The Dragon Knight Saga är en massiv kombination av det ursprungliga Divinity II: Ego Draconis och den helt nya kampanjen Flames of Vengeance.

Handlingen kretsar kring spelvärlden Rivellons öde som är hotat av den onde fursten Damian och hans svarta ring (var känner vi igen det här ifrån mån tro?). Huvudpersonen är en medlem av krigarordern ”The Dragon Slayers” vars uppdrag är att befria världen från dessa eldsprutande monster. Det dröjer dock inte länge förrän huvudpersonen ställs inför ett svårt dilemma där hela hans världsbild vänds upp och ned.

Spelvärlden är en klassisk high-fantasyvärld med allt vad det innebär. Här kryllar det av monster såsom goblins, skelett och demoner. 99% av Rivellons kvinnor är i 20-årsåldern, har jättebröst och går klädda i minimala, bikini-liknande riddarrustningar, magi är så vanligt att ingen höjer på ögonbrynen när en trollkarl frammanar en varelse från en annan dimension. Listan skulle kunna göras lång.

Spelmekaniken känns även den igen. Det är hack-and-slash som gäller för hela slanten. Man finner olika vapen utströdda i spelvärlden och använder dessa för att kapa fiendehuvuden och på så sätt samla de erfarenhetspoäng man behöver för att gå upp i nivå. Det finns inget tydligt klass-system i Divinity II. Istället får man fördela ut sina poäng i tre kategorier, warrior, ranger och mage. Det är alltså fullt möjligt att kombinera de olika kategorierna och vara en magiutövande krigare till exempel. Dock måste man vara försiktig för om man sprider ut sina poäng för brett riskerar man att halka efter ordentligt i styrka. Det gäller att koncentrera sig på en handfull olika färdigheter för att bli riktigt bra.

Något som bryter av de långa sekvenserna av monsterslakt är huvudpersonens förmåga att förvandla sig till en drake och delta i riktigt storslagna strider. Det är ett oerhört fascinerande grepp som spelutvecklarna använt sig av och vissa scener känns väldigt gripande. Sekvenserna i drakskepnad är vad som verkligen får Divinity II att stå ut från mängden av rollspel i den här stilen. Det är inte helt problemfritt, kontrollerna är klumpiga och det finns många buggar, men måste ändå betraktas som ett genidrag eftersom det tillför en helt ny nivå av storslagenhet.

I äkta rollspelsanda deltar man i konversationer med många av spelvärldens invånare där man får välja vilka svar man ska ge och vilken attityd man ska ha. Tyvärr påverkar ens val i konversationerna inte särskilt mycket vad som händer i uppdragen utan man kan i princip bete sig som ett stort svin och därefter ändå få precis vad man vill ha. Något som däremot lyfter konversationerna avsevärt är ens förmåga att läsa tankar. Genom att trycka på X under en konversation kan man betala med sina erfarenhetspoäng för att höra karaktärens tankar. Informationen man får ut är ibland helt irrelevant, såsom vad karaktären handlade på marknaden tidigare under dagen, men ibland får man reda på riktigt smaskiga hemligheter som man kan använda till sin fördel. Tankeläsningen hade kanske fungerat bättre tillsammans med ett bättre konversationssystem men tillför definitivt en unik dimension till spelupplevelsen.

Rivellon är en spelvärld med många kontraster. Det finns mörka, otäcka hålor där de riktigt onda varelserna har sin hemvist men det finns även ljusa, soldränkta byar som är riktigt vackra. Grafiken i Divinity II speglar på ett bra sätt de olika stämningarna i världen även om den inte är särskilt avancerad. Ljussättningen är bra men många texturer saknar detalj. Designen på arkitekturen och många kläder känns tråkiga och oinspirerade medan man ibland kan springa på något riktigt unikt och inspirerande.

Något som smärtar ganska mycket är att se hur portningen från PC, som är spelets ursprungliga plattform, till Xbox 360 gått till. Menyssystemet är jobbigt att navigera, text i Times New Roman flödar över skärmen och skär verkligen i ögonen. Det kan även vara ett riktigt problem att låsa på fiender. Dessa problem är mycket vanliga när man överför rollspel från datorn till tv-spel men det har verkligen en negativ inverkan på upplevelsen.

Divinity II: The Dragon Knight Saga är oerhört innehållsrikt. Med både originalkampanjen och expansionen Flames of Vengeance får man ett oerhört antal speltimmar för pengarna. Det finns många spel som gör det Divinity II försöker med bättre men det är fortfarande värt att spela om man verkligen gillar rollspel med betoning på riktigt mycket action.

Written by: Ola Lundin