WWE 2K16 tillhör en spelserie som enligt många varit i en nedåtgående spiral de senaste åren, men kan WWE 2K16 ändra på denna trend?

Eftersom det här blev min första introduktion till denna spelserie så hade jag vissa förutfattade meningar kring konceptet. Ett exempel var att det skulle vara rätt simpelt att hoppa in och klara av spelet. Jag är ju rätt hyfsad som spelare och jag frågade mig därför strax innan – hur svårt kan det vara egentligen? Men jag möts direkt av en extrem inlärningskurva som utan tvekan är riktad till den redan insatte och därmed drar linjen för vem och vilka spelet är riktad till, och det är inte nybörjaren som mig.

Redan under installationen får jag mitt första intryck utav att något kanske inte riktigt stämmer då WWE 2K16 får för sig att hänga sig direkt och jag får starta om ett par gånger och till slut så kan jag sätta igång att spela.

Jag startar WWE 2K16 och det första jag vill göra var att skapa en mer muskulös version utav mig själv då jag tänkte inleda med karriärläget. Jag möts av en extremt stor mängd saker att skapa och ändra på. Du kan skapa 100 karaktärer, både manliga och kvinnliga, och även arenor och introduktioner går att göra ifall man känner för det. Men just under skapandet så kan man som jag bli smått irriterad på alla laddningstider mellan olika kläder, frisyrer och tillbehör vilket emellanåt kan ta onödigt lång tid. Så där sitter jag och tar mig tid att skapa en hyfsad representation utav mig själv och lyssnar på ett soundtrack i bakgrunden som ger allt mer och mer pepp att börja fightas.

Efter en stunds pillande var det till slut tid för att hoppa in i ringen. Det första som slog mig var hur de verkligen lyckats med presentationen så att det ser ut som en tv-sändning av en wrestlingmatch. Dock är grafiken inte riktigt upp till dagens standard då den för det mesta kan kännas som att den är tagen direkt från Xbox 360- och Playstation 3-eran.

Så där står jag i ringen och ska börja lista ut hur kontrollerna fungerar då spelet i sig saknar ett övningsläge. Det skulle verkligen behövas för den oerfarne. Och det dröjer inte många sekunder innan jag märker av att det inte är så arkadinriktat som jag trott från början utan att man mer satsat på simulering vilket har sina för- och nackdelar. Fördelarna är ju självklart att det känns mer autentiskt för hardcore-spelarna medan det för mig känns otroligt klumpigt och slött. Men i slutändan ska man ha roligt och bli underhållen utav ett tv-spel och här brister WWE 2K16 på punkter just i underhållningsvärdet när det finns mycket bättre spel som släppts detta år.

Men åter till gameplay där saker har en tendens att få mig att ifrågasätta varför jag fortsätter att lägga ner timme efter timme. Detta efter åtskilliga grafiska buggar och med en spelmekanik som får mig att tänka tillbaka till tidigt 2000-tal. Och ett röstskådespeleri som får mig att rysa av obehag varje gång intervjuscenerna dyker upp i karriärläget. Men ibland så lägger man märke till att potentialen finns där i bakgrunden för att kunna vara en rolig upplevelse. Utvecklarna Yuke’s måste dock få in lite nytänk ifall denna spelserie ska ha en chans i framtiden.

Än så länge har jag inte varit särskilt positivt inställd till senaste delen i WWE 2K-serien, så finns det något positivt med WWE 2K16? Absolut, man får en stor variation av 120 brottare vilket är ett riktigt imponerande antal. Du har även mängder av saker att låsa upp och galet många olika spellägen både i singelplayer och tillsammans med vänner. Den största höjdpunkten för mig har varit att spela igenom ”Stone Cold” Steve Austin’s karriär, även om det inte är perfekt så är det själva upplägget som får mig att fastna där med sin dokumentärliknande handling med gamla arkivfilmer och återskapandet av gamla fighter från hans karriär.

Sen har vi ju självklart delen där du kan spela ihop med en vän. Den höjer spelets underhållningsvärde markant. I slutändan är det emellertid fler dåliga än bra upplevelser som jag fått erfara. Det är bland annat alla glitchar, kollisionsprogrammering under tag team-matcher, ojämnt i det grafiska, kontrollen, laddningstider och det otroligt dåliga röstskådespelet.

Written by: Toni Thörnqvist