Den hyllade actionspelserien Gears of War är nu inne på sin tredje och sista del och visst, enligt Ola, lyckas Epic Games leverera ytterligare ett helgjutet spel.

”Testosteron, kemiskt namn 17β-hydroxiandrost-4-en-3-on, är den viktigaste av androgenerna, de manliga könshormonerna. Testosteron utsöndras i testiklarna hos män, och i äggstockarna hos kvinnor. Testosteron är originalet till de syntetiska anabola steroiderna. Hormonet har betydelse för hälsa och välbefinnande hos både män och kvinnor, genom sin påverkan på bland annat könsdrift, immunförsvar och skelett. Det är också kopplat till aggression.”

Detta är wikipedias definition av huvudingrediensen i Gears of War-serien. Det är manlighet dragen till sin absoluta spets manifesterad i TV-spelsformat och nu är det äntligen dags för seriens explosiva final.

Planeten Sera har verkligen fått stå ut med mycket skit de senaste femton åren. Först dök reptilrasen Locusts upp från underjorden. Ingen kände till dem tidigare men plötsligt stod man inför en storskalig invasion av dessa märkliga varelser vars mål tycks vara att utrota varenda människa på hela planeten. Som om inte det vore nog började snart invasionsstyrkan att muteras i kontakt med parasiten Imulsion, en substans som av människorna använts som bränsle. Kriget eskalerade och när Gears of War 3 börjar finns endast några få fickor av överlevande människor kvar på Seran. Marcus Fenix, huvudpersonen i serien, och hans gäng av COG-soldater lever en nära nog post-apokalyptisk tillvaro på det stora hangarfartyget CNV Sovereign. Skeppet har omvandlats till en liten by komplett med grönsaksodlingar. Det dröjer dock inte länge förrän Marcus får bud om att hans far, vetenskapsmannen Adam Fenix, fortfarande kan vara i livet. Snart börjar Lambent-odjur anfalla fartyget och slakten drar igång på allvar.

De flesta som äger en Xbox 360 vet precis vad Gears of War är för sorts spel. Det är en helgjuten actionupplevelse som tog konsolvärlden med storm när det första spelet släpptes 2006. Gears of War 2 lyckades på ett elegant sätt behålla sin föregångares grymma atmosfär samtidigt som många nya fräscha element introducerades. Det är därför inte konstigt att många har haft väldigt höga förväntningar på den tredje och avslutande delen.

Till mångas stora glädje är Gears of War 3 en helt klart imponerande final. Xboxen har pressats till sitt maximum för att leverera en av de snyggaste upplevelserna på konsol hittills. Banorna är större än någonsin och detaljrikedomen och variationen imponerar ständigt. Dessutom får man möta en uppsjö av nya varelser. Fokus har som bekant flyttats från Locusts för att mer fokusera på de muterade avskummen Lambent. De är betydligt obehagligare än reptilerna och man blir gång på gång äcklad av utvecklarnas bisarra uppfinningsrikedom.

Arsenalen har utökats med en hel del intressanta tillskott. Mäktigast torde vara roboten Silverback, utrustad med maffiga kulsprutor, som man nu får sätta sig bakom spakarna på. Ett annat tillskott är granatgeväret Digger som avfyrar ammunition som gräver sig ned under marken och på så sätt söker sig mot sitt mål. Den mest stilfulla nyheten är dock Retro Lancer som är en ålderdomligare version av spelets signaturvapen. Retro Lancer har ingen motorsågsbaynoett utan en gammal hederlig bayonett modell första världskriget. Den skjuter långsammare men är samtidigt kraftfullare än den vanliga lancern.

På multiplayerfronten har det förstås också dykt upp en del nyheter. Det roligaste tillskottet är kanske Beast-läget som är en sorts motsats till det klassiska Horde-läget. Här kontrollerar man diverse monstertyper och ju fler människor man dödar desto kraftfullare monster kan man låsa upp.

Det finns förstås en del skavanker att haka upp sig på. Spelet blir till exempel riktigt segt när många fiender befinner sig på skärmen samtidigt. Dessutom känns det inte riktigt som att man lagt ned tillräckligt med energi på att göra handlingen levande. Spelet har en intressant start men reduceras snart till en simpel actionfest i stil med sina föregångare.

Gears of War 3 är dock utan tvekan en oerhört underhållande upplevelse. Upplägget kanske känns lite förlegat vid det här laget och har man verkligen nött sönder de två föregångarna kanske man börjar gäspa en aning mot kampanjens slut. Det är dock helt klart en värdig final och det är svårt att inte fängslas av den hantverksskicklighet som utvecklarna visar prov på.

Written by: Ola Lundin