Total Ghostbusters-känsla, så skriver Ola om hur det är att fånga spöken och andra paranormala varelser i det nya Ghostbustersspelet.

Ghostbusters är ett fanfrieri av episka mått. Att licensspel sällan blir lyckade är en tämligen uttjatad klyscha men i det här spelet måste faktiskt ses som ett undantag. Utvecklarna har lagt ned mycket energi på att återskapa stämningen från filmerna och mellansekvenserna känns nästan som en tidsresa till 80-talets biosalonger. Det som kanske är mest fascinerande är att man lyckats få tag på alla originalskådespelarna att göra rösterna till karaktärerna. Även brandstationen är återskapad med stor detaljkänsla och att man kan utforska den fritt mellan uppdragen är nog för att ge gåshud till vilket ghostbustersfan som helst.

Spelaren kontrollerar Ghostbusters senaste rekryt och storyn tar vid 1991, alltså två år efter den andra filmen. New York är långt ifrån fritt från spöken och spelaren konfronteras med både nya och gamla fiender som ska fångas in. Spelet känns som en naturlig uppföljare i spelserien mycket tack vare den väldigt starka storyn som spelas upp under uppdragen och i de riktigt proffsiga mellansekvenserna. Även om grafiken i dessa mellansekvenser inte är särskilt bra så är de fyllda med så mycket underhållande dialog och välanimerade ansiktsuttryck att man lätt förlåter alla skönhetsfläckar.

Ghostbusters är ett tredjepersons skjutarspel där själva spelandet är uppdelat i två delar. Dels den undersökande biten där man får ta på sig sina paragoggles som upptäcker och mäter olika övernaturliga fenomen. Med hjälp av dessa kan man få information om de varelser och övernaturliga föremål man stöter på. De är också till för att hitta spöken som gömt sig och att följa spåret av varelser som flytt från en.

När man väl stöter på en övernaturlig entitet är de sällan vänligt inställda. De yr ljusstakar och pianon omkring sig och som en äkta ghostbuster får man nu svinga fram sitt protongevär och försöka försvaga spökena till dess att de är redo att fångas in i en spökfälla. Systemet för detta är hysteriskt roligt. Man måste först och främst lyckas hålla strålen fixerad på spöket och på så sätt försöka få ned dess energi. När spöket är utmattat kan man byta till fångststrålen och får då direkt kontroll över varelsen. Man behöver dock trötta ut spöket ytterligare innan det är redo att fångas in och detta gör man genom att svinga det mot väggar, golv och få det att krascha in i möbler och sköra föremål. När kampen äntligen är över kan man slänga ut en fälla som suger in det illvrålande spöket.

Det är i detta läge som spelet verkligen skiner. Det finns så många olika strategier och moment i spökfångandet som gör det oerhört roligt och spännande. Framförallt känner man igen den kaotiska stämningen från filmerna och man sitter ständigt med ett leende på läpparna. Något som jag dock verkligen saknar är möjligheten att samarbeta med en kompis under kampanjen. Det skulle verkligen tillföra en helt ny dimension till spelandet men tyvärr får vi nöja oss med att samarbeta med datorkontrollerade ghostbusters.

Banorna är designade på ett ganska rättfram sätt men man måste ändå trixa och undersöka en del för att hitta rätt. Vissa banor, särskilt de som utspelar sig i mörker, är ganska lätta att gå vilse i, något som kan bli ganska enerverande. Ibland skriker man verkligen efter en karta att navigera från.

Överlag känns spelmekaniken lite ålderdomlig och inte helt finslipad. Kontrollen över karaktären är lite seg och inte fullt så följsam som man skulle kunna hoppas på. Ändå lever spelet upp tack vare de härliga momenten av spökfångande, ändlöst uppgraderbara vapen och prylar samt den 100% bevarade ghostbusterskänslan som råder spelet igenom. Detta betyder inte heller att man måste ha sett ghostbustersfilmerna för att kunna uppskatta spelet, tvärt om borde spelet inspirera dig att se dem. Charmen, alla one-liners och de vansinniga spökena gör att man blir totalt förälskad i stämningen.

Written by: Ola Lundin