Dreamcast var en konsol som testade gränser och hade många riktigt konstiga spel i sin repertoar. Nu kan du återuppliva fyra av dess spel på din Xbox 360.

Det gick hem hos vissa medan andra inte riktigt kunde uppskatta den bisarra känslan som var i många spel. Konceptet att samla det bästa från den numera kultförklarade konsolen en briljant idé men det kräver också en bra sammansättning av väl utvalda spel för att fungera. Har man med Dreamcast Collection lyckats eller faller det platt?

Spelen som finns med är det vansinniga Crazy Taxi som alla Offspring- och Bad Religion-fans minns med mycket värme tack vare det sköna soundtracket, Sonic Adventures som skulle ta den blå igelkotten till nästa nivå, rytmspelet Space Channel 5: Part 2 och fiskespelet Sega Bass Fishing. Spontant känner jag att fyra spel är väldigt lite och jag vet inte riktigt om man verkligen kan kalla den för en samling om den innehåller så få spel. Om jag skulle bjuda hem en kompis för att visa min tvspelsamling och den bara innehöll fyra spel så är jag övertygad om jag att jag skulle bli utskrattad. Det handlar å andra sidan bara om språkbruk och gör ju inte spelen sämre i sig.

Crazy Taxi var en stor hit när det begav sig. Här gäller det att forsla stadens invånare från plats till plats i sin gula taxi och gärna göra resan så galen som möjligt. Man studsar omkring mellan byggnader och hinder som en tok samtidigt som ett punksoundtrack maler på i bakgrunden. Det som gör mig mest besviken är att mina barndomsfavoriter som i spelets originalutförande förgyllde känslan har blivit borttagna, antagligen på grund av licensproblem, och ersatt av bleka kopior. Arkadracing-genren har utvecklats rejält sedan Crazy Taxi släpptes 1999 så man tröttnar snabbt på den flackiga kontrollen och märkliga bilfysiken.

Sonic Adventures var en Dreamcasts flaggskepp och fick oerhört bra recensioner när det kom ut 1998. Idag är det svårt att förstå varför. Ibland far man igenom sektioner i rasande fart, oftast utan någon ansträngning större än att trycka framåt på handkontrollen. Tempot upp av plattformssektioner som med dagens mått är ointuitiva och görs ännu jobbigare på grund av den hopplösa kameran som spelet fick kritik för även när det släpptes. Bossfighterna engagerar inte, även om det självklart är roligt att återse den hiskeligt onde dr. Eggman.

Space Channel 5: Part 2 är att de spel som verkligen karaktäriserar Dreamcast. Det är oerhört bisarrt med en galen story om en utomjordingsinvasion som skall bekämpas med musik och dans. Man spelar nog inte Space Channel 5: Part 2 för dess spelkänsla eller kontroll. Istället är det känslan och musiken som lockar. Dessvärre var föregångaren till Space Channel 5 mycket bättre på den punkten. Trots allt är detta en slice nostalgi som underhåller, men kanske inte någon längre stund.

Sega Bass Fishing släpptes tillsammans med något så bisarrt som en särskild fiskespö-handkontroll. Detta är något man förstås får klara sig utan i detta omsläpp av spelet. Det känns lite som att hela poängen med Sega Bass Fishing var just den märkliga handkontrollen. I dess nuvarande utförande är spelet mest konstigt, klumpigt och tråkigt. Jag vet inte hur spelet upplevs för någon som håller på med riktigt fiske men jag kan inte tänka mig att känslan återskapas särskilt bra av Sega Bass Fishing.

Tanken med Dreamcast Collection var god men sammansättningen av spel gör en besviken. För att en sån här ”samling” ska slå igenom gäller det nog att ta russinen ur kakan och välja de allra bästa spelen med särskild hänsyn till vad som kan gå hem även 2011. Dreamcast Collection når inte ända fram. Crazy Taxi och Space Channel 5: Part 2 underhåller till viss del men de andra två är helt enkelt för mossiga för att vara värda att lägga några pengar på. Till saken hör dessutom att Crazy Taxi och Space Channel 5: Part 2 går att köpas separat på Xbox Live.

Written by: Ola Lundin