Vår favorit-Lombax och hans plåt-Niklas till följeslagare är tillbaka. Mycket action med gigantiska vapen utlovas.

Ratchet & Clank-seriens första spel gavs ut 2002 till Playstation 2. Sedan dess har spelserien förblivit trogen till olika Playstation-konsoler. Nu är det dags för Rift Apart som enbart släpps till Playstation 5.

Spelet forstätter i samma anda som tidigare spel i serien vilket innebär en futuristisk och actionfylld värld där Lombaxen (en kattliknande varelse) Ratchet får i uppgift att rädda universum från den undergång dr Nefarious, och speciellt hans motsvarighet i en annan dimension, kejsare Nefarious är på väg att skapa.

I Rift Apart har dr Nefarious skapat sprickor mellan olika dimensioner i universum. De olika dimensionerna har gett utvecklarna möjlighet att skapa alternativ till kända karaktärer. Det är kul att helt plötsligt stöta på någon man känner igen sedan tidigare spel fast i en annan roll.

I en dimension finns en kvinnlig Lombax vid namn Rivet. Hon blir en ny spelbar karaktär. Det är verkligen upplyftande att få ett alternativ till Ratchet men varför är det ingen skillnad mellan dessa karaktärer? De delar till och med på vapenförrådet.

Jo, det finns en skillnad mellan att spela som Rivet respektive Ratchet. Båda har en sidekick och Ratchet har dessutom en sexbent antrivirus-robot, Glitch, som han skickar in i datorer och som rensar dem på virus. Det är en snurrig, fast snurrig på ett positivt sätt, upplevelse där man klättrar runt i datorn, ena stunden på golvet och andra i taket.

Rivet har Clank som sidekick. Han kan öppna en del av de halvöppna sprickor som finns mellan olika dimensioner. Det är pussel som är riktigt kul att lösa.

Den som spelar Rift Apart ska inte förvänta sig några revolutionerande nyheter. Även om det finns nyheter såsom de pussel jag nyss nämnt, är det mesta sig likt. Man befinner sig i en futuristisk värld fylld av färgstarka karaktärer och med muttrar som valuta. Ratchet har en skiftnyckel som huvudvapen. Den är faktiskt ganska användbar, men varför kan man inte uppgradera den såsom man kan med skjutvapnen? Lite fler närstridsvapen hade inte skadat.

Det är däremot ingen brist på tuffa skjutvapen. Det är en blandning av nya och gamla vapen. De är gigantiska och klart tuffa att använda. Allt eftersom man spelar låses nyare och häftigare vapen upp. Dessutom kan man uppgradera samtliga vapen i många steg för att göra dem än tuffare.

Det är meningen att alla vapen i Rift Apart ska gå varma. Här finns ingen plats på smygande. Ser du en buse är det bara att dunka skiftnyckeln i huvudet på den eller slösa lite ammunition i ditt favoritvapen. Fast mitt tips är att, om möjligt, spara lite på ammunitionen eftersom den har en tendens att sina.

Handlingen kändes ganska trevande till en början. Jag visste inte riktigt vart den var på väg. Allt eftersom jag spelade blev dock handlingen mer gripande och välberättad. Precis som i tidigare spel finns en hel del humor insmuget i dialogerna.

Handlingen är linjär med få undantag. På varje planet man besöker finns huvuduppdrag. Ibland återkommer man till samma planet senare i spelet och då får man fler huvuduppdrag, Därtill kommer några frivilliga uppdrag. Jag hade dock sett att det fanns något fler sådana uppdrag. De förlänger dock spelets hållbarhet något, precis som möjligheten att maxa vapnen och leta efter guldbultar.

Rift Apart använder PS5:ans resurser på ett mycket bra sätt. Spelet är otroligt snyggt och kan spelas i 60 FPS. PS5:ans snabba SSD gör att laddningstiderna är näst intill obefintliga.

Handkontrollen imponerar även den och är mycket precis. PS5:an har ju en klart uppdaterad handkontroll, bland annat ett adaptivt motstånd i R2- och L2-knapparna. Det används på så sätt att man trycker in R2 halvvägs för att sikta. Trycker man in den helt skjuter man. Mycket praktiskt. Handkontrollens högtalare används flitigt och på ett mycket bra sätt. Det gäller även skakfunktionen.

Jag kan inget annat än rekommendera Ratchet & Clank: Rift Apart till den som gillar actionspel. Det är ett roligt och välgjort spel där skjutarfingret sällan får vila. Svagheterna är inte många och lätta att förbise.

Skriven av: Mats Ernofsson