Svärd, pistoler och Chimichangas. Deadpool är en av Marvels populäraste anti-hjältar med sin galna humor, personlighet och en förkärlek till mexikansk mat.

Som ett fan utav karaktären Deadpool sedan länge så hade jag mina egna förhoppningar och förväntningar på denna titel. Då jag aldrig fick tid att spela det under den förra konsolens cykel, så fick jag nu min chans med sin nyutgivna utgåva som tyvärr inte riktigt nådde upp till mina förväntningar.

Vi kan börja med vad som är nytt sedan sin 2013 års utgåva bortsett från 2 DLC’s som inkluderar 2 nya banor och 2 nya alternativa dräkter. På den grafiska fronten så är det tyvärr inte mycket som förbättrats sedan tidigare mer än högre upplösning. Så har du spelat detta sedan tidigare så är det svårt att göra en rekommendation att köpa det igen.

Spelets största styrka är utan tvekan dess humor som håller uppe spelet och mitt intresse men som tyvärr påverkas av en generisk gameplay och bandesign som känns otroligt utdaterad med lite utforskningsmöjligheter och som känns alltför stelt. Det som får Deadpool att skina på sina håll är Nolan Norths röstskådespel som får Deadpool att vakna till liv i den annars, för att låta svensk ”lagom”-värld.

Spelet inleds med att Deadpool vill skapa ett spel ihop med High Moon Studios som tar dig igenom 8 banor i kampanjen varpå en utav höjdpunkterna är när budgeten för spelet tar slut i en dialog med cheferna för studion och en bit utav banan blir väldigt 8-bit inspirerat. Men som mycket annat i spelet så blir även storyn väldigt ”lagom” efter en stunds spelande, vilket känns bara fel när man har att göra med Deadpool då karaktären är allt annat än normal.

Deadpool är ett sådant spel som hade gynnats utav att ha varit kortare då dess strider känns otroligt enformiga mot slutet utav spelet. Dessutom har nog kameran drivit dig till vansinne då den är alltför närgången i alltför många situationer. Jag kan dock se att det finns en stor potential med denna franchise om bara High Moon Studios hade tagit mer inspiration från andra titlar som Bayonetta och Devil May Cry-serien, men i slutändan så har de nöjt sig med ett ”lagom” resultat istället för vad som skulle kunna varit.

Slutet är ett av de sämre jag upplevt på många år då jag knappt märkte av att det var slutbossen jag slogs mot. Den skiljde sig inte direkt från andra fienders svårighetsgrad. Allt kändes dessutom väldigt påskyndat mot slutet.

Sen finns det även ett Challenge Mode för dig som vill ha något extra utöver kampanjen, men det är inget annat än ett horde-mode under tidsbegränsning där det då går ut på att ha ihjäl alla vågor inom en tidsram. Mer spännande blir det tyvärr inte och känns som bortkastad tid som inte har någon direkt påverkan mer än att ödsla tid.

Men trots allt det negativa så hade jag fortfarande kul under delar av spelet just på grund av karaktären och alla pop-kultur referenser. Men i slutändan är humorn något man antingen kommer att älska eller hata då den inte är anpassad till alla och är verkligen inget för barn.

För att sammanfatta Deadpool så är det i slutändan ett ”lagom” spel, inget mer och inget mindre. Du får ungefär vad du förväntar dig av en seriehjältetitel som inte bär namnet Batman.

Written by: Toni Thörnqvist