Är Hyrule Warriors ett Zeldaspel? Eller är det ett spel som hellre ska placeras i Dynasty Warriors-serien? Eller är det en blandning? Eller en helt ny spelserie?

Nu har Hyrule Warriors, en blandning mellan The Legend of Zelda och Dynasty Warriors släppts. Det är Zeldaspelet som bygger på Dynasty Warriors unika koncept och som erbjuder gott om fanservice för såväl Zelda- som Dynasty Warriors-fantaster. Det är KOEI Tecmo och Nintendo som slagit sig samman för att skapa denna något udda men intressanta kombination av spelserier. Frågan man lätt ställer sig är om Hyrule Warriors verkligen erbjuder något nytt och inte bara tilltalar Zelda- eller Dynasty Warriors-fans?

Inledningsvis känns Hyrule Warriors som något av ett stylistiskt mästerverk, där tonvis av underbart designade karaktärer och gränslöst sköna remixer av gamla härliga låtar från Zeldas universum kretsar kring flashiga och fantastiska Dynasty Warriors-inspirerade strider. Det finns kort sagt ingen tvekan om att KOEI Tecmo och Nintendo har arbetat väldigt tätt sammansvetsade i detta projekt. Precis allt man som Zeldafantast ser väcker gamla minnen till liv och i samma veva lär en att skapa nya minnen relaterade till det något udda universum som Dynasty Warriors- och Zelda-serien tillsammans skapar. Det första intrycket blir därför en väldigt gedigen upplevelse som känns äkta, stabil och minst sagt väl genomarbetad.

Den relativt enkla kontrollen med sina två olika kontrollalternativ – Zeldabaserad eller Dynasty Warriors-baserad kontroll – gör det också enkelt att komma in i spelets hetsiga och stundvis adrenalinpumpande tempo. Men det är också i just detta skede – det vill säga det som kretsar kring de hetsiga striderna – som spelet visar sina största svagheter, nämligen de prestandebaserade problemen som uppstår mitt i stridens hetta. Konsolen får med jämna mellanrum svårt ”att hämta andan” och bilduppdateringen släpar efter markant så fort det blir för mycket fiender på skärmen. Detta sker förstås väldigt frekvent då Dynasty Warriors mer eller mindre bygger på stora slagfält med enorma mängder fiender.

Det hetsiga och höga tempot är likväl något som, trots prestandaproblemen, tilltalar i detta läge. Detta framförallt för att det är just det som driver en del av utmaningen i spelet. Tempot får saker och ting att kännas ”omväxlande”, med allt fler saker som händer på skärmen samtidigt. Men känner man sig inte hemma i hack ’n’ slash-träsket så finns det risk att hetsen skrämmer mer än vad den tilltalar. För det höga tempot är något som ökas ju fler banor man klarar av och det är även på detta område spelets nästa stora ”olägenhet” ligger, nämligen spelets upprepande natur. Saker och ting går till på ungefär samma vis genom hela spelet. Dräp fiender, prata med dina medstridande kamrater, dräp ännu fler, hämta ett nytt föremål eller lås upp en dörr, dräp ännu fler fiender, slå ner en boss och så är banan avklarad. Upplägget blir därför, trots det succesivt ökande tempot, repetitivt och en aningens uttråkande i det långa loppet.

Att Hyrule Warriors blir helt uttråkande och intetsägande förhindras dock av kampanjen, Legend Mode, och dess minst sagt trevliga samt välgjorda filmsekvenser. Filmsekvenserna leverar högklassig fanservice och avbryter med relativt jämna mellanrum det repetitiva slaktandet av fiender och bossar. Legend Mode är dessutom där större delen av den uppsjö av nya Zelda-inspirerade vapen och spelbara karaktärer låses upp. Det är även där man hittar gömda, klassiska Zeldaföremål som Gold Skulltulas och Heart Containers, samt låser upp nya banor och uppgraderar såväl vapen som karaktärer med hjälp av de prylar, rupees och erfarenhetspoäng man plockar på sig under stridernas gång. Kort sagt väger kampanjen, med alla dess möjligheter och funktionaliteter, upp det annars enformiga upplägget.

Det andra alternativet till Legend Mode är Adventure Mode, där man istället för att följa storyn får möjlighet att utforska kartan från det första Zeldaspelet genom att låsa upp nya sektioner på ett rutnät bestående av en överblick över hela det ursprungliga åttabitars-Hyrule. På varje ruta får man utföra specifika uppgifter på olika banor tagna från Legend Mode för att sedan låsa upp ytterligare karaktärer och vapen. Detta spelläge är förstås extra spännande för de som varit med sedan spelserien började. Inte bara på grund av all nostalgi utan även för att det på rutnätet i fråga går att finna hemligheter som man med relativ lätthet kan koppla till första spelets alla hemligheter och som på så vis knyter an till den rika historia som Zeldaserien har till sitt förfogande.

Utöver dessa två spellägen finns Challange Mode och Free Mode. I Free Mode kan man spela med alla karaktärer och på alla banor man hittills låst upp, på i princip vilket vis man själv känner för. I Challenge Mode får man ta sig an en stor skara specifika uppdrag eller utmaningar av varierande svårighetsgrad på så gott som alla banor som finns i spelet. Men den kanske trevligaste funktionen av dem alla är co-op-funktionaliteten, som tillåter två spelare att samarbeta i ALLA spellägen som jag hittills nämnt. Det är inte bara imponerande, utan även den kanske roligaste funktionen spelet har att erbjuda. Men som bekant har ju varje mynt sin baksida och dessvärre förstörs mycket av glädjen i co-op på grund av de tidigare nämnda prestandaproblemen som är mycket påtagligare än i singleplayerläget. Problemen påverkar inte bara bilduppdateringen utan drar även ner upplösningen och detaljrikedomen avsevärt, vilket såklart är väldigt trist. Men bortser man från detta är co-op-funktionaliteten likväl den bästa på Wii U hittills. Båda spelarna får varsin skärm att spela på, den ena får skärmen på Wii U-paden och den andra får hela teven för sig själv. Lägger man sedan till det faktum att man kan spela två i ALLA spellägen blir det hela näst intill fantastiskt.

Allt som allt är Hyrule Warriors utan tvekan ett riktigt kul spel, även om det först och främst är riktat till Zeldafantaster och i andra hand till Dynasty Warriors-fantaster. Det blir ännu tydligare när man tillägger det faktum att det finns en specifik musikspelare i spelets gallerisektion där man kan låsa upp tonvis med Zeldalåtar. För att inte tala om den uppsjö av bilder och annat Zeldarelaterat som går att låsa upp genom spelets gång. Spelet är en utmanande samt en spännande kombination av två väldigt unika och roliga spelserier. Men om man tar saker som prestandan i beaktande och det faktum att Hyrule Warriors mer eller mindre känns som ännu ett Dynasty Warriors i Zeldakostym så blir det svårt att ge Hyrule Warriors ett högt betyg. Likväl vill jag ge Hyrule Warriors en 8 i betyg då jag själv som Zeldafan faller pladask för allt det Hyrule Warriors lyckas åstadkomma.

Skriven av: Sannie Jönsson