Svenska studion Massive Entertainment har skapat ett bländande vackert spel i Avatar: Frontiers of Pandora.
Året var 2017 och den svenska utvecklingsstudion Massive talade om för spelvärlden att de jobbade på ett spel baserat på James Camerons stora filmsuccé Avatar. Det var nog fler än jag som knappt höjde på ögonbrynen då första filmen släppts 8 år tidigare och dess uppföljare var många år fram i tiden. 2021 visades första trailern upp och från att ha varit totalt ointresserad så kände jag en gnutta hopp när Far Cry-vibbarna slog till. Personligen så håller jag just Far Cry-serien väldigt varmt om hjärtat då jag alltid har älskat Ubisofts sätt att skapa levande världar som inbjuder till utforskande. Nu under årets sista månad har jag tillbringat många timmar i Pandoras massiva djungel och jag är allt annat än besviken.
Frontiers of Pandora är en helt fristående berättelse ur Avatars universum och jag tycker alltid att det är det bästa sättet att ta sig an en franchise som redan har berättat sina historier. Det ger också utvecklaren friare händer att sätta sin personliga prägel på både karaktärer och story. Världen som Avatar utspelar sig i heter Pandora och har man sett filmerna så vet man hur magiskt, vackert och utforskarvänligt ett spel skulle kunna bli. Dock finns risken att det ”bara” blir ett spel med samma Far Cry-formula som efter alla dessa år faktiskt börjat bli rätt utjatad.
Flera år innan filmen Avatar utspelar sig så utvecklar människan och framför allt direktören Mercer ett ambassadörprogram som går ut på att fem unga Na´vi (rasen på Pandora) skall utbildas till att bli länken mellan människan och Na´vi. Ju längre tiden går desto mer förstår de fem ungdomarna att de inte frivilligt valt att gå med på detta utan att de faktiskt kidnappats från sin klan och sina familjer. Flyktförsök sker vilket slutar med att ungdomarna sövs ner och väcks 16 år senare. Pandora finns kvar men mycket är förändrat. Nu är det upp till dig som spelare att, genom Na´vi´n kallad Sarentu, utforska den stora planeten och försöka hitta sin plats i livets flöde. På planeten finns, förutom olika klaner, en grupp människor som brutit sig loss och numera hjälper Na´vi att få planeten på fötter igen. Problemet är bara att Mercer vet att ungdomarna fortfarande lever och har bestämt sig för att de behöver elimineras för att återställa ordningen. Kriget är ett faktum.
Efter en hektisk inledning där flykt och strider avlöser varandra befinner man sig än en gång på Pandoras yta. Det tar tid att lära sig Na´vi´s rörelsemönster och eftersom de är lika långa som två normalstora människor så är det verkligen en utmaning. De är snabba, hoppar otroligt högt och rör sig nästan som ett rovdjur genom buskar och träd. Till en början tyckte jag inte alls om känslan och allt kändes rätt klumpigt. Men ju mer jag spelade och ju mer avancerade rörelser jag lärde mig desto smidigare blev det. Efter ett par timmar är det en fröjd att ta sig från en plats till en annan genom att utnyttja både träd mark och vatten. Eftersom det tar en hel del timmar innan man äntligen får möjlighet att transportera sig i luften så är det viktigt att veta hur man tar sig fram genom djungeln på bästa sätt.
Precis som i Far Cry har man hela världen till sitt förfogande och man tilldelas både sido- och huvuduppdrag till både höger och vänster. Har man spelat ett spel i den serien så har man ett bra hum om hur världen är uppbyggd. Du tar dig an militäranläggningar och försöker rensa ut dem enligt bästa förmåga. Antingen går man in med automatvapen i högsta hugg eller så väljer man den lugna vägen och plockar ut fienden med välriktade pilar från det alltid suveräna tv-spelsvapnet pilbågen. Ju mer du upptäcker världen desto mer lär du dig och utvecklas till att bli en livsfarlig jägare. Då Na´vi lever i klaner och delar på allt så gäller det att dela med sig av det man samlat, både växter och kött från planetens alla djur. Ju fler sidouppdrag och ju mer du skänker desto mer förtroende får du från de olika klanerna vilket gör att du kan byta till dig bättre utrustning och uppgraderingar.
