Att strida med tanks kan knappast väl vara tråkigt? I Tank! Tank! Tank! Är det just det du gör, antingen själv eller tillsammans med kompisar.

Tank! Tank! Tank! är utan tvekan ett av de där spelen som jag skulle vilja kalla för anorektiskt. Det vill säga ett spel som är så innehållslöst att man faktiskt undrar hur spelet ens håller ihop, och detta är utan minsta antydan på överdrift.

Efter blott en halvtimmes spelande och endast sex banor in i Tank! Tank! Tank! inser jag att jag egentligen inte har spelat just sex banor, utan snarare spelat om de två första banorna på repeat. Fast med det enkla undantag att varje bana har ett annat ”skal”, alltså exakt samma storlek på spelplan, exSakt samma upplägg på uppdrag och exakt samma strategi som de två första uppdragen med en annan miljö/omgivning.

Det enspelarläget går ut på är att ta död på så många stora robotfiender som möjligt under så kort tid som möjligt. Ju snabbare du klarar av att döda ett visst antal fiender ju bättre rank får du och ju mer poäng får du. Ju mer poäng du får desto bättre blir din tank på att ge skada. Efter att ha klarat uppdrag nummer ett, som går ut på att döda så många som möjligt på så kort tid som möjligt, möter du en boss. Bossen ska du döda så snabbt du kan för att få bästa möjliga rang och detta är alltså det du gör i enspelarläget. Den enda skillnaden mellan de olika uppdragen är att fienderna och omgivningen byter utseende. Det existerar inget taktiskt tänk någonstans, utan bara ett oändligt malande!

Gör du och andra sidan bra ifrån dig blir du belönad med inte bara en högre rang utan även en medalj. Medaljerna samlar du sedan på för att låsa upp nya tanks. Tanksen skiljer sig åt utseendemässigt men även vapenmässigt.

Tyvärr är detta allt Tank! Tank! Tank! har att erbjuda i enspelarläget, men det som gör det hela så mycket mer tragiskt är att flerspelarläget inte ser mycket bättre ut. Det går alltså fortfarande ut på att döda så mycket som möjligt under så kort tid som möjligt, den enda skillnaden är att dina vänner också blir lidande.

Kontrollen har inte heller mycket att erbjuda, den är enkel att använda, men gör inget revolutionerande jobb precis. Musiken är vad jag kallar för mellanmjölk och knappast något man lägger på minnet. När det kommer till det grafiska så är det inget att anmärka på – inget som imponerar, men heller inget som får mig att må illa.

I det stora hela skulle man kunna säga att Tank! Tank! Tank! är ett spel som du borde hålla dig undan från. Det finns inget speciellt här att hämta och om det nu mot förmodan skulle finnas något du gillar så tvivlar jag på att det är värt de hundralappar som spelet kostar.

Skriven av: Sannie Jönsson