Radarparet Jak och Daxter har gått skilda vägar och den uppkäftige Daxter har fått ett eget spel. Hur klarar han sig utan vapenbrodern Jak?

För snart sex år sedan släpptes Jak and Daxter: The Precursor Legacy. Plattformsspelet fick lysande kritik världen över. Jak har sedan dess setts i några spel utan sin vapendragare. Jag har saknat Daxters rappa käft. Att han skulle klara sig på egen hand kändes då ganska avlägset med tanke på att han knappast var någon hjälte, utan enbart ett bihang.

Nu har han emellertid mognat. Nu när han inte kan förlita sig till Jak måste han ta saken i egna händer, om än lite motsträvigt. Pladderkvarnen har blivit tystare, men de syrliga och humoristiska kommentarerna finns kvar, bland annat när han talar med sin uppdragsgivare.

Till min förvåning är inte själva actiondelen mest framträdande i Daxter. Visst får man kämpa mot diverse elaka kryp, men drivkraften ligger inte där. I stället är det finurliga pussel och minispel som är spelets stora behållning, för att inte tala om det knepiga hoppandet till avlägsna mål, eller själva storyn.

Rent tekniskt ligger Daxter i fronten gällande vad Playstation Portable kan prestera. Grafiken är riktigt snygg och den flyter på i stort sett felfritt. Likaså är kontrollen bra. Den är tajt och lättmanövrerad. Däremot ställer kameran ibland till små spratt. Men det tillhör vardagen hos 3D-plattformsspel.

Om man ska sammanfatta intrycket så blir det klart positivt. Daxter behöver inte förlita sig på Jak, utan han är en fullfjädrad plattformshjälte som jag gärna ser mer av i framtiden.

Written by: Mats Ernofsson