Är du ett fan av George R. R. Martins medeltida fantasyvärld? Då är kanske Game of Thrones ett spel för dig. Spelet ger hyfsat lång speltid men är det tillräckligt för att spelets ska bli bra?

Rollspelet Game of Thrones baseras på George R. R. Martins fantasyromanserie A Song of Ice and Fire och spelet utspelas under tiden för den första boken (Game of Thrones). Tyvärr har jag varken läst någon av George R. R. Martins böcker eller sett TV-serien som bygger på hans romansvit. Därför kan jag inte göra några jämförelser utan får bedöma Game of Thrones som ett fristående spel. Game of Thrones är ett rollspel med såväl fantasyinslag som medeltida referenser och ni som läst böckerna eller sett serien kommer säkert att känna igen er. Åtminstone är det vad som utlovas på spelets hemsida.

I Game of Thrones får du följa Mors Westford och Alester Sarwyck. Mors är en veteran inom Night’s Watch som skyddar de sju kungadömena från det onda mörkret i norr, avgränsat av en gigantisk mur och en imponerande vaktstyrka. Alester är däremot en röd präst som söker försoning. Under de första kapitlen växlar man att spela som de båda huvudrollsinnehavarna tills dess att deras vägar möts. De bådas öden är mycket episkt upplagda och kan säkert fängsla många av er där ute, men för mig blev allt bara en enda seg och långt utdragen historia.

Dialogerna är både många och långa och utvecklarna har ofta lagt in möjligheten att välja mellan två eller flera repliker. Sett ur hur storyn utvecklades verkade det dock inte ha någon stor betydelse vilket alternativ man valde. Eftersom jag fann de flesta dialoger alltför utdragna så valde jag för det mesta den replik som jag trodde skulle ge kortast dialog.

Oavsett om man spelar som Mors eller som Alester blir det en hel del strider men tyvärr så gillar jag inte stridssystemet speciellt mycket. Det kändes till en början ganska inspirerande men blev snart trist och enformigt. Man har ofta tillgång till fler karaktärer än Mors eller Alester då de färdas i sällskap med andra. Man kan fritt växla mellan de olika karaktärerna och man väljer vilka typer av attack eller försvar som ska utföras. Upp till tre sådana attacker/försvar ställs i kö för varje karaktär och sedan har utförandet av själva striderna automatiserats en hel del. Precis som du har olika fiender såväl styrkor som svagheter. Det kan exempelvis gälla vilken typ av rustning de har på sig. Genom att använda rätt attack mot rätt motståndare får man en så kallad bonus i form av att fienden skadas mer. Om man spelar med den normala svårighetsgraden blir striderna dock aldrig så svåra att dessa bonusar får någon avgörande betydelse.

Rollspelsinslagen i Game of Thrones är relativt omfattande och ger ett djup åt spelandet. Man kan uppgradera ganska många olika parametrar och man har därför bra kontroll över hur ens karaktärer utvecklas. Man hittar många föremål och kan använda trolldrycker. Dessutom har varje karaktär olika förmågor som man väljer i början av spelet och dessa egenskaper kan närmast betecknas som olika attacker eller försvar. Dessutom låser man upp mer förmågor under spelets gång som kan användas i strider. Efter ett tags spelande fastnade jag emellertid vid att använda ett fåtal kombinationer av förmågor som passade utmärkt in i mina strider. Tyvärr så bidrog det till att striderna snabbt blev enformiga.

Jag får erkänna att jag inte spelat igenom hela Game of Thrones. Jag orkar helt enkelt inte att ta mig igenom alla de 30 speltimmar som utlovas. Efter ett antal timmars spelande så kan jag inte säga annat än att jag gett upp. Jag har tröttnat på det sega spelupplägget. På de oändliga och uttråkande dialogerna. På ett stridssystem jag ogillar. Handlingen vill inte fängsla min uppmärksamhet. Det hjälper inte att det finns ett bra djup i rollspelandet eller att man parallellt får följa två helt olika karaktärer.

Written by: Mats Ernofsson