Är man orolig att detta skall kännas som ännu ett Far Cry i förklädnad så tycker jag inte att man ska vara orolig. Visst, grundpelaren finns där men tack vare att man flyttat allt till en annan planet och en annan ras så förändras förutsättningarna en hel del. Ens rörelsemönster och styrka gör att man skickligt kan plocka ut fienderna på många olika sätt och att röra sig genom världen gör att man lär sig känna igen flora och fauna på ett helt annat sätt. Vissa växter ger spelaren en boost när man springer över den medan andra drar sig snabbt ner i marken när man närmar sig. Det går alltså att utnyttja miljön på många olika sätt vilket gör att spelets gameplay blir mer varierat.
När jag tog mina första stapplande steg ut i Pandoras värld tappade jag nästan andan. Ubisoft och deras spelstudios har alltid varit mästare på att få öppna världar att kännas levande. I Frontiers of Pandora har de verkligen överträffat sig själva och för egen del är det nästan en ”nypa sig i armen-upplevelse”. Det första som möter mig är växter i alla möjliga neonfärger som dansar över stora fält. Stora träd sträcker sig som ringlande ormar upp mot himlen samtidigt som gigantiska varelser vandrar längs stora floder där öronbdövande vattenfall möter vattenytan. Det är som att kliva rakt in i den vackraste sci-fimiljö som jag någonsin har skådat. Detta är utan tvekan årets vackraste spel och för mig är det en av de viktigaste komponenterna när det gäller ett spel i denna genre. Vissa kan nog tycka att det är väldigt mycket djungel och inte mycket annat men ju mer man utforskar desto mer lär man sig att världen består av olika områden kallade ”Biomes”, alltså olika växt och djursamhällen med olika klimat och utseende. Den disiga värmen i regnskogen byts ut mot det lite svalare området där föroreningar härjar och allt är grått och dött. Trots dessa olika områden så finns det en helhet som binder ihop världen.
Förutom den fantastiska grafiken så sticker även ljuddesignen ut på ett anmärkningsvärt sätt. Att spela med hörlurar eller ett ljudsystem som stöder surround är verkligen en fröjd för öronen. Det känns givetvis klyschigt att skriva att det känns som att befinna sig i en djungel men, det känns som att man befinner sig i en djungel. Varenda litet ljud sticker ut på sit eget illa vis och skapar en fantastisk helhet som binder samman det audiovisuella på ett sätt som får mig att vilja utforska allt som Pandora har att erbjuda. Otroligt imponerande.
När det gäller gameplay så är det trots allt vissa saker som stör mig. Flera gånger kan jag känna att jag inte riktigt hittar vart jag ska. Spelet har ett bra system som faktiskt inte visar med pilar exakt vart man ska utan man får använda sig av jägaregenskaper för att hitta rätt. Det jag störde mig på var att jag ofta inte hittade rätt person att prata med vilket gjorde att jag sprang runt i blindo i jakt på rätt person. Trots att jag pratat med just den personen flera gånger innan. Detsamma gäller spelets menyer och uppgraderingssystem. Det kan bli rätt rörigt vilket gjorde att jag många gånger valde att inte ens försöka ge mig på att uppgradera vissa saker. Jag kan också tycka att spelets fiender inte erbjuder någon vidare variation utan de finns där som kanonmat. Det krävs inte jättemycket eftertanke utan det mesta finns där som ett litet hinder som lätt går att ta hand om. Detta stör mig dock inte jättemycket eftersom det inte är det jag söker i denna sortens spel. Jag vill utforska spännande miljöer och känna att jag kan plocka ut en hel arme genom att använda mig av alla uppgradringar jag fått ta del av. Jag vill föra storyn vidare och se vart den tar mig. Där tycker jag att Massive har lyckats väldigt bra och de har fångat det som gör Pandoras värld och invånare spännande.
Avatar: Frontiers of Pandora är en av årets stora överraskningar. Att ta sig an att göra ett spel i sann Far Cry-anda kan te sig som riskfyllt men Massive lyckas med bravur att få genren att än en gång kännas rolig och spännande. Tack vare Pandoras flora och fauna blir utforskandet aldrig tråkigt och med årets bästa ljuddesign faller allting på plats. Som den Far Cry-älskare jag är så är detta helt klart ett av de bästa spelen jag spelat under hela 2023.
Det Bra
- Årets snyggaste spel
- Fantastisk ljuddesign
- Välgjord värld
Det Dåliga
- Rörigt system
- Upprepande strider
