DarkStar One: Broken Alliance tillhör en genre som har känts lite bortglömd på senare år, nämligen rymdsimulatorer. Ola har gett sig ut i rymdstrider.

Under 90-talet kunde vi roa oss med spel såsom TIE-fighter och Star Fox men med åren har det blivit allt mer glest mellan laserkanonsstrider i becksvart vakuum. DarkStar One: Broken Alliance försöker dock föra oss tillbaka till genrens glansdagar i ett spel som erbjuder stort djup och många speltimmar för den tålmodige.

Spelets story kretsar kring den unge piloten Kayron Jarvis, son till skaparen av det hypermoderna rymdskeppet DarkStar One. Fadern har mördats under mystiska omständigheter. Kayron beger sig ut i galaxen i sin fars skepp för att avslöja mördaren.

Spelvärlden är stor och omfattande, kantad med möjligheter att utföra diverse sidouppdrag och bedriva handel med de sex olika raserna som befolkar universumet. Spelets struktur liknar till stor del ett rollspels, med ständiga uppgraderingar till ens skepp och ett fritt upplägg där man själv har möjlighet att välja när man ska ta sig an huvuduppdragen eller bara fördriva tiden med diverse sidospår.

Även om upplägget i sig är spännande och lovande så kommer DarkStar One: Broken Alliance inte utan sina problem. Eftersom spelet från början släpptes till PC så är interfacen och layouten väldigt klumpig då den används på konsol. Det blir ofta ett labyrintartat irrande på diverse menyer innan man hittar rätt.

När man rör sig utanför huvudstoryn är uppdragsdesignen väldigt stel och upprepar ständigt samma mål man ska utföra. Tankarna går lätt till ett MMORPG (massively multiplayer online role-playing game) där det känns som att man nöter sig igenom samma uppdrag gång på gång med endast ett nytt fodral.

Trots dessa tillkortakommanden erbjuder DarkStar One: Broken Alliance en upplevelse som är ganska ovanlig idag. Att själv få manövrera sitt skepp mot nesliga rymdpirater och avfyra torpeder i ondsinta utomjordingars riktning är mycket tillfredställande och varför inte fler spelutvecklare tagit till sig detta är för mig en gåta.

Det finns en god variation i miljöer, särskilt när man spelar huvuduppdragen, trots att spelet äger rum i rymden. Man får sniffa ytan på väldiga rymdstationer och samla utomjordiska artefakter på karga rymdstenar såväl som att navigera sig genom vidsträckta asteroidbälten. Även om grafiken är av mycket varierande kvalité, mellansekvenserna är rent utav skrattretande, så är alltid rymden oerhört vacker.

På grund utav det något monotona i spelets upplägg och de krångliga menyerna så kräver DarkStar One: Broken Alliance verkligen sin spelare. Man måste vara beredd på att investera mycket tid i spelet för att få ut dess fulla värde. Men den som håller sig kvar och accepterar de mer opolerade bitarna har ett storslaget rymdäventyr framför sig.

Written by: Ola Lundin