Bioshocktrilogin hyllades när den släpptes till förra generationens konsoler. Nu har trilogin förbättrats för att passa vår generations konsoler.

Året var 2007. Det var sensommar och jag hade precis införskaffat mig mitt alldeles egna Xbox 360. Min första ”riktiga” next-gen-konsol efter Xbox, Playstation 2 och Gamecube-eran. Känslan av att med egna ögon beskåda vad en konsol av ”next-gen-kaliber” kunde åstadkomma var för mig då mer än tillräckligt för att aldrig vilja återvända till föregående generations lågupplösta polygoner. Att bara några veckor senare få uppleva Rapture och dess fuktiga korridorer i en av den generationens bästa FPS-spel gjorde dessutom inte mina första veckor som Xbox 360-ägare mindre minnesvärda. Det var snarare så att det var Bioshock och Andrew Ryan’s Rapture som faktiskt fick mig att bli helt fast i det som då var ”next-gen”. Och det är därför jag nu med glädje återvänder till Utopin under vattnet och dess efterföljare.

Som så många andra ”remastered” utgåvor, ”HD-collections” och ”definitive-editions” är även Bioshock: The Collection något som ger oss gamla spelrävar en väldigt bra anledning att återuppleva gamla goda minnen i ny skepnad. Precis som denna typ av samlingar eller remakes faktiskt också ger nya spelare en chans att upptäcka något som de kanske aldrig annars skulle upptäckt. Men för att upplevelsen ska bli så bra som möjligt för båda parter tror jag att det från utvecklarnas sida krävs en känsla för vad som behöver förbättras och för vad som ska vara som det tidigare varit. Annars riskerar man att tappa det som gjorde originalet unikt. Detta är något som det märks att utvecklarna bakom Bioshock: The Collection ägnat mycket tid och tanke åt. Då hela Bioshock: The Collection är troget originalspelen, samtidigt som det första spelet i serien fått lite specialbehandling och faktiskt bjuder på något nytt.

Det jag pratar om är de gyllene filmrullarna som numera ligger spridda över första spelets olika miljöer. Dessa filmrullar består av ett klipp ur en film, innehållande regissörens kommentarer kring skapandet av första spelet. Något som självfallet lockar den riktigt inbitna Bioshock-fantasten lite extra, samtidigt som det inte påverkar originalspelets atmosfär. Filmrullarna smälter nämligen utseendemässigt in perfekt i den ljuvliga art deco-stilen och i de flesta fall dessutom kräver en del sökande för att hitta.

I övrigt är alla minnesvärda detaljer precis lika påtagliga idag som för nio år sedan. Där undervattensstadens psykotiska och något för pratglada medborgare ständigt får en att sitta spänd genom de trånga korridorerna och därmed alltid hålla ögonen öppna för att kunna ta in spelets många olika valmöjligheter när det kommer till såväl strid som smygmoment. Likaså när det gäller de stora öppna ytorna uppe i Columbia, som även denna gång bjuder på actionfyllda strider med och utan Sky-hooken och än en gång bevisar hur bra ett spel kan bli med en fullt fungerande NPC (non-player-character) som partner. För att inte tala om hur otroligt bra berättande alla tre spel faktiskt innehar.

Det enda spelet i triologin som egentligen fått stå ut med lite nedskärningar i denna ”remastered” utgåva är Bioshock 2 där multiplayerdelen inte längre finns kvar. Utöver det bör det kanske tilläggas att störst skillnad rent grafiskt går att se på första spelet. Där texturerna numera är avsevärt mycket skarpare, ljuseffekterna påtagligare och bilduppdateringen både högre och stabilare. Texturer, ljuseffekter och bilduppdatering följer förstås samma standard, och ser förstås lika behagligt ut på de två uppföljarna. Men skillnaderna mellan originalen och de nya utgåvorna är inte lika synliga där, då dessa två spel släpptes i ett senare skede.

Slutligen vill jag bara säga att jag varmt kan rekommendera Bioshock: The Collection. För nykomlingar är det ett perfekt läge att plocka upp en av förra generationens bästa FPS-trilogier för en väldigt rimlig peng. För de som redan spelat igenom spelen är det kanske inte ett lika självklart köp, speciellt inte om man redan äger originalspelen. Men jag skulle ändå vilja säga att grafikuppdateringen tillsammans med de gyllene filmrullarna trots allt rättfärdigar ett köp. Speciellt när priset ligger på en så pass behaglig nivå (ca 450 – 500 kr till PS4).

Written by: Sannie Jönsson