Ola har omskapat historien rejält. Han har låtit en adelsman bli svensk konung istället för Karl Knutsson Bonde och utropat krig mot Danmark. Som tur är vann han kriget.

Kriget kom 1453. Svenskarna var trötta efter femtio år av dansk överhöghet. Missnöjet bland frälset var stort och den högborne Karl Johan Oxenstierna utropade en kall marsmorgon sig själv till svensk konung och drog söderut mot Skåne. De danska knektarna, med sina norska och hollsteinska allierade pressades ständigt bakåt ända tills dess att Oxenstierna stod och bankade på Köpenhamns port. Efter två år tog kriget slut. Femtioårsnatten var tillryggalagd och Karl XIII Johan satt nu trygg på Sveriges tron.

Att låta spelaren få omskapa historien är något som många strategispel vill erbjuda, men få lyckas lika bra som de titlar som Paradox Interactive släppt på sistone. Till exempel är Crusader Kings II en utmärkt dynastisimulator som utspelade sig under medeltiden med släktband, personliga laster, korståg och giftermål som fokus. Victoria 2 låter spelaren styra en nation under den industriella revolutionen och imperialismens tidevarv. Europa Universalis IV är den titel som utspelar sig mellan Crusader Kings II och Victoria 2, nämligen epoken 11 november 1444 och 31 december 1820.

Tidsspannet är det största som behandlats i något spel från Paradox Interactive och Europa Universalis IV är därför också det mest mångsidiga spelet bland Paradox titlar. Huvudfokus vilar emellertid på krig och diplomatiska relationer. Det finns ett visst inslag av handel och forskning men trots att de är viktiga element att utnyttja för att hävda sig mot motståndarna kommer de lätt i skymundan i skuggan av de våldsamma krig som utkämpas stater emellan. Som ett naturligt mellanskikt mellan krig och fred finns diplomatiska förhandlingar som går ut på att förolämpa, muta och gifta sig med andra stater. Som spelare bygger man allianser, skickar spioner och fabricerar anspråk på motståndarnas provinser. Valen är många och effekterna av insatserna ofta subtila men i det långa loppet nödvändiga.

Eftersom spelet till stor del utspelar sig under kolonisationstiden är conquistadorer och nybyggare en central del av spelet och är kanske den sida av spelmekaniken som fått mest uppmärksamhet vid sidan av krigen. Mycket av kartan är vita tomrum när spelet börjar och det är upp till hugade sjömän att ge sig ut på världshaven och utforska och kolonisera.

Rent tekniskt fungerar Europa Universalis IV i mångt och mycket som ett brädspel, lite som Civilization fast i realtid, där spelarna flyttar spelpjäser i form av arméer och flottor mellan kartans uppåt 2000 provinser. En central nyhet som introducerats i Europa Universalis IV är resursen ”monarch points” som delas in i tre kategorier: administrative power, diplomatic power, och military power. Resurserna ökar varje månad med ett belopp som avgörs av ens monarks färdigheter. Resurserna kan sedan användas till allt från att rekrytera nya generaler och amiraler till de många krigen till att driva diverse diplomatiska processer eller skapa stabilitet i riket. Viktigast är emellertid att spendera resurserna på forskning som rent tekniskt är en mycket simpel mekanik men som främjar olika aspekter av hur ens nation fungerar.

Paradox Interactives strategispel har aldrig varit särskilt lättillgängliga, och det samma gäller för Europa Universalis IV. Spelet har en brant inlärningskurva och även om tutorialläget ger välbehövlig hjälp på traven så skrapar det bara på ytan av den till synes enorma mängd regler man som spelare måste sätta sig in i för att behärska spelet på ett effektivt sätt. Som tur är finns i Europa Universalis IV ett ”hint mode” som innebär att man kan trycka på H-tangenten på tangentbordet och därefter klicka på sådant som känns klurigt i gränssnittet för att få en kortfattad förklaring. Det är en välbehövlig krycka att luta sig emot ibland.

Grafikmotorn är densamma som i Crusader Kings II, och utan tvekan är Europa Universalis IV behagligt att titta på. Årstiderna skiftar på ett elegant sätt och träd vajar i vinden under mäktiga berg som tornar upp sig. Den här typen av spel är sällan vackra att titta på men Europa Universalis IV är ett elegant undantag.

För den som vill dominera världen är Civilization V ett bättre alternativ än Europa Universalis IV. Den som vill åt våldsamma strider gör bättre i att spela Totar War-serien, men om man är sugen på en simulatorisk upplevelse där krig och territoriell dominans står i fokus är Europa Universalis IV ett bra val. Det är ett långsamt spel, och att lära sig spelets regler är nästan som ett spel i spelet på grund av sin komplexitet, men när man väl behärskar mekanikerna har den historieintresserade strateginörden en utmärkt kanal att få utlopp för sin experimentlusta och megalomani via.

Written by: Ola Lundin