De udda invånarna i Oddworld är tillbaka. Alla brottslingar med en prislapp på sitt huvud bör se upp.
Ni som spelat något av de tidigare spelen i Oddworld-serien känner till de udda invånarna. Senast fick vi träffa de mysiga figurerna Abe och Munch. Huvudpersonen och bovarna i Oddworld Stranger’s Wrath är dock allt ifrån mysiga.
En främling kommer till stan. Med fast blick och järnvilja snärjer han en brottsling med hjälp av en fälla bestående av lurviga små krabater med sylvassa tänder. Den efterlyste har inte en chans.
Därefter blir det du som får styra denne främling, en hård prisjägare som inte skyr några medel i sin jakt på belöningar. Att ta brottslingarna levande är målet. Fast, det går även att ta dom döda, men då minskar belöningen avsevärt.
Som vapen har främlingen ett armborst. Det låter kanske inte så märkvärdigt, men ammunitionen är mycket besynnerlig och långt ifrån harmlös. Man laddar nämligen vapnet med levande ammunition. Två små varelser, som man avfyrar med höger respektive avtryckare, kan du använda samtidigt.
Varje ammunitionstyp har sin egen effekt. ”Bolomitecs” är ett spindelliknande djur som spinner en väv runt förövarna. ”Fuzzles” är ettriga och har skarpa tänder. Dom hoppar på första bästa person som kommer förbi. Deras argsinthet gör dom mycket lämpliga för fällor. Senare i spelet kan du uppgradera dina små skyddslingar till ännu hemskare ammunition.
En ganska udda detalj i spelet är att du måste jaga din ammunition. Det räcker alltså inte att gå fram till ammunitionen som i många andra spel. Vissa av krypen går runt i högt gräs medan andra flyger. Det är bara att skjuta på dom så att de blir förlamade. Sedan går du fram och plockar upp din ammunition.
En annan egenhet i spelet är att du hela tiden måste byta mellan första och tredje person. För er som inte känner till dessa begrepp så ser man, i första person, världen ur huvudpersonens ögon. Vid tredje person är kameran placerad så att man ser hela främlingen bakifrån eller från sidan.
Att skjuta kräver att man använder förstapersons perspektiv. Vill man sedan gå in i närstrid och använda knytnävarna använder man tredje person. Detta var otroligt irriterande till en början, men efter ett tag kändes det helt naturligt.
När man slagit eller skjutit ner en bov kan man ta med dom till fängelset. Det gör man genom att ”suga” upp dom. Levande är givetvis bäst eftersom det ger högre belöning. Under tiden man ”suger” i sig en brottsling är man dock väldigt sårbar.
Likaså är man ett lätt offer när man fyller på sin hälsa.. Detta då man måste stå helt stilla. Momenten med första och tredje person, ”suga” upp fiender, jakt på ammunition och att fylla på hälsa gör spelet stundtals ganska stressande eftersom fienden hela tiden har en tendens att ligga på och försöka döda dig. Stressen är dock en del av charmen med spelet.
Att invånarna är udda har jag redan berättat. Bovarna är riktigt fula och skräckinjagande, speciellt bossarna. De fredliga invånarna är däremot gulliga och hoppar tjattrande runt. Trots att dom är fredliga behöver du dock inte vara lika vänlig. Slå ner invånarna och ta deras pengar. Då blir dom riktigt uppskrämda och springer förskräckta in i sina hus.
Omdöme: Om du tror att Oddworld Stranger’s Wrath är ett spel med snälla och på gränsen till mesiga figurer, såsom i det förra Oddworldspelet, har du helt fel. Här ställs en tuffing mot andra tuffingar. Låter kanske inte så udda, men jag garanterar att det är så. Efter att, i början, nästan ha slängt spelet i papperskorgen blev jag riktigt biten av att jaga efterlysta.
Det Bra
- Udda och häftig, levande ammunition.
- Stranger är riktigt tuff.
- Stundtals riktigt stressigt.
Det Dåliga
- Till en början är kontrollen svår att bemästra.
- Jag saknar mesarna Abe och Munch.