Tanken var god när Jason Brody och hans vänner beställde resan till semesterparadiset. Framför ögonen hägrade paraplydrinkar, nattklubbar, palmer och turkost hav. Till en början såg det ut att kunna bli en höjdarresa, men när kompisgänget begav sig ut för att hoppa fallskärm, och av misstag landade på en ö full av pirater, förvandlades allt till en mardröm. Här börjar Far Cry 3, Jason och hans bror är fängslade av pirater, deras vänner är försvunna och tillvaron känns extremt osäker. Efter några inledande sekvenser som lär en kontrollerna samtidigt som man flyr det första piratlägret sätter spelet igång på allvar och man är fri att utforska den vackra, men farliga, ön i jakt på sina kidnappade vänner.

Far Cry 3 är en shooter sedd ur förstapersonsvy med rollspelselement i form av nya förmågor som låses upp i takt med att man samlar XP och ett system för att samla råmaterial som kan förädlas till  nyttiga föremål. Spelaren får uppdrag av de NPC:s som befolkar världen och utrustas med nya vapen från försäljare och nedgjorda fiender. Problemet med den här typen av spel är att uppdragen ofta känns simpla och enformiga, en fälla som även Far Cry 3 trillat i. Ofta handlar det om att man ska bege sig ut i djungeln och döda alla fiender på en specifik plats, hämta ett föremål eller leverera något till en NPC. Hade spelmekaniken och spelvärlden varit mer intressant hade det kanske inte varit lika mycket av ett problem, men eftersom allt med Far Cry 3 känns så oerhört ”standard”, utan några kryddor som får spelet att leva upp, börjar man snabbt gäspa. Andra spel i genren, som till exempel Just Cause 2, bjöd på så oerhört många leksaker att de likriktade uppdragen aldrig fick spelet att kännas tråkigt, men i Far Cry 3 ger inte alls spelaren samma leklust.

Den största bidragande faktorn till att spelet upplevs så tråkigt är ön man befinner sig på. Det saknas variation i miljöerna och efter ett tag börjar man som spelare oroa sig för att man fått grön starr då allt man någonsin ser är djungler. En andra orsak till Far Cry 3:s tristess är striderna och AI:n. I marknadsföringen lovades taktiska manövrar och lönnmord men i realiteten räcker det med att bara skjuta vilt omkring sig tills allt levande är borta.

En punkt där spelet lever upp något är samarbetsläget där man kan para ihop sig med en kompis framför TV:n eller tillsammans med upp till fyra spelare online och gå igenom en separat kampanj tillsammans. Det är mer linjärt, vilket i det här fallet faktiskt är en fördel, och man får nöjet att koordinera sina attacker tillsammans med vänner.

En sandlåda ska aldrig sakna leksaker, då är det bara en hög med sand som inte gör någon glad. Spel som Saint’s Row, Crysis och GTA har förstått det men i Far Cry 3:s fall verkar inte polletten riktigt ha trillat ned. När det är som värst känns Far Cry 3 ungefär lika roligt som att gå ut med soporna och när det är som bäst som acceptabel paus-underhållning.

Written by: Ola Lundin