Gear.Club är racingserien som tjuvstartade på mobiltelefoner för att sedan bli förknippad med Nintendo Switch. I snart tio års tid har vi spelare kunnat sladda runt på både Frankrikes och Italiens gator. I spelets tredje del beger vi oss nu till Japan för att bygga upp vårt varumärke.

För mig personligen har Gear.Club alltid förknippats med helt okej arkadspel utan något större djup. Man vet liksom vad man får bara genom att se bilder på spelen. Absolut inget negativt då man oftast vet vad som väntar när man köper ett bilspel. Som arkadracing-älskare så blir jag alltid nyfiken när nya spel i genren dyker upp och just Gear.Club 3 Unlimited har legat och skvalpat på min spelyta de senaste månaderna. På bilder och filmer har det sett mer polerat och djupare ut än sina föregångare och till en viss del stämmer detta.

Det som känns mest spännande är givetvis att detta är det första spelet i serien som utvecklats specifikt till Nintendo Switch 2. Nacon skippar alltså helt Nintendos föregångare vilket känns välkommet då Switch numera känns uråldrig och behöver pensioneras. Detta höjer dock förväntningarna rejält när det gäller bland annat grafik och bilduppdatering. Switch 2 är som bekant rejält mycket kraftfullare och när grafiktunga spel som Final Fantasy 7 Remake och nyligen släppta Resident Evil: Reqiuem ser fantastiska ut så förväntar jag mig numera en bra lägstanivå på tredjepartsspel till konsolen. Men vi kommer dit.

Det första som sticker ut är dock att serien nu erbjuder en regelrätt kampanj. Jag skulle dock vilja skriva “kampanj” inom citattecken för att dra ner förväntningarna en aning. Gear.Club är företaget som satsar på kärleken till bilar och deras arv. De vill att bilar ska synas, höras och givetvis att deras förare ska leverera racing i högsta klass.

Som ny förare i teamet är det upp till oss som spelare att övertyga ledningen, det vill säga den extremt stereotypa miljonärsmannen, att vi är rätt förare för rollen. Målet är att expandera till Japan för att kunna få in deras bilkultur i företaget. Innan dess får vi dock tillbringa lite tid i Frankrike för att värma upp och bevisa vår storhet.

Mellansekvenserna som för historien framåt är egentligen inget mer än tecknade stillbilder på karaktären man pratar med och dialog som består av text. Det funkar dock helt okej och jag begär inget mästerverk till story i ett arkadracingspel. Oftast förklaras bara vad nästa kapitel kommer att innehålla även fast författaren nog har velat få till lite drama mellan raderna. Detta faller såklart jätteplatt och jag vet oftast vad nästa textrad kommer att vara innan jag ens sett den. Men den fyller sin funktion genom att föra tävlingarna vidare. Och det är ju faktiskt det som är viktigast i denna sorts spel.

Innan man beger sig ut på vägarna får man tillgång till företagets garage där man kan levla upp och pimpa sina bilar man köper för sina surt förvärvade slantar. Till en början kan man mest stärka sin motor och de sedvanliga små ändringarna. Men allt eftersom äventyret expanderar så gör även möjligheterna att meka med sin bil det.

Vi introduceras till vindtunnlar och större möjligheter att påverka det kosmetiska. Inget nytänkade i sig men det tillför ändå lite grann att kunna byta ut hela fronten på sin bil så att man känner sig snäppet coolare i loppen. Här finns också möjlighet att genom racingutmaningar låsa upp mer personal som förbättrar både pengaflöde och bilstatus.

På kampanjkartan erbjuds det alltid, förutom kampanjloppet, extra racingutmaningar som innefattar allt från dueller till time trials. Ju fler huvudlopp du vinner desto fler utmaningar får du tillgång till. De flesta är bara några minuter vilket gör att man gärna tar sig an dem för att på så sätt låsa upp fördelar. Jag gillar variationen i dessa trots att de till min förvåning inte erbjuder något större motstånd.

Time trial-utmaningen är rätt självförklarande – ta dig till målet innan tiden tar slut. Här finns det dock en del variation. Den tidsutmaning jag uppskattar mest är när man kör på snabba vägar inne i stadkärnor. Här kryllar det av personbilar som hela tiden gör allt för att vara i vägen så mycket som möjligt när man försöker kryssa mellan filerna. I dueller gäller det att dränera sin motståndares livmätare genom att ligga först. När mätaren är tom så är loppet över. Här finns även regelrätta race där det gäller att komma först och under kampanjen låser man även upp några extra utmaningar. Dessa utmaningar utspelas även i huvudloppen.

