Hyrule Warriors, Hyrule Warriors: Legends och slutligen Hyrule Warriors: Definitive Edition. Är det någon skillnad på dessa tre titlar eller är alla tre utgåvor egentligen bara ett och samma spel med olika förpackningar?

Hyrule Warriros är här igen, och denna gång i form av en Definitive Edition till Nintendo Switch. Varför, kan man kanske fråga sig? Jo, Definitive edition innehåller allt från både Wii U versionen och 3DS versionen. Dvs. alla Adventure maps från Wii U, alla story missions från Wii U, alla adventure maps från 3DS och alla story missions från 3DS. Plus alla extra spellägen och all DLC från de båda spelen, nedladdningsbara adventure maps, story missions och outfits för dina krigare inkluderat. Hyrule Warriors Definitive Edition samlar alltså allt material från sina föregångare i ett och samma paket. Definitive Edition är med andra ord ett rejält spel, vilket ska understrykas, då jag personligen har spelat Wii U versionen i ca 500-600 timmar för att kunna bocka av i princip allt som finns att göra i det spelet, DLC inräknade förstås. Lägger man sedan på allt material från 3DS rör det sig om nästan dubbla mängden innehåll, för standard ”nyspelspris” (ca 500kr).

Men om man redan har spelat någon av de tidigare versionerna då? Själv har jag som sagt redan lagt många långa timmar på Wii U-versionen. Skulle jag vilja bocka av allt som finns att göra i Definitive Edition innebär det alltså att jag måste lägga mina redan lagda timmar IGEN och sedan fortsätta i ungefär lika lång tid till innan jag är färdig. Detta låter kanske inte som ett problem, det låter mest som att man får valuta för pengarna, eller hur? Men har man redan spenderat så mycket tid och pengar på ett spel hade man kunnat önska att eventuellt extra material inte enbart släpps på andra plattformer, utan dessutom erbjuds på de gamla plattformerna, dvs. på 3DS och Wii U. Ett alternativ hade annars kunnat vara möjligheten att överföra data från de gamla versionerna till den nya, vilket Definitive Edition tyvärr inte har stöd för. Ur mitt personliga perspektiv tycker jag detta är jättetråkigt, men ur personers perspektiv vars fritid inte redan blivit uppslukad av de tidigare versionerna kan Definitive Edition vara ett väldigt bra köp. Inte minst om man är ett Zelda- och eventuellt ett Warriorsfan. För det finns förstås en anledning till att vissa förmår sig spendera så många timmar på ett spel.

Med det ovan sagda kan man konstatera att Hyrule Warriros har något som håller spelarnas intresse vid liv. För mig var det den uppsjö av Zelda-relaterat grafiskt och musikaliskt innehåll i kombination med slaktandet av enorma horder fiender (á la Dynasty Warriors) och konstanta sökandet efter nya vapen och mer EXP som fick mig att fortsätta spela – trots spelets repetitiva natur. Detta driv finns onekligen kvar även i Definitive Edition, men det märks tyvärr att spelet nu blivit portat mellan tre olika konsoler och i slutändan kanske till och med släppt i ett för tidigt skede till Nintendo Switch. Definitive Edition lider nämligen av en hel del grafiska buggar, däribland texturer som ploppar in och ut med jämna mellanrum, samt fiender som kan få för sig att fastna i sina rörelser eller rycka och lagga sig fram över spelplanen.

För mig som enbart spelat Wii U-versionen är det mest intressanta förstås det som är helt nytt i spelet och det som blivit portat från andra versioner. Högst upp på listan bland de portade prylarna är de 3DS-specifika karaktärerna som Linkl med hennes armborst, strax efter det är det de 3DS-specifika Adventure-kartorna, som exempelvis Lorule och Master Windwaker Map. Något jag däremot inte var lika beredd på att jag faktiskt skulle tycka om var möjligheten att styra dina allierade på slagfältet, vilket tidigare bara varit möjligt i 3DS-versionen. I Wii U-versionen var nämligen de allierade aldrig till speciellt stor hjälp, de stod oftast bara rätt upp och ned och gjorde sällan någon nytta. Sist men inte minst är den bärbara aspekten väldigt välkomnad, att kunna ta med sig spelet tillsammans med Switchen vart man än går är en härlig känsla, det är trots allt en av Switchens största fördelar. Tyvärr blir dock prestandan i bärbart läge lidande, och många irriterande framedrops blir resultatet, ännu ett tecken på att spelet stressats ut till marknaden.

För de som enbart spelat 3DS-versionen är det kartor som Termina och Twilight map som är det mest intressanta av det portade materialet från Wii U, medan det på karaktärsfronten egentligen inte erbjuds något nytt. Sedan finns det inte mycket att hänga i granen för de som spelat båda de tidigare versionerna. Helt nytt i spelet, som inte funnits i någon av de tidigare versionerna, är ett par kostymer från Breath Of The Wild till Zelda och Link. Det finns med andra ord inga direkta anledningar att införskaffa spelet på Switch om man redan äger de tidigare två utgåvorna, om man inte känner att man måste ha allt samlat på en plats och vill ta del av de 60 FPS och de 1080p (Full HD) som erbjuds i stationärt läge.

Den slutgiltiga frågan blir alltså, är det värt mina pengar? Är du ett Zelda fan och aldrig spelat Hyrule Warriors innan så är detta utan tvekan det bästa tillfället att investera i spelet. Du får extremt mycket för pengarna. För dom som redan lagt mycket tid på de tidigare spelen finns det dock inte lika stor anledning att investera, definitivt inte om du redan äger båda av de två tidigare versionerna. Ser man sedan till spelet i sig så innehåller det mycket kravlös action i kombination med tonvis av Zelda-relaterad fanservice, såväl grafiskt som musikaliskt. Den största nackdelen med spelet är fortfarande dess något enformiga och repetitiva natur, då spelets huvudsakliga uppgift fortfarande är att levla upp din karaktär i samma veva som du besegrar stora horder fiender. Med ett och annat avbrott för filmsekvenser, vapen skapande och val av skills.

Att betygsätta spelet tycker jag blir en smula svårt dock, detta för att jag själv fått uppleva en relativt stabil och bra version av spelet på Wii U och där redan spenderat mängder av timmar och pengar. Hade jag varit helt ny hade mitt betyg förmodligen hamnat någonstans mellan en stark åtta och en nia. Men nu är jag inte det och jag känner mig dessutom lite lurad av hur Nintendo har valt att lägga upp det med alla dessa versioner av samma spel, inte minst när Definitive Edition känns så buggigt/ostabilt som det gör.

För att få en bild av hur jag kände första gången jag spelade igenom spelet får ni gärna ta en titt på min recension av Wii U-versionen här.

Written by: Sannie Jönsson