Kaxigt, rått, smutsigt och förbannat kul. Det är med dessa sex ord jag vill beskriva Motorstorms andra upplaga. Evolution Studios uppföljare har verkligen rätt attityd och känslan av att vara där vilket ger en ruskigt nervpirrande åktur.

Detta är dock inte så jag alltid sett Motorstorm, det första spelet var enligt mig väldigt överhypad och hade på tok för mycket att leva upp till. Det fanns brister både i gameplay och djup, fordonen exploderade av fullkomligt obetydliga anledningar och laddningstiderna var plågsamt långa.

Nu tycker jag dock att Evolution Studios har tagit sig i kragen och tänkt till. De håglösa explosioner av bilar som knappt nuddar vid ett hinder är borta och de explosioner som fortfarande infinner sig känns betydligt mer motiverade än sist.

De överväldigande områden som moder natur har skapat och som man tvingas köra i känns större, häftigare och storslagnare än någonsin. PS3:an får arbeta lite, och det märks ur både ett grafikmässigt perspektiv och ett inlevelsemässigt perspektiv. Känslan av att störta fram mellan stenar, medspelare och diverse andra hinder är mycket påtagligare än tidigare.

De objekt som sist fick Motorstorm att tappa charmen har rättats till och visat sig bli riktigt bra efter lite extra arbete, och det som redan i föregående spel var bra har blivit ännu bättre. Ett exempel på något som blivit ännu bättre än sist är musiken, som är minst lika kaxig som jag minns. Musiken får inte bara adrenalinet att pumpa utan även den hänsynslösa sidan inom en att vakna till liv, krocka och kvadda är det man lever för när man sitter i soffan och hoppar i takt till musiken.

Från den ena uppgraderingen till den andra, Motorstorm: Pacific Rift har även ändrat om sitt tidigare upplägg om hur man tar sig fram i enspelarläget. Till skillnad från sist finns nu banorna uppdelade i fyra olika kategorier, eld, jord, vatten och vind. Man får själv välja vilken kategori man känner för att köra, och efter vald kategori får man ett antal olika banor att välja på. När man väl valt bana är det bara att tuta och köra.

Det som händer efter man har klarat av en bana är att man blir rankad efter den placering man kom i mål på. Etta ger givetvis full pott, dvs. 100 poäng, medan tvåa ger 75 och trea 50. Allt under dessa placeringar är för dåligt och ger inga poäng. Det man sedan behöver poängen till är att låsa upp högre rank på sin spelare, vilket innebär att man kan delta i mer avancerade lopp inom de fyra kategorierna.

Ju högre rank man har desto mer banor får man tillgänglighet till och desto mer fordon får man möjlighet att köra. Det finns nu även en större variation av fordon sedan sist, totalt 8 olika fordonsklasser och däribland en fet Monster Truck-klass. De olika banorna är sedan uppdelade i olika fordonsklasser där man får möjlighet att välja mellan ett antal fordon inom den specifika fordonsklassen. Detta bidrar till en ganska varierad spelupplevelse och ett utmanande sätt att försöka sig på nya fordonsklasser.

Som om inte allt detta vore nog så har Motorstorm: Pacific Rift även ett online-läge som innefattar det mesta inom rallyns värld. Upp till 16 spelare kan delta, det finns många olika spellägen inom online-delen och ovanpå detta är allt kostnadsfritt. För mig känns det som att spelet har alla förutsättningar för att kunna underhålla på riktigt hög nivå.

Allt som allt har Motorstorm: Pacific Rift allt det man önskar att ett rallyspel. Grafik som inte bara ser vacker ut utan även engagerar, musik som är så provocerande att man bara får en sak i huvudet och ett hejdundrans urval av både bilar och spellägen.

Written by: Sannie Jönsson