Gillar du Disney? Gillar du att spela? Längtar du tillbaka till 80- och 90-talen? Ta då en titt på The Disney Afternoon Collection.

The Disney Afternoon Collection är en efterlängtad spelsamling för den som vill spela retrospel på sin nya platt-tv eller dator. Detta är ett samlingsspel, som titeln avslöjar, vilket innebär att det finns flera olika spel inkluderat. I detta fall är det sex stycken Disneytitlar som släppts under åren 1989 till 1993. The Disney Afternoon Collection släpptes i slutet av april till plattformarna Xbox One, PS4, Microsoft Windows och Steam. I skrivande stund verkar det inte som att det finns några planer att släppa samlingen till Switch. Det spekuleras en del om varför, men det enda som vi vet med säkerhet är att samlingen ännu inte finns till Switch. Beslutet att inte släppa The Disney Afternoon Collection till Nintendos nya konsol framstår som konstigt med tanke på att spelen i sin originalutformning släpptes till Nintendos konsoler.

The Disney Afternoon Collection har utvecklats av Digital Eclipse/Backbone Entertainment och producerats av Capcom och Disney Interactive Studios. Backbone Entertainment är sen tidigare kända för att ha utvecklat Disneyspel såsom Alice i Underlandet, Lilo & Stitch till ett flertal av Nintendos handhållna konsoler. Men också samlingsspel såsom Sonic’s Ultimate Genesis Collection till Xbox. Det märks med andra ord att Digital Eclipse/Backbone Entertainment har vanan inne att utveckla och förbättra Disneyspel/andra retrospel både som enskilda spel och som spelkollektioner.

Nu till Disney Afternoon Collection, som namnet avslöjar är detta ett samling bestående av Disneyspel. Mer exakt så består samlingen av följande spel:

• DuckTales (1989)
• DuckTales 2 (1993)
• TaleSpin (1991)
• Darkwing Duck (1992)
• Chip ’n’ Dale Rescue Rangers (1990)
• Chip ’n’ Dale Rescue Rangers 2 (1993)

DuckTales baseras på tv-serien som i Sverige hette Ankliv. DuckTales släpptes till Nintendokonsoler, men har under senare år även släppts till Playstation 4 och Xbox One i förbättrad version. DuckTales är ett sidscrollande plattformsspel. Du spelar som Farbror Joakim och förlorar stora delar av din rikedom till Björnligan och okända medhjälpare. Under resans gång blir det mer och mer känt vem eller vilka som verkligen vill åt Farbror Joakims förmögenhet. Om man som barn eller vuxen har sett tv-serien så kommer man att känna igen både utseendet och historien. Det är helt enkelt Ankliv i tv-spelsformat. Jag spelade själv inte DuckTales när det först begav sig, men har spelat det när det i remastered version till PS4:an. Jag har upplevt att en det finns en skillnad mellan kontrollen men också i svårighetsgrad. Det tog ett längre tag innan jag fick till kontrollerna i Disney Afternoon Collection.

DuckTales 2 bygger på samma tv-serie och har ungefär samma upplägg. Men nu så finns det en skattkarta att följa. Hushållaren Anki försvinner i samma veva. Men det är inte bara Farbror Joakim som letar efter skatten. Hans ärkefiende Guld-Ivar Flinthjärta är också ute efter den. Jag upplever att många likheter med det första spelet men jag känner att det är lite svagare jämfört med det första spelet. DuckTales 2 släpptes först till NES och till den bärbara konsolen Game Boy. Spelet är också ett sidscrollande plattformsspel.

Dessa båda DuckTales-spel tycker jag är riktigt underhållande och lagom långa med tanke på vilken kontext som spelet släpptes till.

TaleSpin, eller Luftens hjältar som det heter på svenska, är också ett sidoscrollande spel. Det är baserat på tv-serien med samma namn. Serien går ut på att Baloo och hans älskade sjöflygplan Vildand. Baloo lever på att levererar paket för företaget AB Far och Flyg. Till sin hjälp har Baloo den föräldralösa pojken Ville Virvel. Spelet går ut på att man ska försvara lasten mot pirater. Oftast spelar man som Baloo, men på vissa bonusbanor spelar man Ville Virvel. Detta är heller inget spel som jag spelat när det först släpptes. Jag uppskattar spelet trots att flygspel inte tillhör min favoritgenre. Svårighetsgraden känns lagom utmanande.

