Det klassiska NES-spelet DuckTales har fått en ansiktslyftning. Använd Farbror Joakims käpp för att bekämpa fiender och nå nya höjder i detta plattformsäventyr.

DuckTales är en av flera titlar som Capcom på senare tid utlovat nyutgåvor eller remakes av. Detta mer eller mindre kultförklarade NES-spel har många retrospelare kära minnen till, som de med jämna mellanrum mer än gärna återvänder till för sin årliga dos av nostalgi (mig inkluderat). Med det sagt skulle man kunna konstatera att nyutgåvan, DuckTales: Remastered, har all potential att bli en fullträff.

Redan efter startskärmen och den minst sagt smittsamma åttabitars-remixen av Ducktales-låten står i alla fall en sak klart för mig, Capcom har inte sparat på krutet när det kommer till musik. Precis som i originalet är musiken superb. Den är i stort sett densamma som i originalet, med den enda skillnad att den numera är remixad och upphottad.

Något som man däremot snabbt därefter upptäcker är att både grafik och story också blivit upphottad, men på vissa fronter till det sämre. Grafiken är den minst störande delen av de ”negativa förändringar” som skett. Den nya och mer tecknade stilen matchar tv-seriens utseende men lämnar en del övrigt att önska. Storyn förtäljs numera med hjälp av scriptade sekvenser och en aningens smaklöst röstskådespeleri. Dessutom stör den med jämna mellanrum det i övrigt oförändrade och mer eller mindre perfektionerade gameplayet.

För just spelupplägget är ju det man minns så väl från originalet, även nu såhär 20 år senare. Och utan att göra någon besviken så kan jag meddela att allt är som sig bör på denna front. Farbror Joakim styrs fortfarande med hjälp av styrkorset, men kanske viktigast av allt, försvarar han sig med hjälp av käppen och använder den mer än gärna som en hoppstylta för att nå högre höjder. Det är lika simpelt och kul som det ska vara.

Utmaningen är å andra sidan inte riktigt densamma som sist. Man har numera oändligt med extraliv och tvingas därför sällan att svettas över de mer svårspelade partierna. För viss utmaning finns det förstås, men däremot ingen konsekvens vid misslyckande. Tråkigt nog skulle jag även vilja tillägga att en del av utmaningen ligger i dålig hit-detection och en ibland för oresponsiv kontroll.

Utöver det som man i första hand förväntar sig av en remake, det vill säga själva spelet, finns det dessutom en ny bana, samt möjlighet att låsa upp concept art, musik och annat som hör tv-serien och spelet till. Detta gör man med hjälp av de pengar man samlar under spelets gång. Det är ett välkommet och roligt plus som gör att vi lite mer nostalgiska retrospelare gärna springer igenom alla banor mer än en gång.

Avslutningsvis vill jag säga att jag under alla omständigheter uppskattat DuckTales: Remastered nästan precis lika mycket som originalet. Men det är också just det som är problemet, man kan lika gärna spela originalet såvida man inte tycker HD-grafik och lite halvdrygt röstskådespeleri är värt 150 kr. För DuckTales: Remastered är trotsallt inte mer än så.

Skriven av: Sannie Jönsson