No More Heroes: Heroes’ Paradise

Av i i Recensioner, 2 Mer

No More Heroes: Heroes’ Paradise

No More Heroes: Heroes’ Paradise är ett klassiskt hack’n’slash spel som trots sin egna stilistiska stil och humor lider av precis samma problem som alla andra spel i denna genre nämligen upprepning.

I Heroes’ Paradise spelar man som Travis Touchdown, en fattig slacker som tycker om söta animedockor och att pilla sig i naveln. Bitter över att han börjar bli pank går han till en bar och träffar en tjej som erbjuder honom ett jobb som lönnmördare. Tjejen som heter Sylvia Christel representerar det Förenade Lönnmördargillet som har en topplista med de elva bästa lönnmördarna. Om man lyckas döda någon på listan tar man dennes plats och spelet tar vid när man ger sig i kast med att döda nummer elva.

Genom att hacka sig igenom otaliga hejdukar når man till slut en boss som kräver lite extra av en. Normalt hade jag knappt orkat spela ett sådant spel om det inte vore för att spelet har en väldigt säregen stil på både grafik och bossfighterna. Varje boss är unik i karaktär och fightingstil. Så även deras vapen som oftast är överdrivna till episka proportioner. Det var alltid lika tråkigt och enformigt att hacka sig igenom alla små fiender men väl vid en boss glömde man bort detta.

Till hjälp i sina fighter har man ett batteridrivet lasersvärd. Heroes’ Paradise har Playstation Move stöd men när jag saknar det tillbehöret har jag bara haft möjlighet att spela med handkontrollen. Genom olika knapptryckningar utför man både höga och låga slag för att mästra sina fiender. När fienden har lite liv ges man möjligheten att göra ett avslutningsslag som ofta slutar i avhuggna huvuden eller midjor. Även utan Move ges man tack vare sixaxis kontrollen möjlighet att röra på armarna lite för när en svärd får slut på batteri måste man jucka kontrollen upp och ner för att ladda upp det igen.

Tyvärr kostar det även pengar att vara med i Förenade Lönnmördargillet så man tvingas jobba för att kunna betala medlemsavgiften. Jobben är oftast små minispel som att samla kokosnötter eller städa i staden men också lönnmördaruppdrag. Genom att färdas på motorcykel kan man hitta dessa jobb runt om i staden. Allt färdande mellan jobb tar tid för staden är hel enkelt för stor för sitt eget bästa och jobben i sig är också rätt tidskrävande. Hela denna del av spelet känns helt malplacerad och tar mest fokus från det man egentligen vill göra, nämligen döda någon på topplistan.

Grafiskt sett känns Heroes’ Paradise gammalt. Staden man befinner sig i känns väldigt tom och odetaljerad och de mindre fienderna ser för det mesta likadana ut och de säger ofta samma saker när de dör. Musiken är även den väldigt upprepande och ointressant. Det som räddar spelet är de tidigare nämnda bossfighterna som är väl iscensatta med unika karaktärer och dialog. De kräver även att man tränat på olika taktiker för att man skall vinna. Bland andra saker som funkar är spelets mörka humor och de olika karaktärernas dialog, främst då Travis som ofta fulla av humor och då och då dyker det upp referenser till andra spel som får sig en känga. Karaktärerna verkar också medvetna om att de är med i ett tv-spel och driver med detta. För de som gillar våld finns det även mängder av sådant här. Lemmar, huvuden och kroppar klyvs kors och tvärs och blodet forsar. Olämplighetsnivån i spelet är tämligen hög. Det finns till och med ett läge som låses upp när man klarar ut spelet som medför att alla karaktärerna, framförallt kvinnorna, blir mer ”smakfullt” klädda.

Likt kropparna i No More Heroes: Heroes’ Paradise är min åsikt om spelet lite kluven. Jag gillar verkligen alla karaktärer och bossfighterna men utöver det är det inte mycket som tilltalar mig i spelet. Att rutinmässigt decimera bossarnas hejdukar är tröttsamt i längden och att tvingas utföra meningslösa minispel för att tjäna pengar tar bara fokus från det som är roligt. Trots detta hade jag ändå väldigt kul när jag slogs mot bossarna och humorn i dialogen. Är du en fan av de tidigare spelen i serien kommer du mest troligt gilla även detta. Är du en person som kräver en mer skräddarsydd upplevelse borde du kanske sig dig om efter annat.

Det Bra

  • Rolig dialog
  • Unika bossar

Det Dåliga

  • För mycket hackande av hejdukar.
  • Att man som lönnmördare måste jobba.
  • Gammal grafik.
5

Skriven av: Håkan Hägglund

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Det 13 år gamla World of Warcraft får ännu en expansion. Har Blizzard lyckats förnya spelet? Viktor har svaret på d… https://t.co/6jGCb0kyrc
Fresh ‘N Rebels nya hörlurar Clam har snygg design och aktiv brusreducering. Hur är ljudkvaliteten och komforten?… https://t.co/K61y3S4HHY
Bamboo Slate från Wacom är ett smart anteckningsblock för dig som snabbt behöver överföra vanliga anteckningar till… https://t.co/FGHAIb3rEi