Monstren från Hotel Transylvania-filmerna är på kryssning, men allt går inte som de tänkt då en storm förstör skeppet.

Drac, Mavis och de andra monstren från Hotel Transylvania har spolats över relingen in i ett örike. Där har vissa monster försvunnit och det är Drac eller Mavis, beroende på vem du vill spela som, som ska rädda dem.

Den extremt kortfattade handlingen baseras på den tredje filmen i Hotel Transylvania-serien. Jag har inte sett den filmen, men de två föregångarna. Eftersom spelet inte tycks vara speciellt bundet till filmserien så har det ingen större betydelse om man sett dem eller inte.

Drac och Mavis monstervänner befinner sig på tre öar uppbyggda mycket likt labyrinter. Det är din uppgift att hjälpa varulven Wayne, det Frankensteinliknande monstret Frank samt mumien Murray. Lyckas du med deras uppdrag belönas du med en ny impa-ras. En impa är en följeslagare till Drac och Mavis. Var och en av de fyra raserna har sina egna styrkor. Vampirimpas är exempelvis flygande vampyrer som kan lyfta föremål. Wolferimpas kan bland annat gräva. Man har hela tiden ett visst antal impas med sig som används för att lösa de problem man ställs inför och för att slåss mot fiender.

Besegrade fiender lämnar efter sig ädelstenar som man behöver ta med sig till portaler. Där omvandlas ädelstenarna till nya impas. Perfekt när man förlorar impas. Portalerna fungerar även som kontrollpunkter. Varje spelsession är nämligen enbart 10 min lång, något längre senare i spelet. Detta då Drac bara kan vara ute under nattetid. Varför denna idiotiska gräns finns vet jag inte. Kanske har utvecklarna sneglat lite mycket åt Pikmin-hållet, ett spel som utvecklarna tydligt hämtat inspiration från.

Det gäller att kasta rätt sort impas mot rätt hinder. Impas styrs gruppvis och på individnivå. Dessutom kan man skicka iväg samtliga impas oavsett ras mot exempelvis fiender. Impas kan, precis som i Pikmin, återkallas med en visselpipa.

Det blir väldigt mycket springande fram och tillbaka i de labyrintaktiga banorna. Det borde ha funnits en karta där man enkelt kunnat navigera sig fram, men en sådan visas enbart före man börjar en spelsession. Den är inte tillgänglig under spelet.

Hotel Transylvania 3: Monsters Overboard blir aldrig speciellt variationsrikt trots de fyra impa-raserna. Uppdragen liknar varandra. Fienden blir aldrig svår. Spelet blir egentligen aldrig utmanande förutom bossarna. De kan man svettas med, eller om man kommer på rätt taktik besegra inom några sekunder. Skulle man förlora alltför många impas under en bosstrid blir dock utmaningen högre. Man får lämpligtvis gå tillbaka till tidiga banor och samla ädelstenar för att generera nya impas.

Det märks mycket tydligt att Monsters Overboard är ett lågprisspel riktat till barn. Grafiken påminner om svunna generationers konsoler och animationerna är riktigt dåliga. Man har helt enkelt inte lagt mycket kraft på grafiken. Dessutom är röstskådespeleriet sparsamt och ganska dåligt. Dåliga repliker som upprepas många gånger är en grundsten som inte håller speciellt långt.

Att spelet innehåller en hög med buggar gör inte det roligare. Låt mig ta ett exempel. Impas är tokdumma. De kan inte följa en väg utan kallar du på dem runt ett hörn blir de stående. Har du riktig otur fastnad de på riktigt och är omöjliga att få med sig. Jag har förlorat många impas på det sättet. På ett ställe förlorade jag sex sådana under en bro. På ett annat kastade jag iväg åtta vampirinas mot en fiende för att stunden senare upptäcka att de inte kunde flyga tillbaka till mig.

Trots alla brister är Hotel Transylvania 3: Monsters Overboard ett småmysigt barnspel som mått bra av x antal timmars vidareutveckling. Jag är dock tveksam om jag tycker spelet är värt att köpas. Det är exempelvis på inga sätt i närheten av Pikmin.

Written by: Linda Ernofsson