Enligt Ola krävs det mer än en bra idé för att skapa ett spelvärt och genuint underhållande spel. Deadfall Adventures har en bra spelidé, men hur är det med spelvärdet? Ola har svaret.

Tanken med Deadfall Adventures är god. Handlingen utspelar sig på 30-talet i en värld full av skatter dolda i djupa djungler och oåtkomliga tempel i Egyptens öknar. Nazister på jakt efter mytologiska skatter utgör ständiga rivaler och det krävs både kraftiga skjutjärn och hjärnkontor kapabelt att lösa gåtor och pussel för att bli framgångsrik. På pappret låter allt det som ett framgångsrecept, men det krävs mer än en bra idé för att skapa ett spelvärt och genuint underhållande spel.

Det märks tidigt att budgeten för Deadfall Adventures inte varit den mest generösa. Skådespelarna är av sådan usel kvalitet att de med stor sannolikhet blivit direktrekryterade från Satans legioner. Vissa dialoger är så krassligt genomförda att man nästan vill stänga av TV:n i avsky. Punchlines och kvickheter är ofta stulna från andra spel och filmer, vilket gör att Deadfall Adventures allt för ofta känns som en klichéfest. Att handlingen dessutom innehåller ett på gränsen till oförlåtligt mått av rasism och sexism gör inte saken bättre.

Grafiken är inte av senaste årgång, men Deadfall Adventures ser ändå inte helt illa ut. Utomhusmiljöerna fångar ens uppmärksamhet med en hel del pampiga inslag som får en att haja till och höja på ögonbrynen imponerat. Designen på spelets karaktärer är medvetet serietidningslikt vilket funkar. Nazisterna är härliga schabloner som man ofta stöter på i den här typen av medium medan huvudpersonerna är mer strömlinjeformade och ointressanta.

Eldstriderna, som är ett huvudfokus i spelet, är också en akilleshäl. Kontrollerna är för klumpiga för att det ska kännas inlevelsefullt och det finns inget tryck i vapnen utan de smattrar på som kinapuffar samtidigt som man står vänd mot närmsta fiende tills de säckar ihop. Övernaturliga hot måste först bearbetas med ljus från ficklampan eller en fackla, ett koncept som är en uppenbar stöld från andra spel, och trots att tanken är att skapa variation är det lätt att avfärda konceptet som överflödigt.

De pussel som spelaren förväntas lösa är av de typer som tenderar att återkomma i TV-spel. Man ska para ihop olika bilder, rikta solljus med hjälp av linser och hitta rätt nyckel till rätt lås. På den här punkten hade det kanske funnits utrymme för Deadfall Adventures att särskilja sig från mängden genom innovativa lösningar men man har istället gått den enkla vägen och sällat sig till mängden.

Deadfall Adventures sneglar tydligt på genreföregångare såsom Tomb Raider och Uncharted. Trots att Deadfall Adventures är nyare än samtliga spel i de ovan nämnda spelserierna lyckas Deadfall Adventures trots detta framstå som det mest föråldrade. Om det hade släppts 2005 hade det kanske varit värt att spela men 2013 är det svårt att rättfärdiga dess existens överhuvud taget. Det finns så många bättre spel i genren att fördriva sin tid med att det nästan är obegripligt att utvecklarna slutförde projektet.

Läs gärna Håkans recension över PC-versionen av Deadfall Adventures.

Written by: Ola Lundin