Mer av det studion Rebellion är bra på. Det är en förenklad sammanfattning av nya Sniper Elite-spelet.

Sniper Elite är en spelserie som vet vad dess spelare vill ha och på sitt underbart smala sätt levererar precis det. Resistance är det senaste spelet i serien och återvänder till den mest klassiska av alla shooter-settings, Frankrike på 1940-talet.

Som det senaste spelet i en lång rad av framgångsrika föregångare. Spelserien är så populär just för att den inte förändras i stora drag utifrån det vinnande koncept som de har funnit sin nisch inom. Spelet beskrivs officiellt som en taktiskt tredje-persons shooter, men jag skulle hellre kalla det ett renodlad sneak-and-snipe spel. Många moderna shooter-spel har ett eller två uppdrag där man som spelare behöver smyga sig genom ett område och stjäla dokument, skjuta vakter från 200 meters avstånd eller plantera sprängmedel. Tänk ifall du kunde få göra enbart detta, på varje uppdrag, hela tiden. För vissa låter detta stentråkigt, men för andra så är det drömmen som Sniper Elite serien realiserar.

Spelet ger aningar av historienörderi där settingen nu, som många gånger tidigare, är den nazi-ockuperade franska landsbygden. Samma setting som öppningsscenerna från Quentin Tarantinos mästerverk ”Inglourious Basterds”. Det är absolut ett spel där lönnmordet av Hans Landa hade kunnat äga rum. Nazisternas ockupation svärtar ner den franska landsbygden med sina byar och slott där vanligtvis kyrkklockor ekar och blommorna spirar. Trots militära utposter, taggtråd och ammunitionslådor så är spelets miljöer en av dess absolut största tillgångar.

Uppdragen tar spelaren genom utbredda byar, slott och andra vackra miljöer. Dessa stora, öppna banor är en fröjd att färdas igenom och upptäcka. Det känns aldrig som att en bana bara går att tackla på ett sätt, utan snarare känns möjligheterna både i tillvägagångssätt och sekvens väldigt öppet för spelaren. Genom att tjuvlyssna på konversationer kan man även få upplägg till alternativa sätt att fullfölja sina uppdrag på. Något som känns kul och naturligt när det sker i spelet.

Utifrån spelets namn kan man antaga att en stor del av spelet har med sniping att göra. Detta stämmer till viss del då det finns ett avancerat system för att konfigurera, sikta och avfyra sin sniper rifle. Det är helt klart spelets viktigaste vapen och gameplay känns mycket tillfredställande när man väl får chans till att nyttja långdistansvapen. Då det är väldigt lätt att bli röjd när man använder sin sniper rifle fann jag mig dock allt för ofta att välja bort detta vapen i favör för mitt mycket tystare närstridsvapen. Av alla de nazister jag lagt i jorden har den allra största delen varit med min pålitliga kniv och endast en del med hjälp av gevär. Detta känner jag är lite tråkigt då en så stor del av spelet är upplagt för möjligheten att snipe:a. Jag hade nästan önskat att kniven inte hade varit en så perfekt instakill.

Spelet balanserar på en gräns där spelaren kan konfrontera fienden med k-pist eller revolver och fiendemängden på banorna motiverar ibland detta, men det känns så fel för mig. Jag är mycket mer lagd åt stealth-hållet och vill helst kunna klara en bana utan att ha blivit röjd någon gång. De gånger som man kan dölja ljuden av sina skott med en kyrkklocka eller en högljudd motor har dock varit mycket tillfredställande. Den sniper-action som faktiskt sker är som sagt utmärkt, även om spelets rätt osmakliga x-ray kill-cam lämnar mig med en dålig smak i munnen. Den får det att kännas som att man som spelare gottar sig i det makabra och i lemlästande av människor. Olustigt.

Spelets stora styrkor är i uppdragen. Dels hur omfattande och öppna de är, men också de vackra miljöerna. Om jag skulle önska något mer från spelet så är det dels vapenhanteringen för de vapen som inte är långdistansvapen. Alla andra vapen känns nästan inte värda att använda och att skjuta från skydd är mycket klumpigt implementerat. Jag skulle även önskat skill-träd som på något sätt gjorde mig intresserad av att skaffa dessa skills. Jag tror inte att något av det som spelet erbjuder fick mig att vilja anpassa min spelstil eller ens tänka på mina skills.

Sammanfattningsvis så är Sniper Elite mer av det som studion Rebellion är bra på. Det är nischad sniper-action i jättefina miljöer. Ett spel som bäst avnjuts med ett glas whiskey och lite tålamod. Det är inte mycket som har förändrats sen Sniper Elite 5, men ibland är ett vinnande koncept inte i behov av en omvälvande förändring.

 
Vi har fått produkten från tillverkaren som inte kunnat påverka recensionens innehåll (läs mer).
 

Written by: Viktor Liander