Darkwing Duck handlar om den brottsbekämpande ankan Drake Mallard som bor i staden S:t Canard där han bekämpar brott under sitt alias Darkwing Duck. Spelet går ut på att man som Darkwing Duck ska rädda staden undan den till start okända brottsligheten som kallas för F.O.W.L. Du får ett antal uppdrag som ska lösas. Varje uppdrag är en bana. Spelet är som tv-serien lite mörkare än övriga spel i denna samling. Mycket av spelet rör sig i den mörkare delen av staden. Darkwing Duck är också ett sidscrollande spel. Detta hör inte heller till en av dem spel som jag spelade under mina ungdomsår och inte heller en av de serierna som jag tittade på i någon större omfattning. Men jag fann spelet underhållande och det var rejält utmanade.

De båda Chip ’n’ Dale Rescue Rangers-spelen bygger på tv-serien som i Sverige kallades för Piff och Puff – räddningspatrullen. Spelet startar med att Piff och Puffs granne Molly har blivit av med sin kattunge. Man har även i sammanband med försvinnande sett robotar i form av bland annat hundar. Piff och Puff tar sig an uppdraget och man får börja i vad som kallas zon A. Spelen är som övriga spel sidscrollande plattformsspel. Spelen är som tv-serien ljus och väldigt charmigt. En skillnad mot övriga spel i samlingen är att man kan vara två spelare. Det känns väldigt logiskt med tanke på att Piff och Puff är ett radarpar. Spel nummer två bygger på en liknande historia som ettan.

Generellt kan jag säga, om alla spel i serien, att ett stort plus är den underbara musiken. Om man växte upp under 80- och 90-talen kommer man definitivt att bli väldigt nostalgisk. Det känns som att man färdas tillbaka i tiden och på många sätt blir ett barn eller en tonåring igen. Som tidigare nämnt tillhör ingen av dessa spel till de spel som jag spelade under min uppväxt. Min erfarenhet av retro-Disneyspel är främst de spel som släpptes till SNES. Men jag tycker att dessa spel verkligen har den känslan från perioden. Den myspys känslan uppblandad med ren frustration över att man inte klarar av det där hoppet eller den där bossen. Trots att det har gått ett antal år och att man spelar på en modern konsol så finns den där.

Den känslan förstärks av att man kan ställa in bilden så att den ser ut som den gjorde på en nittiotals tjock-tv. Jag ska dock vara den första att erkänna att jag inte tillhör en av dem som bryr mig eller har koll på pixlar eller har koll på Frames Per Second. Så jag kan inte riktigt uttala mig om detta. Men jag upplevde inte att det inte fungerade någon gång. Det enda som jag hade problem med var kontrollen i DuckTales. Men när jag väl vant mig vid den så var det inga problem längre.

Jag uppskattar även att spelen är relativt korta. Detta gör att man känner att man hinner spela igenom alla spel inom rimlig tid. Jag tycker mig se en viss koppling här mellan studions vana att göra Disneyspel till handhållna konsoler. Jag kände regelbundet att denna samling hade varit perfekt att spela på 3DS eller PS Vita. Att få sitta på tåget, bussen eller i bilen hade varit perfekt. Jag funderar även på om detta har något att göra med saken att spelet inte släppts till någon av Nintendos konsoler.

Som sammanfattning tycker jag att The Disney Afternoon Collection är en perfekt samling spel att köpa för den som spelade dem under sin barndom, men inte gillar att spela eller inte kan spela på originalkonsolerna. Jag kan dessutom tänka mig att spelen är relativt dyra att köpa som originalspel. Samtidigt så kan jag varmt rekommendera The Disney Afternoon Collection för den som helt enkelt gillar Disney och plattformsspel. Detta är klassiska, svåra, men ändå lagom utmanande spel. Jag tycker även att dessa spel hade varit bra för barn som gått från de allra lättaste barnspelen.

Written by: Linda Brorsson