Är Maneater något att sätta tänderna i eller är det ett bottennapp? 

Från skaparna av killing floor får vi nu Maneater, ett spel där du tar dig an rollen som en hämndlysten haj som lyckas att överraska mig trots ett par brister.

Jag kan omöjligen varit den enda med tankar om att kan man verkligen göra ett spel kring en haj och få en sammanhängande story med en förvånansvärt bra antagonist? (Scaly Pete)

Det korta svaret är ja, tydligen så går det. Tripwire valde en ganska enkel utväg ur ett berättarperspektiv men det fungerar lika väl denna gång då antagonistens röstskådespelare (Carlo Mestroni) gör ett fenomenalt jobb som Scaly Pete. Trots sin humoristiska framtoning av många delar av spelet så framstår ändå Scaly Pete som att han har ett djup jag inte förväntade mig ur ett spel som Maneater. Mycket av spelets berättande sker via den fiktiva reality tv-serien som följer Pete och hans hajfiskande ute på vattnet. Där man snabbt får reda på att Scaly Pete kanske inte är en helt platt karaktär utan en intressant bakgrund.

Du spelar som det perfekta rovdjuret som någonsin simmat i vattnet, hajen. Du får spela en kort introduktion där du får lära dig kontrollerna som var otroligt smidiga och känna på hur det är att vara högst upp i näringskedjan. Detta leder i sin tur till att du får kontrollera en nyfödd haj som du får utveckla genom diverse RPG-element som levling, mutationer som fungerar som förmåner och utrustning som går att uppgradera. Denna del hade en hel del potential att kunna utforskas mer då jag kan tycka att det var ett litet utbud av utrustningar då det endast existerar tre klasser, Shadow, Bone och Bioelectric. Dessa tre klasser har olika stilar som ger en antingen ett massiv lyft till din snabbhet eller som Bone-klassen som tål enorm mycket stryk. Men vill du ha dessa förmågor så får du snällt försöka jobba dig upp i näringskedjan och äta dig större på diverse andra havsdjur och även en och annan människa som kan råka slinka ner i magen.

Men att ge dig på människor har sina konsekvenser så som att du får fiskare som jagar dig och detta i sin tur leder till att du för eller senare drar åt dig uppmärksamheten från de tio olika kända fiskarna i detta fiktiva universum. Dessa tio fiskare har alla sin egen lilla minibakgrundshistoria som man inte bryr sig direkt nämnvärt åt men de fyller sin funktion som mini-bossar där de definitivt kan erbjuda dig upp till dans. Men det är inte bara galna fiskare som vill mörda dig utan det finns även andra rovdjur som vill ha en del av kakan med och i det här fallet är kakan du. Dessa apex predators, som är svårare variationer av de lika rovdjuren man stöter på i respektive område, varierar rätt mycket i storlekar och svårighetsgrad.

Spelet som helhet har en ganska lätt kurva av svårighetsnivå så länge man lägger ner lite tid på att äta sig större, men är ändå inget jag ser som en negativ punkt på grund av att jag fortfarande hade kul trots att det inte alltid erbjöd en utmaning. Maneater är ett av de där perfekta lökspelen som man varvar ner med efter en jobbig vecka på jobbet/skolan, det är inte för svårt men heller inte för lätt, samt att spelet tog mig ca 13–14 timmar att klara till 100% så har du brist för de där massiva RPG-spelen med en speltid på 80 timmar kan jag varmt rekommendera Maneater då det inte stannar för länge innan man hinner tröttna på de ganska repetitiva spelelement som finns i Maneater. Men nu till det största bekymret spelet kantas med, framerate. Detta kan vara väldigt bekymmersamt på sina ställen då det kan dippa ner till 10–15 FPS vilket oftast sker i strider med fiskebåtarna vilket gör dessa strider svårare än vad de behöver vara samt att dessa FPS-dippar kan vara i närmare en minut innan de släpper. Överlag så tog detta verkligen en ur inlevelsen då man bara inväntar att ens konsol ska låsa sig helt och hållet. Sen om detta är något Tripwire kan lösa i framtiden kan jag omöjligen säga men man kan hoppas i alla fall då det är spelets största svaghet i nuläget.

Maneater har en förvånavärt varierad miljö för att utspela sig i vatten, allt från träsk till innerstadskanaler och öppet djupt hav. Dessa kan även se fantastiska ut i rätt ljussättning med en drös hemligheter för den som vill leta runt på havets botten. Men jag uppskattar vad Tripwire skapat, ett spel som erbjuder en massa charm och samhällssatirisk humor om hur vi människor behandlar planeten och dess invånare och visst kan Maneater vara repetitivt Men detta är inget som drar ner det för mig personligen då spelet är tillräckligt kort för att inte överskrida sitt välkomnande och kvar lämnas man med ett leende på läpparna och nöjd med sin upplevelse. Jag önskar dock att det hade funnits mer utrymme för att bygga sin haj lite mer unik än bara tre uppsättningar av byggen du kan gå, men i slutändan så hade jag väldigt med min tid i Maneater och det är värt att spana in ifall du vill ha något annorlunda och alltid drömt om att få ha en fena och inge skräck för strandbesökarna medan du nynnar på en vis melodi.

Written by: Toni Thörnqvist