Södern, rasism och en smula våld är vad som erbjuds efter 6 års väntan på ett nytt Mafia spel. Men är det vad vi väntade oss?

Hangar 13 har valt att skapa den fiktiva staden ”New Bordeaux” som är en tolkning utav 60-talets New Orleans, där du spelar som Lincoln Clay en man som precis är hemkommen från Vietnam. Du får hastigt träffa Lincolns närmaste vänner och familj, men här gör Hangar 13 sitt första misstag då de inte tar tid på sig att bygga upp relationen till dessa karaktärer tillräckligt mycket för att man ska orka bry sig om deras framtida öden.
Hela spelets handling kretsar kring att hämnas deras död till varje pris. Men på grund utav att Hangar 13 har valt att satsa på en mer hämnddriven handling än tidigare titlar, så försvinner mycket utav maffiakänslan från tidigare Mafia-titlar där du fått sakta men säkert jobba dig upp inom maffian.

Jag kan inget annat än att sakna mycket av de delar dem valt att ändra eller ta bort såsom att poliserna inte längre reagerar på trafiköverträdelser, eller att du kör på fel sida utav vägen eller att du kör för fort. Det är sådant som gjorde att Mafia-serien stod ut lite från andra sandlådespel på marknaden, men nu har man valt att gå en mer lättillgänglig rutt som jag kan tycka är fel väg att gå då det nu känns som alla andra sandlådespel på marknaden men med mindre innehåll.
Men hangar 13 har trots sina misstag lyckats skapa en intressant handling som är det som driver en att fortsätta spela även i de lite segare momenten utav spelet.

Sedan har utvecklarna tyvärr inte lyssnat på kritiken från Mafia II där mycket utav klagomålen var kring att det inte fanns så mycket att göra utanför spelets berättelse. Nu känns det tyvärr mer öde än någonsin då du inte kan göra något annat än spela igenom spelets handling och ett par utomordentligt tråkiga sidouppdrag och sen är det inte mycket mer som erbjuds. Det har varit mycket klagomål från mig nu på Mafia III, men det är för att jag verkligen älskade ettan och såg hur stor potential det fanns för ett nytt Mafia som utspelar sig under en väldigt intressant era som kantades mycket utav rasism och diskriminering. Det är just där spelet lyser som starkast; i sin tolkning av den eran med allt från musiken till bilarna och en imponerande insats utav röstskådespelarna samt att Mafia III kan innehålla bland dem snyggaste mellansekvenser jag sett på länge.

Som jag tidigare nämnt så spelar du som Lincoln Clay som med hjälp utav tre kumpaner ska ta över staden New Bordeaux. Där har du som uppgift att ta över distrikt från mannen som tagit livet utav dina närmaste. Genom att ta över distrikt stryper du inkomsten utav pengar för mannen du vill hämnas på och när du väl har lyckats ta över ett distrikt på kartan kommer du få valet att ge detta till en av dina kompanjoner, men sköter du inte dina kort rätt på den fronten så kan du räkna med att få dem emot dig så småningom.
Tyvärr så kantas Mafia III av en hel del fel som grafiska glitchar, spelet hänger sig, kraschar allt för ofta och kantas med en omodern spelmekanik, samt att spelet kan ha en utav de mest märkligaste dygnsrytmerna jag skådat i ett spel där ena sekunden så är det en regnig natt till att vara en solig dag på bara någon sekund. Sen att himlen i sig kan se fruktansvärt utdaterad ut eller bara rent utav märklig att titta på; det är just sådant som spräcker inlevelsen totalt för mig som spelare.

I slutändan så är Mafia III en stor öppen värld med ingenting i men det har en tillräckligt bra handling för att få dig att spela till slutet – om du orkar ta dig igenom dem segare momenten i spelet. Jag vill verkligen gilla spelet men tyvärr så är Mafia-känslan inte närvarande och hade de döpt om det till något annat så hade jag kunnat se mellan fingrarna för en del utav problemen.

Written by: Toni Thörnqvist