Evergate

Att vänta på reinkarnation och samtidigt veta att världen man befinner sig i håller på att raseras innebär ett stort ansvar.

Du spelar som Ki och du befinner dig i någon form av liv efter döden. Du väntar på reinkarnation men samtidigt har du fått veta att den värld du befinner dig i är på väg att raseras. Det är upp till dig att återställa den om du vill reinkarneras. Låter det här krystat? Det är den grundläggande delen av handlingen som jag har förstått den. Jag hade nämligen svårt att förstå de pusselbitar till handling som jag fick då och då i spelet.

Själva gameplayet är ganska enkelt i grunden men lite knepigare i verkligheten. Du hoppar runt i en plattformsliknande värld med en sorts änterhake som ankare. Du hoppar ut i tomma intet och skjuter änterhaken mot specifika mål. Dessa är dock inte aktiva när som helst utan det måste finnas en vit zon som änterhaken träffar efter att den träffat målet i fråga. Beroende på mål händer olika saker. Det kan exempelvis vara något så enkelt som att en platå kommer fram under dig.

Under spelets gång introduceras ny spelmekanik. Det kan vara något så enkelt som spikar som ramlar ned från ovan eller stora fåglar. De nya mekanismerna är ibland ganska finurliga och gör spelandet mer och mer intrikat fast på ett positivt sätt.

Jag har spelat Evergate på Xbox Series X och den tvådimensionella grafiken gör sig riktigt bra i 4K även om konsolen inte behöver arbeta speciellt hårt för en så pass enkel grafik. Grafiken påminner en hel del om Ori och The Blind Forest.

Evergate är ett finurligt plattformsspel som satt pusselelementet i första hand. Spelet är inte speciellt långt men väl värt att spela genom.