I Empire: Total War får du följa med till kolonialtidens slagfält och sjöslag. Ta befälet över enskilda fartyg och stridsenheter i historiska slag.

Ända sedan Total War-serien förflyttades från Japan till Europa i Medieval: Total War har jag, och många med mig, längtat efter att få kontrollera Sverige i Creative Assemblys pampiga strategiserie. Efter nio års väntan får vi äntligen chansen. Karl XII har nyss satt Köpenhamn i brand och samlar nu ihop trupper för en expedition till Island. Alaska är redan koloniserat av en trupp tappra svenska soldater som tillsammans med några familjer nybyggare försöker skapa sig ett liv på andra sidan Atlanten. Tidsåldern som Empire: Total War utspelar sig under är, trots den något missvisande titeln, kolonialeran och tar sin början år 1700. Istället för att endast innefatta Europa finns nu även Indien och västra Nordamerika samt norra delarna av Sydamerika att utforska och kriga över.

Formulan för Total War-spelen har inte förändrats märkbart i denna femte installation. Man rör sig i två olika lägen, dels den strategiska kartan som är en översiktsbild över de delar av världen som spelet behandlar. Här tar man hand om sina städer, genom att bygga nya hus, justera skattepolitik och se hur befolkningen mår. På den strategiska kartan sker även alla förflyttningar av arméer mellan provinser. Detta sker i turbaserad ordning. På den taktiska kartan sker själva striderna. När två fiendearméer möts på kartan dyker man ned direkt till slagfältet och får här möjligheten att kontrollera sina soldater i realtid med stor precision. Striderna är episka med hundratals soldater på varje sida. Dessa styrs i enheter om ungefär hundra man. Här gäller det verkligen att plocka fram sin inre general eftersom truppernas positioner, momentum och moral. Det är ytterst sällan en armé slåss till siste man utan istället gäller det som härförare att få sina trupper att behålla modet längst och slutligen jaga iväg de kvarvarande fiendetrupperna från slagfältet. Man kan nog påstå att Total War-serien är de strategispel som mest försöker efterlikna hur vi föreställer oss att riktiga historiska slag gick till.

Empire: Total War introducerar två punkter som skiljer sig markant från tidigare spel i serien. Den mest revolutionerande av dessa är sjöslag. Istället för att enbart kriga på land kan man nu även slåss över de sju haven med mäktiga slagskepp. Sjöstriderna liknar landstriderna i hur kontrollen sköts men istället för att välja hundratals man samtidigt kontrollerar man här ett skepp i taget. Man kan även välja vilken ammunition varje skepp ska använda sig av samt avfyra kanonerna manuellt. Den andra punkten är att en stor majoritet av marktrupperna i spelet är beväpnade med krutvapen. Strategier man tillämpat med framgång i tidigare spel är således inte längre gångbara på den nya tidens slagfält. Kanoner utgör dessutom en större del av krigsföringen och konsten att hantera dessa är en av nycklarna till ett framgångsrikt fälttåg.

De spellägen som finns är dels det klassiska ”Grand Campaign” där man väljer en nation och styr dess uppgång under bestämd tidsperiod. Man kan även spela historiska slag och strider där man har full kontroll över förutsättningarna, vilka trupper som ska finnas på de två sidorna, vilket slagfält man ska spela på osv. Ett nytt spelläge är den historiska kampanjen ”Road to Independence” där man får följa USA från tiden som brittisk koloni till den slutliga frigörelsen. Kampanjen tjänar även lite som en manual för hur spelet fungerar. Man får i lugn takt lära sig alla spelets funktioner.

Något man måste fråga sig när en utvecklare släpper del fem i en serie är om upplevelsen fortfarande känns fräsch och intressant. Svaret på denna fråga är definitivt ja när det gäller Empire: Total War. Trots att grundmekaniken är nio år gammal känns det ändå inte på något sätt ålderdomligt. Snarare känns det som att det är här som strategigenren borde befinna sig idag. Känslan på slagfälten ger ett simulatorliknande intryck samtidigt som det behåller en atmosfär av fart och action. Det känns verkligen som att man är i krig och soldaternas vrål och kanonernas dån gör att inlevelsen stundtals blir riktigt påträngande.

Slagfälten har dessutom blivit rejält mycket snyggare i Empire. Förutom mer högupplösta omgivningar så har krutrök och eld fått särskilt mycket uppmärksamhet. Även vattenytan i sjöslagen är riktigt välgjord. Tyvärr lider Empire: Total War av en hel del grafikbuggar. Skuggor blixtrar och försvinner, trupper får infall och gör en moonwalk etc. Det drar definitivt ner intrycket men inget som förstör upplevelsen i långa loppet.

När allt kommer till kritan kan man ändå inte undvika att känna som att man spelat samma spel genom alla dessa år. Visst, det är en enorm skillnad i känslan och intryck mellan Empire och Shogun men förändringarna har ändå varit så små mellan spelen och grundmekaniken den samma att inbitna spelare nog kan komma att tröttna på serien en gång för alla i och med den här installationen. De nyheter som introducerats är främst på detaljnivån och inget som påverkar spelet i stort. Där man försökt ta serien ett steg längre, i fallet med sjöslagen till exempel, saknas djup och finess. Utvecklarna borde ha skakat om konceptet lite, gjort något helt nytt istället för bara en variant av ett nio år gammalt spel.

Är man ny i Total War-serien ska man definitivt ta sig en titt men är man ett gammalt fan finns risken att Empire inte uppfyller de krav och förväntningar man ställt.

Written by: Ola Lundin