Vad har The Evil Within gemensamt med Resident Evil, och Alan Wake? Jo, du måste överleva horder av zombies och andra skräckinjagande varelser. Vågar du?

The Evil Within är ett survival horror eller överlevnadsskräck som det heter på svenska. Det betyder att spelet går ut på att man ska överleva med få medel till hands i en skrämmande miljö. Spelet är utvecklat av Tango Gameworks med den forna Resident Evil-utvecklaren Shinji Mikami.

Spelet handlar om polisen Sebastian Castellanos som tillsammans med sina partners blir ombedd att åka till ett massmord som skett på ”Beacon Mental Hospital”. Väl på sjukhuset blir Sebastian och hans partners överfallna och alla utom Sebastian blir slaktade. Sebastian lyckats efter lite om och men fly från sjukhuset men upptäcker då att staden Krimson genomlidit en stor jordbävning och att en sjukdom har spridit sig bland människorna vilket skapat zombies. Samtidigt som detta händer så tycks Sebastian hela tiden få flashbacks, eller någon form av psykos, som förflyttar han tillbaka till sjukhuset där han möter en sjuksköterska, läkaren Marcelo Jimenez och dess patient Leslie Withers. Denna lilla grupp möter en man vid namn Ruvik som Jimenez tycks ha någon slags relation till. Ruvik tycks även ha en koppling till smittan som sprider sig genom Krimson. Nu är det upp till Sebastian att finna orsaken bakom smittan och rädda sig själv och resten av mänskligheten.

The Evil Within har tydliga vibbar till Resident Evil och handlingen tycker jag är både skrämmande och spännande. Precis som jag hade svårt att sluta spela Resident Evil för att jag ville veta vad som skulle ske härnäst, så är det svårt att sluta spela The Evil Within. Jag tycker även att spelet påminner mycket om Alan Wake-serien. Jag var tvungen att spela enbart dagtid för att jag började drömma mardrömmar om skogar och flicklampor. Så ur ett skräckperspektiv gillar jag The Evil Within mycket.

Tyvärr så brister spelets spelmekanik. Här vill jag vara övertydlig – spelet är svårt. Jag tycker att det gynnar spelet att vara så svårt. Det räcker inte att bara skjuta sig fram i The Evil Within och sen hoppas att man ska överleva. Du har inte tillräckligt med ammunition för att klara det. Man måste vara smart, smyga och ta det lite lugnt. Det som gör att spelet brister i mina ögon är kontrollen, den är inte smidigt och ibland lever den sitt egna liv. Som vid ett tillfälle skulle min sambo, som jag spelade tillsammans med, smyga sig fram för att detonera en bomb. Han behövde backa för att komma i rätt ställning men istället för att backa så tar Sebastian ett steg framåt och sprängs i bitar. Jag har en liten känsla av att spelet hade mått av bra av lite mer testande och kanske med en del medelmåttiga spelare med.

Jag och min sambo har genom tiderna har njutit av Resident Evil. The Evil Within når inte samma kultstatus i mina ögon, men när man väl lärt sig hantera kontrollen så blir spelet underhållande och jag uppskattar vissa delar rejält mycket.

Jag rekommenderar The Evil Within till spelare som gillar överlevnadskräck och spel som är svåra. Jag utmanar den modiga att spela spelet nattetid ensam. Jag kan med handen på hjärtat erkänna att jag inte hade vågat det.

Skriven av: Linda Brorsson