Kyckling eller hare. Nej, både och… Det är en konstig blandning, men det är just vad Kycklingharen Hopper är.

Chickenhare And The Treasure Of Spiking Beard baseras på den amerikanske författaren Chris Grines tecknade barnböcker samt på de båda Chickenhare-filmerna. Det är dock inspirationskällor som jag inte känner till sedan tidigare. Det märktes att jag inte visste något om karaktärerna eftersom dessa presenterades på ett mycket begränsat och själlöst sätt.

Spelet handlar om Kycklingharen Hopper som är en unik blandning av höna och kanin, samt hans två vänner, skunken Meg och sköldpaddan Abe.

Den här typen av spel går ofta ut på att rädda världen, ett kungarike eller liknande. Chickenhare And The Treasure Of Spiking Beard är inget undantag. Den onde Spiking Beard har stulit en gyllene fjäder. Featherbeard Kingdom riskerar att falla samman med totalt kaos som följd. Kycklingharen, Meg och Abe måste nu rädda Featherbeard Kingdom genom att samla rubiner utspridda över kungariket.

Tre karaktärer

För att lyckas måste vännerna samarbeta och utnyttja sina unika egenskaper:

• Kycklingharen kan hoppa långt eftersom hans långa öron underlättar glidflygning. Han är den karaktär som kommer mest till användning i spelet.
• Meg är en kampsportsmästare. Hennes kampsportskunskaper (ibland med en skunkig tvist) kommer väl till pass i världar fyllda med grisar och andra fiender.
• Abe är en sköldpadda som utnyttjar sin vikt och skalets hållfasthet, inte bara för att skydda sig själv, utan även för att krossa väggar och golv som hindrar vännernas fortsatta framfart.

Du växlar snabbt mellan dessa tre karaktärer och använder den som är lämplig för uppgiften du ställs inför. Det är exempelvis bara Kycklingharen som klarar av att hoppa över långa avstånd. Om du finner en svaghet i golvet är det däremot bara Abe du kan använda. Han är duktig på stamphopp där hans tyngd ger extra kraft när han landar. Abe används inte lika flitigt som de andra karaktärerna.

Meg är även hon duktig på att hoppa, men saknar möjlighet att glidflyga vilket gör att hon inte kan hoppa så långt. Hennes kampsport är alltid snäll och passar därför även barn. Ett problem är att både hennes och fiendens rörelsemönster är begränsade.

Om jag ska klaga på karaktärerna så är deras egenskaper stela. Det blir aldrig någon tvekan över vilken karaktär som ska användas.

Charmigt

Spelet är överlag charmigt och familjevänligt. Spelet blir aldrig för svårt och ofta är det lätt att räkna ut vilken och på vilket sätt en karaktär ska användas. Dessa passager är riktigt stimulerande medan andra mest går på rutin.

En stundtals bångstyrig kamera ställer till det, inte minst för barn. Kameran är nämligen fast och kan inte påverkas. Spelet kan när som helst byta kameravinkel varav vissa vinklar ställer till problem med stor risk för onödig död.

En del av spelandet går ut på att samla rubiner och mynt. Även om detta inslag aldrig blir spännande så är det en viktig del av spelet. Tyvärr finns väldigt många plattformsspel på spelmarknaden och Chickenhare And The Treasure Of Spiking Beard sticker inte ut oavsett spelmoment.

Det finns några olika typer av spelmekaniker. Plattformshoppande är den vanligaste och sker i överflöd i samtliga banor. Variationen kunde varit bättre men jag tröttnade trots det inte. De flesta banor bjuder på någon form av problemlösning. Vissa banor är emellertid mer eller mindre rena pusselbanor. Problemlösningen är inte speciellt svår utan det mesta är rakt på sak.

Utvecklarna har smugit in några så kallade QTE-sekvenser i spelet vilket är ett välkommet avbrott. Förkortningen QTE quick time events och innebär att man upprepar en sekvens knapptryckningar (exempelvis XBY) där varje tryck på handkontrollen ska ske i exakt rätt ögonblick.

Teknik och irriterande buggar

Chickenhare And The Treasure Of Spiking Beard liknar exempelvis Crash Bandicoot-spelen fast det har betydligt enklare spelmekanik och är inte lika tekniskt avancerat. Det märks tydligt att Chickenhare And The Treasure Of Spiking Beard är ett familjespel med en lägre prislapp än Crash Bandicoot-spelen.

Exempelvis är grafiken stelare. Här kan jag nämna de rep som karaktärerna klättrar uppför. De är helt stela och svajar inte som man är van vid från mer avancerade spel.

Chickenhare And The Treasure Of Spiking Beard har inte lika detaljrik grafik och musiken består av riktigt korta slingor som vävts samman till enformig musik. Det är ofta okej men vissa slingor är rent ut sagt fruktansvärda.

Spelets mest irriterande detalj är kontrollen. Den är ganska sladdrig vilket kan ställa till frustration i plattformsspel som är beroende av en precis styrning. Som tur är visas en ring på marken som visar var man kommer att landa. Det underlättar betydligt.

Ett annat problem är buggarna. De flesta berör hur karaktärerna visas. Jag hamnade helt galet vid några tillfällen. Inte sällan resulterade det i att jag fastnade. Ett exempel är när vid ett tillfälle hamnade jag på fel sida om ett staket vilket resulterade i att jag blev tvungen att starta om banan.

Chickenhare And The Treasure Of Spiking Beard är ett relativt kort spel. Det kan spelas igenom på 4-5 timmar om du är duktig, men tar för de flesta någon timme till.

Omdöme

Chickenhare And The Treasure Of Spiking Beard är ett charmigt plattformsspel inte helt olikt Crash Bandicoot-spelen. Spelet är dock en budgetvariant vilket märks på enklare teknik. Spelet är mysigt men lider bland annat av en sladdrig kontroll, en hel del buggar och en stundtals bråkig kamera. Det är synd att dessa, och vissa andra, problem finns. Det drar ner betyget betydligt.

Vi har fått denna produkt från tillverkaren. Eftersom GameElite.se är helt oberoende har tillverkaren inte kunnat påverka recensionens innehåll (läs mer).

Hitta fler bra deals här »

Written by: Mats Ernofsson