I Sonic Forces har Sonic Team försökt utveckla ett klassiskt Sonic-spel i modern tappning. Hur väl har de lyckats med det?

De senaste Sonic-spelen har mottagits med blandade omdömen. Sonic Mania släpptes för ett kort tag sedan och fick bra kritik i media. Det var ett retrodoftande spel som mycket påminde om forna tiders Sonic-plattformare. Vissa banor var dessutom direkt hämtade från klassiska spel i serien. Sonic Boom: Shattered Crystal är i motsatts till Sonic Mania ett exempel på spel som inte blev lika väl mottagna.

Efter att enbart några få månader har gått sedan det pixelbaserade spelet Sonic Mania släppts är det dags för Sonic Forces. Det spelet har mycket som Sonic Mania hade fast ändå inte. Det är ett försök att skapa ett klassiskt Sonic-spel på ett modernt vis. Med klassiskt menar jag att banornas upplägg för det mesta påminner om de i de äldre spelen i serien, men att allt är med tredimensionell grafik.

Låt mig börja från början med storyn. Har du någonsin undrat vad som hade hänt om Sonic och hans kompisar inte lyckats stoppa dr Eggman i tid? Nu får du svaret. Sonic Forces börjar nämligen med att dr Eggman har kontroll över hela världens. Hans mörker vilar tungt över Eggman Empire som världen nu kallas. Det finns dock några frihetskämpar i form av bland annat Silver, Knuckles, Shadow och den nye medlemmen i gänget. Han eller hon är mer anonym och du får själv bestämma utseendet på denne.

Var finns då Sonic? Jag tänker inte berätta speciellt mycket om honom mer än att han är en viktig del av Sonic Forces. Givetvis får du också spela som honom – vad vore det annars för Sonic-spel? Storyn är för övrigt mycket stark, om än lite rörig till en början. Längre fram knyts dock säcken samman och man förstår lite mer av vad som hänt.

Om nu storyn var bra så är det viktigaste, själva spelmekanismen, desto sämre. Som jag redan skrivit försöker Sonic Team skapa klassiska banor i tredimensionell grafik. De verkar ha velat återskapa Sonic Mania fast med helt ny design. Man har till och med använt gamla banor på vissa ställen. Precis som tidigare finns såväl 3D- som 2D-banor fast nu med tredimensionell grafik.

Jag tycker att Sonic alltid har varit som bäst i 2D-banorna. Detta då 3D-banorna lätt blev röriga och man kunde inte njuta av samma fart. I Sonic Forces finns som sagt 2D-banor. Problemet är egentligen inte speciellt mycket själva bandesignen. Grunden till den är nämligen överlag bra. Nej, problemet är att den tredimensionella grafik har överösts med detaljer.

Ögonen hinner inte, åtminstone inte mina, med i det snabba tempot. Det är mycket tröttande och grötigt att försöka fokusera på det som finns på banorna när det finns så mycket annat som i sig inte har med banan att göra. Det går bra så länge Sonic, eller någon av hans kompisar, inte speedar upp i de galna hastigheter som de är kända för. När det gick fort missade jag ofta fiender och annat viktigt. Skillnaden mot spelandet i Sonic Mania är mycket stor.

Paradoxalt nog tycker jag att 3D-banorna fungerar bättre än 2D-banorna. Samma problem som i 2D-banorna finns visserligen även där men på något sätt blir banorna något ofta tydligare i 3D. Jag vet inte varför. Kanske beror det på att tempot inte är lika högt? Men, antagligen beror det på att man inte staplat så mycket information i hög som i 2D-banorna.

Grafiskt är Sonic Forces ingen höjdare. Jag har redan berört det – allt blir grötigt. Jag har spelat på Xbox One X jämfört med Xbox One S. Jag är besviken. Det var nämligen ingen stor skillnad mellan konsolerna.

Jag kan inte rekommendera Sonic Forces. Det är ett enformigt och kort spel där man får räkna med att göra misstag efter misstag som enbart beror på att man inte ser hinder och fiender på grund av den grötiga grafiken. Sonic Team kan inte skapa spel där man knappt ser väsentliga banelement. De får gå tillbaka till renodlad 2D-grafik eller tänka om rejält gällande 3D-grafiken.

Written by: Linda Ernofsson