Potata, en söt liten häxa, vandrar runt i skogen fylld av spindlar och andra läskiga fiender.

Häxor behöver inte vara elaka och farliga. Potata är precis motsatsen. Hon är en ung häxa som är allt annat än elak. Hennes mamma ska blanda ihop en trolldryck till hennes tama räv som är sjuk. Mamman vill att Potata ger sig ut i den omgivande skogen men Potata är lite motsträvig. Samtidigt är hon nyfiken på allt vad skogen har att erbjuda så hon beger sig in i skogen där hennes livs äventyr väntar.

I Potatas hemby samt i skogen väntar älvor och andra fantasi- och karaktärsfulla varelser. Nu finns det inte några röster i Potata: Fairy Flower utan allt framförs med dialogrutor. Dessa dialoger innehåller ofta olika valbara dialoger. Tyvärr blev dialogerna snabbt långrandiga. Samtidigt kändes de som en viktig del av spelandet eftersom de förde storyn framåt.

Potata hoppar genom skogen som om hon aldrig gjort något annat. Hon stöter på fiender såsom spikförsedda apelsiner och spindlar i olika storlekar. Trots att fiender borde kännas hemska så känns de i Potata på något sätt ofta såväl farofyllda som mysiga på en och samma gång. Utvecklarna har skapat denna paradox genom en trivsam och väl genomtänkt grafik. Fienden smälter på ett förnämligt sätt in i övriga grafiken.

Själva spelandet kan delas in i två element, eller ska vi säga tre om bossfighterna räknas som ett eget element. Huvudparten av spelet är traditionellt plattformshoppande som då och då avbryts av pussel. Spelet börjar i lugn och trivsam takt och är då inte speciellt svårt. Sedan kommer det första pusslet som är en uppvärmning till vad som komma skall. Pusslen är överlag svåra, även det första. Ofta kan man köpa en lösning på pusslet men det är väldigt dyrt. Fast utan fusk finns det en risk att man kör fast.

Plattformshoppandet lunkar på i ungefär samma takt genom halva spelet. Det är lagom svårt, men som sagt förändras det efter halva spelet och blir plötsligt betydligt svårare. Så pass svårt att man får räkna med att spela igenom vissa passager flera gånger. Potata: Fairy Flower är därför inte något för den otålige som tvunget ska klara allt på första försöket.

Precis som grafiken är musiken väl genomarbetad. Den är smäktande och ligger skönt i bakgrunden utan att störa utan istället tillföra en lugn och avslappnad ställning. En annan likhet musiken har med grafiken är att den blir enformig i längden. Det är helt enkelt inte mycket variation.

Potata: Fairy Flower är ett skönt indiespel som är väl värt att investera i för er plattformsälskare. Underbar grafik, bra gameplay och avslappande musik är tre starka argument för ett köp. Tänk dock på att spelet är ganska svårt, speciellt pusslen kan kräva en hel del tankeförmåga.

Skriven av: Mats Ernofsson