När det gäller själva racingen så känns Gear.Club 3 aningen splittrat. Det känns som att spelet vill tilltala både simulator och arkadgenren. Under varje laddningsskärm så bjuds vi på djupgående fakta om bilmodeller och dess ursprung. Inget fel i detta men när man sedan under loppen kastar detta åt sidan och bränner rakt in i en osynlig vägg så känns simulatortankarna långt borta. För detta är ett regelrätt arkadspel.

Då kontrollen till Switch 2 inte erbjuder analoga triggers så är det kort och gott antingen full gas eller full broms som gäller. Det finns inga mellanting där man kan släppa lite på gasen för att försiktigt leka sig genom en kurva utan är är det en välriktad drift som gäller. Jag gillar det. Majoriteten av sträckorna man kör känns noggrant utformade och erbjuder både krävande körning och fina vyer. Vill man ha djup och realistisk bilfysik så bör man leta vidare. Som arkadspel känns både bil och banor riktigt bra.

Detta är som ovan nämnt det första spelet i serien som är utvecklat speciellt till Switch 2. I grafikinställningarna kan man välja mellan Quality och Performance där förstnämnda siktar på 30 fps i högre upplösning medan den senare siktar på 60 fps med sämre upplösning. När jag startar första loppet i quality så blir jag till en början riktigt imponerad över hur vackert det ser ut. Bilmodellerna ser riktigt krispiga ut och gnistrar precis sådär snyggt som man förväntar sig.

Både detaljer och ljuseffekter imponerar riktigt mycket. Även miljöerna ser riktigt fina ut och det märks att det är en nyare konsol man spelar på. Vattnet ser vattningt ut och solstrålar tränger fram mellan trädtopparna. Det erbjuder riktigt fina vyer genom både Frankrikes riviera och Japans natursköna landskap.

Tyvärr förstörs min känsla rätt fort då jag inser att bilduppdateringen är extremt ojämn och detta gör att min åksjuka kickar in rejält. Det hackar och segar helt enket för mycket för att det ska kännas bekvämt för ögonen.

Besviken över detta så byter jag till performance och märker snabbt att det flyter på mycket bättre. Dock inte helt jämnt utan det är fortfarande en hel del sega partier då det dippar rejält. Som tur är så är det inte alls lika påtagligrt och till största delen så flyter det på bra. Detta påverkar istället upplösning och detaljer i grafiken som märkbart gör spelet mer platt. Utan ordentliga skuggor så försvinner djupet i bilden en hel del. Bilmodellerna ser fortfarande helt suveräna ut lyckligtvis och mycket av ljuseffekterna finns kvar även i detta läge. Det gör att jag ändå accepterar grafiken och fokuserar på att njuta av själva racingen.

I bärbart läge blir kontrasterna dock ännu större och i performance-läget ser faktiskt spelet riktigt lågupplöst och trist ut. I quality-läget ser spelet fortfarande fint ut men bilduppdateringen är fortfarande riktigt dålig vilket gör att jag även där tvingas skippa det. Det är dock fortfarande fullt spelbart och fokuserar man endast på själva loppen så kan man nog ha riktigt trevligt trots allt. För mig är det dock en besvikelse då jag vet hur bra Switch 2 kan prestera bara det läggs ordentligt med tid och nogrannhet i själva produkten. Kompromisserna man så ofta kände med Switch har sakta börjat suddas ut i och med uppföljaren vilket gör att spel som detta känns värre än vad det egentligen är då förväntningarna blivit högre.

Gear.Club Unlimited 3 erbjuder kompetent och rolig arkadracing. Sträckorna är smart utformade och väldigt roliga att köra. Likaså alla olika sorters race som erbjuds. Det går att köra mot varandra på delad skärm om man så vill. Dock erbjuds inga onlinerace för de som gillar sådant. Tyvärr dras spelet med ojämn bilduppdatering, buggar i miljöer samt andra prestandaproblem.

Spelet känns också alldeles för lätt vilket gjorde att jag knappt behövde köra om ett lopp genom hela kampanjen.Runt 40 snygga och högupplösta bilar erbjuds och varierande miljöer gör mycket för själva loppen. I slutändan är det dock bara ett godkänt arkadracingspel med gott om utrymme för förbättring.

Written by: Roger Nilsson