F.E.A.R.-spelen blandar vilt element från både skräck- och actiongenren. I det första spelet var skräckelementen ganska subtila men har gradvis skruvats upp och har i denna andra uppföljare nått en tämligen extrem nivå.

Utvecklarna har dessutom använt sig av stora namn inom skräckvärlden såsom John Carpenter och Steve Niles för att spetsa till stämningen riktigt ordentligt.

Handlingen kretsar kring det mäktiga väsendet Alma och triangeldramat med hennes två söner Point Man och Fettel som i F.E.A.R. 3 slår sig ihop i en paranoiamättad allians. Även om handlingen i sig i F.E.A.R. är intressant så är den i spelen återberättad på ett ganska förvirrande sätt. Det är svårt att bena ut vad de olika karaktärernas motivation är och mellansekvenserna förvirrar snarare än förklarar. Stämningen är det dock inget fel på. Visst, F.E.A.R. 3 är betydligt vräkigare än föregångarna men atmosfären dryper ändå av övernaturlig skräck och man känner sig aldrig trygg, någonsin.

Spelmekaniken utgår från den klassiska FPS-formulan med några bonusar. Dels kan man sakta ned tiden för att representera Point Mans övernaturliga reflexer och dels kan man utföra diverse närstridsmanövrar där glidsparken blivit något av ett varumärke för serien. Det är inget man inte sett förut men det är underhållande och fungerar riktigt bra. Spelar man co-op med en kompis eller spelar om redan avklarade banor kan man ikläda sig rollen som Fettel. Upplevelsen skiljer sig rejält tack vare Point Mans obehaglige brors övernaturliga krafter som han använder istället för skjutvapen. Fettel kan bland annat levitera, skicka ut psykiska stötar och besätta fiendesoldater. Fettel är riktigt häftig att spela och en bra kontrast till den mer slätstrukna Point Man så man kan räkna med mycket bråk i TV-sofforna om vem som ska få spela den onde brodern.

Multiplayer är indelat i fyra olika lägen där två bygger på samarbete och två är rent tävlingsinriktade. Fucking Run går ut på att spelarna ska ta sig fram genom en lång bana samtidigt som de jagas av Almas horder. Contractions liknar Call of Duty: Black Ops zombieläge där spelarna ska försöka barrikadera sig i en byggnad som ansätts från alla håll. I de två tävlingsinriktade lägena Soul Survivor och Soul King ska spelarna besätta NPCs och döda varandra på olika sätt. Alla lägen är underhållande men skulle behöva lite finputsning för att nå fulländning. Dessutom kan man bara spela som max fyra spelare i varje läge.

F.E.A.R. 3:s stora styrka ligger i atmosfären och skräckstämningen. Grafiken är inte särskilt bra, FPS-momenten är desamma som man känner igen från dussintals spel men känslan, miljöerna och de kusliga omgivningarna är det som höjer F.E.A.R. 3 över mängden. Möjligheten att spela igenom hela spelet tillsammans med en kompis gör dessutom F.E.A.R. 3 ännu mer attraktivt. Så för er som kan stå ut med ännu lite mer FPS-action men med en twist så är det här ett givet spel att ge sig i kast med. Är man dock trött på skjuta skjuta pang pang på samma sätt som idisslats i mer än ett decennium nu så erbjuder F.E.A.R. 3 inte någon rennäsans.

Written by: Ola Lundin