Det gamla Nintendo DS-spelet Lock’s Quest har fått en ansiktslyftning och släppts till de moderna konsolerna samt PC.

Lock’s Quest är ett spel som blandar olika genrer. Det är ett strategispel mixat med tower defense samt det har även inslag av rollspel. Spelet fick ett bra mottagande när det 2008 släpptes till den bärbara konsolen Nintendo DS. När en remaster nu släpps tar spelet steget över till de stationära konsolerna samt datorn. Det är dock fortfarande pixelgrafik som gäller samt isometriska vyer där man ser spelplanen snett uppifrån.

Den unge Lock hamnar mitt i stridens hetta när han blir den som måste rädda världen från onda automater styrda av den än ondare Lord Agony. Alla trodde att dessa intelligenta maskiner var utrotade, men nu väller de in i våg efter våg. Det är Lock och hans förmåga att bygga försvarsanordningar som är sista utvägen för att besegra automaterna.

Största delen av spelet går ut på att bygga försvarsanordningar samt strida. Det finns en hel del byggelement till försvarsanordningarna. Det enklaste är vanliga väggar. Dessutom finns en mängd olika försvarsvapen såsom olika kanoner. Det är just dessa stridstorn som är nyckeln inför striderna. En annan viktig detalj är att utnyttja omgivningarna och även att försöka hushålla på resurserna vilket inte är det enklaste.

När du byggt färdigt startar striden. Du kan styra Lock runt på slagfältet. Det gäller också att underhålla torn, vapen och väggar så att de inte går sönder. Då kan det bli vidöppet för automaterna att ta över det du skyddar. Här finns spelet allra största svaghet – styrningen. Lock är bångstyrig. Än värre är att det ofta fungerar riktigt dåligt att ge kommandon. Här tänker jag bland annat på nämnda underhåll. Det är ibland nästan som förgjort att få spelet att förstå att man exempelvis vill laga ett torn och det rämnar inte alltför sällan innan man lyckats laga det.

En annan svaghet är att det stundtals känns som om man spelar samma sekvens om och om igen. Spelet är nämligen periodvis repetitivt.

Som jag redan nämnt är grafiken pixelbaserad och här har utvecklarna lyckats. Lock’s Quest ser ut som en modern version av ett gammalt pixelspel. Dialogrutorna är dock inte lika pixliga utan bilderna på de som pratar är högupplösta. Det är säkert många som gillar det, men jag hade gärna sett lite mer retroinspirerade pixlar där också.

Utvecklarna har även lyckats med ljudet. Musiken går visserligen i loopar, men den är trots det hyfsat varierad. Ljudeffekterna är också bra, speciellt på slagfältet. Fast jag undrar om katten som säger nöff är en bugg eller en lustig detalj?

Det finns många positiva fördelar med Lock’s Quest men det är ändå svagheterna som lyser starkast. Att styrningen är så pass klumpig att den fungerar undermåligt tar bort mycket av spelglädjen. Den blir snarare ett irritationsmoment.

Skriven av: Mats Ernofsson