Spelutvecklarna Lion Head har i Fable-serien lyckats med något som endast få klarar av. Nämligen att skapa en riktigt unik känsla i sitt spel.

Många rollspel har en förmåga att flyta ihop och låna osunt mycket från andra spel i genren till den grad att man inte riktigt kan hålla isär en upplevelse från en annan. Fable har dock ända från början gått sin egen väg vad gäller utformningen av många av spelets funktioner och grafiska stil.

En av grundstenarna i utvecklarnas filosofi verkar vara att Fable-spelen ska vara lätta att förstå och ta till sig. Spelets tempo ska inte störas av att man måste lära sig avancerade system för hur man placerar ut poängen rätt för att få bästa möjliga karaktär etc. Istället fokuserar Fable-spelen på själva berättelsen och framförallt spelarens roll i den. Detta har man även tagit fasta på extra tydligt i detta tredje spel i serien.

Fable III utspelar sig ungefär 50 år efter händelserna i förra spelet och huvudpersonen är ingen mindre än dottern, eller sonen, till den hjälte man spelade som i Fable II. Spelvärlden Albion har gått in i den industriella eran och huvudstaden Bowerstone liknar London ur Charles Dickens romaner men stora manifakturer och fattiga gatubarn. Huvudpersonens storebror, Logan, är kung och styr riket med järnhand. Han drar sig inte för att avrätta demonstrerande fabriksarbetare eller andra som uttrycker sitt missnöje mot regimen. Till skillnad från de första två spelen i serien börjar man inte som ett barn i Fable III utan handlingen tar vid när huvudpersonen är på gränsen till att bli vuxen. Man ställs tidigt inför ett mycket svårt dilemma som får en att inse att brodern måste störtas från tronen. Därefter börjar en lång resa kantat av äventyr där man försöker övertyga Albions folk att sluta upp bakom en i kampen mot ens tyrann till storebror.

Det man har kommit att förvänta sig av Fable-serien i form av högklassiga skådespelarinsatser (både John Cleese och Ben Kingsley finns med på rollistan), fantasifulla utstyrslar, ett förstklassigt system för interaktion med NPCs, fartfyllda slagsmål, snygga vapen mm. finns förstås kvar. Dessutom har en hel del nyheter dykt upp. Bland annat har utvecklarna helt tagit bort menyer från spelet. När man trycker på startknappen teleporteras man istället omedelbart till sin fristad där ens betjänt Jasper är redo att assistera en med vad man än behöver hjälp med. Vill man t ex byta ut sin jacka mot en lång rock behöver man inte längre bläddra sig fram till den genom oändligt många föremål i någon meny. Istället går man helt enkelt in i sin rymliga garderob och tar på sig rocken direkt ifrån sitt ställ på en skyltdocka. När man handlar i de olika butikerna i spelet väljer man varor direkt där de står uppställda. Systemet fungerar bra och är en härligt frisk fläkt, här behöver man inte brottas med begränsat utrymme i sin kapsäck eller sortera i en oändlig lista med småföremål. Det är elegant och pedagogiskt upplagt och gör att fokus inte försvinner på samma sätt från spelupplevelsen. Dessutom gör John Cleese ett riktigt bra jobb med att personifiera betjänten Jaspers röst.

Stridssystemet fungerar precis som man är van vid. X styr närstrid, Y avståndsvapen och B besvärjelser. Det är enkelt och underhållande att kombinera de olika sorters attacktyperna och även att utföra specialattacker. Det finns inga avancerade kombinationer man kan knappa in men det är heller ingenting man saknar särskilt mycket. Striderna är engagerande och man kan göra en hel del coola manövrar som är riktigt tillfredställande. Något som drar ned spänningsfaktorn en aning är att striderna är väldigt lätta att klara av. Om man bara håller tungan rätt i munnen är det väldigt liten risk att man dör och använder helande drycker gör man väldigt sällan. Som tur är så finns det tillräckligt med underhållningsvärde i striderna utan att den låga svårighetsgraden ska bli något större bekymmer.

Huvudpersonens moraliska utveckling har alltid fått stort utrymme i Fable-serien. Detta gäller även i trean där man väljer om man ska driva sitt uppror med syfte att bli en än värre härskare än sin bror eller den kung som folket länge väntat på och behöver. Man ställs inför många moraliska vägval där man antingen kan välja den goda eller onda stigen. Dessa val har stor inverkan på hur handlingen förlöper men tyvärr alternativen lite för tydligt svarta eller vita. Om man väl börjat spela som god och gjort goda val känns det som det sällan finns någon anledning för huvudpersonen att välja det onda alternativet. Spelet hade nog blivit mer spännande och engagerande om valen man gjorde i spelet mer hade karaktären av moraliska dilemman som man behövde fundera kring snarare än ett tydligt gott och uppenbart ondskefullt alternativ.

Ungefär två tredjedelar genom spelet förändras upplevelsen drastiskt på ett sätt man inte upplevt i ett Fable-spel tidigare. Man blir då själv kung över Albion och tvingas leva upp till de löften man gjorde till olika folkgrupper då man försökte resa dem till upproret mot den onde brodern. Alla löften går dock inte att hålla och det är upp till spelaren att välja vem som ska tvingas bli besviken och vem som ska få sin begäran tillgodosedd. Som kung måste man också ta hand om sådant som skatter, kriminalitet och de yttre fiender som hotar Albion. Spelet förändras verkligen totalt till att bli en fascinerande ”kung-simulator” där hela spelvärlden förändras utefter vilka val man gör. Tyvärr lider dock även denna fas av att valen är lite väl svarta eller vita. Det är alldeles för uppenbart vad som är ett bra och vad som är ett dåligt val. Det finns dock inget annat spel som gjort det här förut och spelupplevelsen känns unik och nydanande. Det är verkligen lätt att drabbas av storhetsvansinne och gudkomplex när man sitter på Albions tron.

Fable III är ett steg i helt rätt riktning för serien. Det finns en del punkter som skulle kunna finslipas men upplevelsen är så stor och så fylld med pionjära drag att man inte kan göra annat än bli riktigt imponerad. Världen är färgsprakande, även om grafiken kanske inte är den allra bästa, och karaktärerna är minnesvärda och fulla av liv. Man lägger ifrån sig Fable III med en stark längtan efter mer.

Written by: Ola Lundin