Med det nya året i Hearthstone kommer även en av de mest omvälvande nyheterna sen spelet släpptes för över sex år sedan. Den nya klassen Demon Hunter komplimenterar nu spelets nio andra klasser. Vi tar oss genom en expansion fylld av demoner och kontroversiella designbeslut.

Tanken på en ny klass i spelet har varit påtalat länge då många velat se Death Knight, Monk och förstås även Demon Hunter. Förslaget har ofta avfärdats av olika anledningar. Att de nio klasserna är tillräckliga, att det skulle vara för stor catch-up med de sex år som redan passerat eller andra legitima invändningar. Trots detta har Blizzard tagit ett modigt kliv med Demon Hunters. Denna klass som är positionerad som en sorts blandning mellan Warlock och Rogue. Med stark fokus på närstridsattacker, burst damage och snabba spells, men även en del kortdrag och lifegain. Demon Hunter har kritiserats för att vara lite för bra på allt möjligt utan nog med karakteristiska svagheter. Något som spel som Magic: the Gathering har lärt ut är att en klass är lika mycket definierad av sina svagheter som av sina styrkor.

När Ashes of Outland släpptes tidigare i april var det stor spänning för många att få händerna på den nya klassen och de andra kort som släppts tillsammans med dem. Det blev dock snabbt uppenbart för många att Demon Hunter var en alldeles för kraftfull klass. Många av korten var alldeles för starka och klassen verkade sakna svagheter. Detta ledde till något som jag genom mina 25 år som TCG-spelare aldrig sett, nämligen balansförändringar under expansionens första dag. Ett flertal Demon Hunter kort fick ändrade kostnader under de första timmarna efter att expansionen släpptes. Sen dess har även ytterligare balansförändringar utförts efter ett par veckors tid. Allt detta tyder på att man underskattat hur kraftfull Demon Hunter skulle vara eller att Team5 var villiga att låta Demon Hunter släppa klassen med något högre power-nivå än de andra klasserna för att skapa hype runt den nya expansionen.

När nu dammet har lagt sig och sammanlagt sju kort har justerats neråt i power-nivå för Demon Hunter är det fortfarande en mycket stark klass med den nuvarande högsta win-raten i spelet. Demon Hunter känns kul att spela och tillåter en hel del spelarval både under den nuvarande och kommande rundor. Klassens unika twist är en förmåga vid namn Outcast som ger bonusar till kort som ligger längst till vänster eller höger i spelarens hand. Detta innebär att kortet måste spelas antingen direkt när det dras eller efter att ha spelat alla föregående kort. Detta är en kul, men stark förmåga. Den leker ännu en gång med positioning som digitala kortspel i princip har haft ensamrätt på då det är mycket lättare att hålla koll på digitalt. Spelaren måste göra val för att veta ifall det är bättre att spela ett kort med Outcast just nu, eller vänta och riskera att förlora bonusen. När matchen går in i ett slutskede och båda spelare är mer beroende av att dra precis rätt kort blir förstås korten med Outcast extra starka då deras förmåga alltid är aktiv just efter att de blivit dragna.

Bortom Demon Hunter innehåller Ashes of Outland en hel del annat nytt. I samband med att expansionen släpps så roterar även Heartstones standard-år. Detta innebär att en hel del kort försvinner ur Standard och roterar in i Wild. Oftast är detta en mycket spännande tid för lekbyggare då den tidigare paradigmen går ut genom fönstret. För detta syfte har varje klass fått en minion som blandar in en prime-version av sig själv i leken. Denna prime-version är en liknande, men mycket mer maxad version av det ursprungliga kortet. Ett exempel på detta är Astromancer Solarian i Mage. I grund och botten en spelbar, men inte alltför spännande minion. Prime-versionen är dock allt annat än alldaglig. Solarian Prime är ett monster både kroppsligen och med vilken inverkan den har på matchen. Dessa kort är ett kul tillägg som tar bort lite av nackdelen med att spela stora, mäktiga kort i leken. Det vanliga problemet är att dyra kort är ospelbara under en stor del av matchen och även utgör en risk varje gång man möter en aggrolek. Många lekar innehåller därför inte så många kort som kostar mer än 6. Dessa prime-kort är ett bra sätt att komma runt detta. Alla börjar som småvarelser som är spelbara under spelets första rundor och tillåter sedan ett kraftigare end-game. Ett mycket roligt tillägg i min mening.

Vad gäller lekar så har jag förälskat mig i en rolig lek som heter Secret Rogue. En ganska normal tempo-orienterad lek men som parar ihop ett starkt early-game med ett ännu starkare late-game. Leken har en hel del nya kort i sig, bland annat Akama, rogues prime-minion som kan bli permanent stealthad. Den version av leken jag spelat är en highlander version (bara ett av varje kort) och har därmed också Zephrys och Alextraza som stora hot. Bäst av alla dessa kort är ändå Shadowjeweler Hanar, ett fantastiskt kort som ger dig nya secrets varje gång du spelar en secret. Kortet är så billigt att det kan spelas runda ett med Coin för att sedan följa upp med en secret runda två. Jag har haft flera matcher då en tidig Hanar följt av en secret har lett till ett oöverskridligt övertag som till slut vunnit matchen för mig.

DECKLIST: AAECAYO6Ah60AbIC7QKIB90Ij5cDkJcDkpcD+5oD/poD/KMDhKcD9acDt64Dua4Dwa4D/q4Dqq8Dzq8DkbED47QDubgDzLkDzrkD0LkD0rkDub4D7b4Dy8AD+8QDAAA=

Mina intryck av Ashes of Outland har varit blandade. Jag håller med om att Demon Hunter har fått lite för mycket kraft på en gång, men jag tycker att det är roligt att Blizzard tar risken med att introducera nya klasser till spelet. Jag är inte förtjust i regelbundna banningar/försvagningar av kort även om det är bättre än att inte göra något alls. Jag ser fram mot en givande och utmanande säsong i Outland.

Skriven av: Viktor Larsson