights: Retribution är långt ifrån ett dåligt spel men det saknar kvalitéer som gör det unikt och färgstarkt. Även om det innehåller en del moment som inte används i andra spel, såsom hunden Shadow, så får man ändå inte den där uppfriskande känslan man vill ha när man prövar något nytt och fräscht. Actionmomenten är riktigt roliga, men inget som inte gjorts förut. Eftersom den här spelvåren är fylld med kanonbra spel så ska man kanske inte lägga sina pengar på Dead to Rights: Retribution i första hand men när det sjunkit i pris är det helt klart värt att ta en titt på.

Skriven av: Ola Lundin