Black Clover: Quartet Knights baseras på manga- och animeserierna Black Clover. Henrik har testat spelet.

I en värld där magi är vardagsmat, rutin och lika naturligt som att läsa och skriva är för oss kan det vara svårt att sticka ut.  Antigen så är du en pionjär, nyskapande och briljant, eller så sticker du helt ut från mängden på samma sätt som huvudkaraktären Asta gör: genom att helt sakna förmågan att använda sig av magi.

Det är här som Black Clover: Quartet Knights utspelar sig. Baserat på animen Black Clover, så är det härifrån spelet hämtar sin stil, sina karaktärer och upplägget för strider och förmågor.

Storyn berättas med hjälp av en blandning av korta filmsekvenser i animestil, stillbilder med dialog, in-game sekvenser och gameplay, där gameplay delen består av kortare dueller mellan två eller flera karaktärer.  Det ger en trevlig variation i berättarteknik, så även om den övergripanden storyn är något slät och fylld av klyschor så fungerar karaktärerna och samspelet mellan dessa väl och håller sig trogna till källmaterialet.

Storyn som berättas är en kort, isolerad historia som utspelar sig i Black clover-universumet, men som kretsar kring karaktärer som tidigare inte varit del av serien. Det tar inte mer än någon timme eller två att beta sig igenom och uppleva allt som storyn har att erbjuda, något som känns som en outnyttjad möjlighet att expandera Black Clover-universumet.

När storyn väl är avklarad så fylls resterande single player-tid med hjälp av utmaningar som man kan låsa upp för varje strid.  Utmaningarna kan till exempel vara att klara striden med en specifik karaktär, tuffare svårighetsgrad eller användning av speciella förmågor. Klarar du av dessa utmaningar så får du en belöning som sedan kan användas för att förbättra och anpassa de olika karaktärerna. Anpassningen för karaktärerna består av tre delar: outfits, citat och “Decks”.

Outfits – som till stor del består av enklare färgändringar. Voice – kortare citat finns att låsa upp för varje karaktär, som skriks ut på måfå under stridens gång.  Decks – för attackerna används så kallade decks. Varje karaktär har tre olika decks, som ofta består av ett deck som fokuserar på en mer offensiv spelstil, ett deck för en mer defensiv och kontrollerande stil, och ett för en blandad stil.  När ett deck väl är valt så finns det fyra lediga luckor för kort som på ett eller annat vis förbättrar en specifik attack.

Med storyn avklarad, utmaningarna klådda och din favoritkaraktär tillsnoffsad med en ny look och slipade förmågor så är det dags att ta sig vidare till spelets stomme: Online Battles.

Onlineupplevelsen är långt ifrån felfri. Frånkopplingar med jämna mellanrum, “lag” och “stutter” är allt för vanligt, och möjligheten att spela en match helt utan botar verkar ligga på andra sidan horisonten.

När väl en lobby lyckas fyllas upp så finns det ett par olika typer av matchtyper att välja medan, “deathmatch”, “king of the hill” och “capture the flag” för att nämna några.

Men en redan skakig grund när det kommer till både utbudet i singleplayer och upplevelsen online så kommer vi tillslut till spelets största synd: spelkänslan.

Tyvärr så känns både karaktärerna och förmågorna som används viktlösa och saknar feedback. När du springer och hoppar omkring i arenorna så finns det ingen tyngd bakom rörelserna, utan istället så glider de omkring och känns mer som heliumfyllda ballonger än riktiga personer.

Denna känsla är speciellt märkbar när man tittar på attackerna; svingar du ett svärd så skär det motståndslöst genom både luft, vägg och spelare på precis samma sätt, så om det inte var för mätaren över deras huvud så hade du inte ens vetat om du träffat eller inte.

Detta gör inte bara så att man känner sig frånkopplad från spelvärlden, utan det gör det även svårt att faktiskt förstå vad som händer din karaktär. Det är inte ovanligt att till synes bli dödad av ingenting, då det är svårt att avgöra om motståndaren träffat dig eller inte.

Samma gäller för attacker på distans, kastar du ut en snabb liten attack, eller laddar upp och slungar iväg en stor mäktig eldboll så är känslan för de båda densamma, och en träff eller miss av projektilerna är om något ännu svårare att avgöra jämfört med svärdsvingandet. Det saknas kraft och feedback, det finns helt enkelt ingen “ompf” i det du gör.

Detta i kombination med kaotiska strider, och att karaktärerna ofta dör på några sekunder leder till att det inte finns mycket till tillfredsställelse i matcherna. Det finns inte någon riktig chans att lära sig av sina misstag och återvända med erfarenhet och taktik bakom ryggen, utan varje strid består av att kasta sig in, fäktandes för glatta livet tills döden plötsligt, utan förvarning knackar på.

Slutsats

Ett spel som för Animefans, speciellt fans av Black Clover träffar helt rätt när det kommer till stil och miljö, men tyvärr saknar känsla och djup när det kommer både spelupplevelse och innehåll.

Written by: Henrik Starefors