Låt oss bege oss ut i Star Wars universum. Oavsett om du står på mörkrets sida eller håller på rebellalliansen kan du räkna med intensiva strider.

Innan jag börjar recensionen av Star Wars: Battlefront så måste jag sätta på mig de systemkritiska glasögonen och inleda med några skarpa ord mot EA. Jag vill nämligen bara ropa ”skäms på er, räcker det inte med alla miljarder ni redan tjänar” till alla som kom på den pengagiriga idén att gång på gång släppa ofullständiga spel. Spel med massa innehåll som inte ”låses upp” förrän du betalar nästan dubbla summan mot vad spelet kostade från början för ett så kallat ”season pass” (eller ännu mer om du betalar för varje DLC separat). Star Wars: Battlefront är kapitalism komprimerat på en Blu-ray som väldigt gärna vill mjölka ur den sista slanten ut våra Star Wars-älskande fickor.

Så, med detta sagt så kan jag börja med recensionen av spelet. Det första och kanske främsta som jag slås av är den fantastiska autenticitet som Dice har lyckats åstadkomma. Trots att de äldre Battlefrontspel under PS2-eran hade mycket mer innehåll så har det aldrig tidigare känts så levande och verkligt att springa, flyga, smyga, skjuta och fäkta (med ljus-sablar såklart) sig igenom de dödliga fälten på de fyra planeterna som finns tillgängliga vid release (fem med det gratis DLC som finns att hämta). Även om det känns lite futtigt med så få kartor så är varje minsta detalj noga inplanerad i designen. 50 timmar in i spelet förvånas jag lika mycket som första gången när jag tittar upp mot himlen och märker att jag kan se intensiva strider mellan hundratals TIE-fighters och X-wings som pågår överallt. De gröna och röda laserstrålarna som avfyras från deras kanoner skapar en vacker kakofoni, en dans som snabbt drar fokus från hettan från min egen strid. Plötsligt ser jag en random rymtrollsländ-ish som flyger så som koreograferat över mitt huvud och leder till att min uppmärksamhet ytterligare en gång väjs undan, tillräckligt länge för att såklart hinna bli bortsprängd av motståndarlaget med en välplacerad granat.

Bristen på kartor kompenserar spelet med en hel rad olika spellägen. Egentligen är det inga konstigheter med de olika lägena och om du tidigare har spelat någon form av multiplayer FPS så känner du dig säkert hemma. Jag tänker därför inte gå in så mycket på de mest klassiska så som alla-dödar-alla, lag-dödar-lag och fånga flaggan (eller Cargo som det såklart heter i Star Wars universumet) förutom för att säga att de fungerar bra och är underhållande. Det är inte enorm variation på vapnen förutom att ju mer du levlar desto bättre vapen får du (ja, spelet kan vara väldigt obalanserat men jag återkommer till det). De spellägen som kanske skiljer sig mest är hjältar-mot-skurkar där tre av spelarna i laget tar sig an rollerna som antingen Luke Skywalker, Leia Organa och Han Solo eller Darth Vader, Emperor Palpatine och Boba Fett. Resten av laget spelar antingen Rebeller eller Imperialister vars uppdrag är att tillsammans med sina tre ledare utrota det andra lagets ledare innan de hinner utrota dina. Ett enkelt och roligt sätt att variera sitt spelande men lider av balanseringsproblem då Luke och Vader som med sina ljus-sablar dödar det mesta på ett slag är överlägset bäst.

Detta blir ännu större problem i spelläget alla-mot-hjälten som bygger på att du som rebell eller stormtrooper tillsammans med andra ska jaga och döda en enda hjälte som springer runt på kartan och försöker ha ihjäl så många som möjligt innan den själv blir besegrad. Den som sköt det dödande skottet axlar sedan rollen som en av de tre olika hjältarna (beroende på vilken sida du är på). Här ska du för allt i livet hoppas på att få en av ljus-sabelmästarna om du vill ha chans att överhuvudtaget komma på första plats i spelläget.

Det sista spelläget jag tycker är värt att nämna är luftstriderna där man axlar en av två möjliga skepp på vardera sida där rebellernas X- och A-Wings i förmån för bättre sköldkapacitet går miste om rörlighet och imperiets TIE-fighters istället kan manövrera snabbare och skarpare men är lättare att spränga. Har du tur kan du då och då få styra Han Solos kultklassiker Millenium Falcon eller Boba Fetts Slave I. Två väldigt kraftfulla skepp med bättre vapen, mer uthållighet och rörlighet men som det bara får finnas en av på vardera sida samtidigt. Över lag är det ett snabbspelat läge med väldigt simpel styrning hos skeppen. Jag skulle varmt rekommendera detta spelläge för nybörjare som snabbt vill tjäna lite XP och gå upp i level för att låsa upp lite bättre föremål när de tar sig an de mer klassiska markstriderna.

För dig som singleplayer så finns det nio tutorial-uppdrag, fyra så kallade battles där man utkämpar klassiska strider antingen med eller utan hjältar och ett survivalläge. Dessa lägen kan även spelas i lokalt multiplayer (split-screen) och trots att jag till en början kände mig väldigt besviken att Battlefront inte hade någon kampanj alls så har jag haft som mest kul när jag spelat tillsammans med vänner i soffan. Mitt retrohjärta klappade till lite extra hårt när jag började få samma känsla som då jag spelade Golden Eye på Nintendo 64 för länge, länge sedan (in a galaxy far away…).

Jag har i tidigare recensioner och under lång period i livet varit tydlig med att jag starkt ogillar enbart onlinebaserade multiplayerspel och synnerligen FPS. En stor del har berott på att jag aldrig varit tillräckligt duktig för att klara mig längre än två minuter utan att bli brutalt nedskjuten gång på gång. Men efter första matchen i Battlefront så upptäcker jag till min förvåning att jag inte är sist. Tvärt om så är jag på top tre listan för flest kills. Vad hände? Kan det vara så att till skillnad från alla meningslösa samtida shooters så lyckas Battlefront skapa ett spel med djup där berättelsen inte sker i ospelbara cutscenes utan istället med en otrolig estetik, oförglömligt ljuddesign och musik och en djup gameplay med så mycket mer än bara skjutvapen? Som får mig att bli mer fokuserad och insugen och därmed en bättre spelare? Sen slår det mig att det även kan bero på att jag med stor sannolikhet spelar mot 10-åringar som kanske för första gången spelar ett online-FPS.

Star Wars: Battlefront är helt enkelt ett väldigt mycket mer lättillgängligt spel än de flesta andra tävlingsinriktade FPS där miljöerna och stämningen skapar spelet mer än själva tävlandet. För dig som kanske förväntar dig att få spela ett Battlefield med Star Wars-tema blir besvikelsen sannolikt stor. Om du istället kan bortse från det fattiga innehållet, njuta av musiken, le åt alla nickningar till filmerna, älska att springa runt med ljus-sablar i urläcker grafik och vara lycklig för ett mer snabbspelat och lättillgängligt spel så kommer Battlefront vara ett perfekt spel för dig.

Written by: Stefan Stanisic