Dragon Ball får ett tillskott. Det är Xenoverse som har ett kul upplägg på kampanjen. Men, tyvärr brister stridssystemet något.

Det är många spelserier som sakteligen migrerar till de nya plattormerna (det vill säga PS4 och Xbox One), Dragon Ball-serien följer även den samma trend. Dragon Ball Xenoverse heter det senaste tillskottet och även om spelet finns tillgängligt för såväl PS3 och PS4-ägare som Xbox 360 och Xbox One-ägare är det alltså detta spel som ska hjälpa serien att ta steget in i nästa generation.

Dragon Ball Xenoverse hämtar sin största inspiration från Tenkaichi-spelen, som huvudsakligen baserar all fighting på friare rörelser och öppna banor att strida på. Xenoverse är alltså inte speciellt jämförbart med de populära Budokai-spelen, som fungerar mer som traditionella fightingspel, likt Tekken med flera. Men det märks å andra sidan att utvecklarna strävat efter att ge Xenoverse sin egen identitet. Det tydligaste tecknet på detta är att man numera kan skapa sin egen karaktär, baserad på Dragon Ball-universumets olika raser. Denna karaktär kan man i sin tur träna och uppgradera genom att samla erfarenhetspoäng och genom att införskaffa ny utrustning.

Träningen sker framförallt genom de mängder av kampanjuppdrag som finns att ta sig ann – vilket jag kommer till om en liten stund – men den sker också genom att utforska den hubb-värld som stora delar av spelet utspelar sig i. I denna hubb-värld kan man nämligen träffa på gamla hederliga Dragon Ball-karaktärer att träna med, samt utföra uppdrag åt. En del karaktärer kan man även låta vara sin mästare, för att låta dem undervisa i specifika stridstekniker. Det hela är dock inte riktigt så avancerat som det låter, då stridsteknikerna i sig kan handla om allt ifrån en nya attack till ett nytt sätt att undvika en fientlig attack på. Men man kan inte vara elev hos alla karaktärer i spelet under en och samma genomspelning, vilket gör att det krävs en viss omsorg när man väljer sina mästare.

Även uppgraderingar går att finna genom att göra de olika uppdrag som ligger utspridda i hubb-världen, men det går också att köpa uppgraderingar i de olika butiker som finns tillgängliga där. Vet man sedan bara vem man ska prata med i denna hubb-värld kan man dessutom starta upp en vanlig VS-match med vem det än är som sitter bredvid i soffan, vilket man förvisso förväntar sig att man ska kunna i ett spel som detta, men som likväl uppskattas. Utöver detta erbjuder hubb-världen en rad olika online-funktionaliteter, som gör det möjligt att se och prata med andra spelare, samt spela specifika sektioner av spelet tillsammans med andra spelare. Allt som allt erbjuds det en relativt stor mängd alternativ för den som vill, även om hubb-världen till yta inte är speciellt stor och i helhet känns stel.

En av de viktigaste delarna i spelet – enligt mig – är dock storyn, och här skulle jag nog vilja säga att Xenoverse levererar ett rätt så annorlunda och intressant upplägg. Storyn kretsar nämligen kring en helt ny skurk, som inte bara påverkar Dragon Ball-universumet i nutid, utan även i dåtid. Skurken i fråga kan nämligen resa i tiden och strular till det på i stort sett alla betydelsefulla punkter i Dragon Ball-seriens historia. Detta ger en förstås en alldeles utmärkt anledning att återuppleva alla höjdpunkter i serien, fast på ett lite annorlunda vis. Varje historisk händelse besitter nämligen en rad olika, oväntade förändringar, där allt från dubbla Saiyan-apor till en Herkule med ”Cell-styrka” kastas i spelarens rikning.

Nästa stora och viktiga del är fightingsystemet, vilket grundas på det system vi tidigare sett i Tenkaichi-spelen och som tillåter striderna att utspela sig på relativt stora områden, både på marken och i luften. Denna flexibilitet orsakar dock en del problem när det kommer till att få alla attacker att landa, vilket i Xenoverse lösts med ett simpelt ”lock-on” system. Att kunna låsa siktet på en fiende gör det smidigt att fokusera kameran på rätt ställe och att hålla reda på vilken fiende det är man attackerar, vilket blir extra nödvändigt när det dyker upp fler än en fiende åt gången.

Dessvärre finns det områden i stridssystemet som inte är fullt så genomtänkta som det ovannämnda, däribland variationen av combos och specialattacker. Specialattackerna är uppdelade i tunga och lätta specialattacker och separerade från de vanliga attackerna och kombinationerna. Varje tung respektive lätt specialattack går sedan att binda till enstaka knapp-kombinationer, som exempelvis R2 och fyrkant (PS3/PS4). Vilket ger en frihet att göra en Ka-me-ha-me-ha när man själv vill, sålänge man har tillräckligt med Ki/energi, men som också gör specialattackerna väldigt enkla att utföra och därför inte alls lika tillfredställande att få till.

Utöver detta är de vanliga attackerna och vanliga kombinationerna väldigt simpla och enformiga, förmodligen för att de mer avancerade och intressanta attackerna binds till snabbknappar, vilket gör det mindre intressant att utföra vanliga attacker. Det mest irriterande med detta upplägg är dock att man måste genomföra vanliga attacker för att samla energi och på så vis få tillgång till de större och mer avancerade attackerna. Upplägget blir därför väldigt uppdelat och ”hoppigt”, men det som väger upp är möjligheten att göra de klassiska snabba undvikningarna som resulterar i att man dyker upp bakom motståndaren, vilket i alla fall bidrar med någon form av extra dimension i ett annars väldigt platt stridssystem. Och även om stridsystemet inte är helt förstört skulle jag vilja tillägga att mängden karaktärer faktiskt väger upp den bristande variationen en del, det finns trots allt mängder av karaktärer att låsa upp och en hel uppsjö av skins att hitta.

Allt som allt är Dragon Ball Xenoverse ett okej Dragon Ball-spel, men tyvärr inte tack vare ett stabilt stridssystem, utan snarare på grund av en intressant kampanj och mängder av karaktärer. Utöver det går det att spela med vännerna online, vilket förhöjer glädjen och får en att glömma en del av enformigheten. Och slutligen kan det vara värt att nämna möjligheten att slå igång det japanska talet, som även det förhöjer upplevelsen en aning.

Written by: Sannie Jönsson