I Crackdown 2 axlar man rollen som en genetiskt modifierad superagent, framtagen av den mystiska ”the Agency”, och ska skydda sin hemstad, Pacific City från diverse hot.

Crackdown 2 utspelar sig tio år efter första spelet i serien. I 2007 års upplaga slogs man frenetiskt mot tre kriminella gäng som hade staden i sitt järngrepp. I Crackdown 2 har staden återigen fallit i kaos då en före detta agency-anställd forskare spridit ut ett virus i Pacific City som förvandlat en stor del av stadens invånare till blodtörstiga mutanter. Hon har dessutom skapat en kriminell organisation – Cell – och sprider rykten om att the Agency är ansvariga för mutantkatastrofen och i hemlighet har ett botemedel som de vägrar släppa till allmänheten.

Precis som i första spelet finns inga uppdrag att utföra utan man slungas in i den stora sandlådevärlden och väljer själv i vilken ände man vill börja. De mål man har är dels att aktivera kraftgeneratorer som aktiverar mutantdödande bomber och att attackera Cells befästningar i staden. Uppgifterna blir snabbt ganska enformiga eftersom man alltid gör exakt samma sak, tar sig till en plats och har ihjäl folk tills en mätare fyllts upp. Variationen består istället i den ständiga utvecklingen av huvudpersonen. Precis som i första spelet får man olika sorters poäng beroende på hur man dödar sina fiender. Skjuter man ihjäl dem får man firearms-poäng, kör man över dem får man driving-poäng och spränger man dem får man explosives-poäng. Utöver detta kan man även få agility-poäng genom att samla poäng som är utströdda på stadens hustak. När man fått tillräckligt mycket poäng av en sort ökar ens förmågor och man får tillgång till nya krafter, vapen och fordon. De nya godbitarna man låser upp är riktigt häftiga och intressanta och man inser snart att det är mycket roligare att jaga poäng än att utföra de uppgifter som man ställs mot.

Det fria upplägget i spelet är ett intressant grepp men gör tyvärr att upplevelsen tappar i tempo. Man blir aldrig överraskad av någon storyvändning eller av att något oväntat händer. Man vet alltid precis vad man har att förvänta sig och inget okänt och kittlande väntar bakom nästa hörn, bara fler fiender.

Spelkontrollen är dock riktigt välgjord och i takt med att man samlar på sig fler agility-poäng kan man göra riktigt spektakulära hopp på flera hundra meter. Det är oerhört tillfredställande att slänga sig ut mellan två skyskrapor och i luften skicka iväg en salva av målsökande robotar mot en grupp av Cellsoldater. Körkänslan är helt klart godkänd och har en tydlig arkadkänsla. Roligast är det att köra de Agencyfordon man låser upp genom spelet då dessa har häftiga specialförmågor och är särskilt lättmanövrerade. Vapnen man låser upp är alla riktigt maffiga och skapar ofta gigantiska kedjereaktioner av explosioner. Staden är snygg, även om den inte har samma detaljrikedom som säg, GTA IV.

Den estetiska stilen har hämtat mycket från serietidningar, alla objekt har en svart kontur vilket ger allting en ”tecknad” touch. Även om grafiken är ganska ålderdomlig så lämnar den ändå ett godkänt intryck.

Tyvärr räcker inte dessa faktorer för att rädda spelets helhetsintryck. Det är underhållande de första timmarna när man låser upp alla nya häftiga leksaker men när man väl gjort det och börjar utföra uppgifterna på allvar tappar spelet snabbt. Det är på tok för enformigt och hade mått bra av en tydligare story.

Written by: Ola Lundin